Kortad version av artikel i Dagens Logistiks magasin nr 3 2020
Amazon kommer till Sverige och transportörerna, nya som gamla, slår knut på sig själva för att expandera täckningsområden och vässa kunderbjudandet, för att vinna ett eftertraktat volymkontrakt med det fruktade amerikanska plattformsföretaget. Frågan är vad som händer nu? DL-redaktionen har diskuterat frågan med logistikkonsulten Anders Mesch, här är analysen.
I höst öppnar Amazon sitt första fysiska lager i Sverige, genom ett TPL-kontrakt med Kuehne Nagel som ska drifta e-handelsjättens initiala Sverigesatsning från ett 15 000 kvm stort lager i Eskilstuna logistikpark. För Eskilstuna, som i åratal kämpat stenhårt för att locka logistikaktörer och därmed arbetstillfällen till kommunen, är etableringen en riktig guldfjäder i hatten.
Snacket i logistikbranschen om hur Amazons intåg kommer påverka marknaden går förstås outtröttligt just nu. Mest prat är det om e-handlarna, och de mindre aktörer som inte har egna varumärken att sälja bör nog kanske känna sig lite småstressade. Stora drakar som Amazon får bättre fraktpriser, och pressar bort de marginaler som e-handeln eventuellt har, såvida de inte redan spenderat pengarna på att köpa robotlager eller vinna marknadsandelar. För varumärkesägarna kan Amazons intåg innebära jackpot: De får ju tillgång till en marknadsplats med över 300 miljoner aktiva kunder globalt, som kanske inte visste att det var just en Baby Björn-potta, Fjällrävenryggsäck eller Björn Borg-trosa de behövde. Nu finns ju dessa kända varumärken redan på Amazon – där finns ju allt. Det är ju också Amazons uttalade plan: Att sälja allt. Till alla. I hela världen.
Som vanligt när det kommer en ny utländsk och spännande vivör till byn är det många som blir lite till sig, och tar på sig något extra fint för att väcka intresse. Så även i det här fallet, när Sveriges ständigt växande skara CEP-aktörer (courier, express, parcel) eller “last mile-aktörer” som de kallas i e-handelsmun, försöker brösta upp sig för att få till det med den reslige amerikanen. Eller åtminstone säkra en affär med någon av de lokala förmågorna – de alltjämt växande svenska e-handlarna – genom att köra paket till alla byhålor de kan hitta i Google Maps, erbjuda frakt till kompispris, ösa på med boxar och ombud och tanka dieselbilen med något nytt, fräscht, grönt.
Kapprustningen i transportsektorn har pågått under flera år såklart, men nu känns det som om till och med vi logistiknördar har svårt att hålla reda på alla som tampas på sista milen och vad de hittar på. Så Instabox har cyklar och Budbee paketboxar nu? Aaaaah. Riskkapitalisternas fickor verkar vara oändligt djupa.
För CEP-aktörerna känns Amazons inträde i vår fjällhöga nord säkert lite ambivalent. Just nu pågår tunga förhandlingar om vilka som ska få äran distribuera Amazons nordiska volymer, så initialt handlar det om att säkra en stor kund, som dock brukar vilja ha lite volymrabatter inbakade i kakan. Amazons grundare Jeff Bezos gör det tydligt när han säger – din marginal är min möjlighet. Detta gör förenklat att samma e-handelsvolymer ska köras – men till ett allt lägre fraktpris, i takt med att Amazon plockar volymer. Det svider i redan marginalpressade fickor – men volymerna gör det förhoppningsvis värt det. Problemet är bara att Amazon inte bara är en e-handelsplattform, utan alltmer börjar ta rollen som en logistikaktör. I USA levererar Amazon redan två tredjedelar av sina volymer i egen regi, med egna distributionscentraler, bilar, utlämningsställen och paketboxar. Dock är det mest “underleverantörer” som sitter vid ratten. I längden slukar jätten Glufs Glufs både e-handlare och transportföretag. Om inte någon annan jätte hinner före.
För även i Kina syns samma utveckling. Kinas nätelefant Alibaba går också alltmer mot att själva försöka äga logistiken, genom att i större utsträckning kontrollera sitt logistiknätverk Cainiao, som nu även sprider sina tentakler i Europa. Ur plattformens synvinkel kan springsjasarna aldrig varit tillräckligt många eller springa fort nog.
Men behövs de då verkligen, alla dessa nya transportörer? Ja, under Corona redovisar många tredubblad omsättning, så behovet finns absolut. Och de handlar inte längre bara om bekvämlighet – utan ibland om liv och död.
När både e-handlare och last mile-aktörer nu, med livet som insats, slåss om att bli bästis med Amazon, är det enda som skulle kunna påverka plattformsjättarnas framfart vi konsumenter och medborgare. Vi kanske inte bara vill ha en snabb och bekväm e-handel utan även en socialt och miljömässigt hållbar sådan, där människor är anställda till rimliga villkor och där transportsektorn ställer om – på riktigt. Än finns inte mycket att anmärka på hos Amazon, deras kontrakt hittills är med Kuehne Nagel och Postnord, som båda håller sig med kollektivavtal och hyfsade arbetsgivarrykten. Men vill vi att “den svenska modellen” ska gälla även framåt, då får vi se till att det också blir så.
Hilda Hultén
Anders Mesch
Klara Eriksson
