Ur senaste numret: Dagens Logistik nr 1 2022.
KRÖNIKA Pandemins restriktioner har hävts och covid-19 ska inte längre klassas som en allmänfarlig sjukdom. Just som det gick att börja skönja ett efteråt på pandemins overkliga konsekvenser och inskränkningar på vårt sätt att leva och umgås kom nästa ogripbara katastrof. 77 år efter Tysklands kapitulation i andra världskriget är freden över. Det är krig i Europa.
När jag skriver detta är Rysslands invasion av Ukraina inne på sitt nionde dygn. Enligt den senaste nyhetsrapporteringen har de ryska styrkorna nu börjat fokusera på att omringa Kiev. Ukrainas kraftiga motstånd rapporteras ha överraskat angriparen samtidigt som den ryska presidenten i ett tv-sänt tal till den egna befolkningen uttrycker att ”den militära operationen går helt enligt plan”. Båda sidor uppges lida betydande militära förluster. Civila och oskyldiga dör.
I början av Corona-pandemin kände jag mig förbannad och ängslig inför virusets framfart. En irrationell ilska på ett virus som begränsade mig både privat och på jobbet. Efterhand också en ängslighet inför ovissheten. Skulle mina nära och kära bli sjuka? Vad skulle hända med mina föräldrar som båda befinner sig i riskgrupp? Hur skulle våra kunders och vår egen verksamhet påverkas? Förbannad och ängslig har jag ändå så här långt lyckats manövrera mig genom pandemins olika prövningar. Tankarna går till alla de som blivit svårt sjuka eller till och med råkat ut för det värsta tänkbara.
Logistik kan rädda liv och minska lidande. I en katastrof måste förnödenheter nå fram och människor behöver tas om hand och evakueras.
När katastrofer händer känns lätt det mesta annat fjuttigt och meningslöst. Att skriva en krönika är ett sådant exempel. Omvänt blir logistik ytterst meningsfullt. Logistik kan rädda liv och minska lidande. I en katastrof måste förnödenheter nå fram och människor behöver tas om hand och evakueras. För detta krävs logistikkompetens. En typ av kompetens som också finns inom näringslivet och som jag är övertygad om att man kan ta tillvara på bättre. Bland företagen finns en enorm outnyttjad tillgång som med rätt koordinering och styrning skulle kunna vara med och göra betydelsefulla insatser. Personer som dagligen arbetar med att lösa logistiska dilemman samt planerar och exekvera insatser på strategisk, taktisk och operativ nivå. Personer som i samhällskriser och katastrofer tillfälligt kan vara med och bidra med sina kunskaper, erfarenheter och kontaktnätverk. Låt oss därför dra nytta av detta och gemensamt försöka ta ett sådant initiativ vidare.
Bland företagen finns en enorm outnyttjad tillgång som med rätt koordinering och styrning skulle kunna vara med och göra betydelsefulla insatser.
Krig i Ukraina och Europa känns väldigt påtagligt och nära. För mig personligen finns det mycket som påminner om känslorna under pandemins inledande fas. Också tydliga skillnader som förstärker allt ytterligare. Hur obegripligt virusets framfart och konsekvenser än var, så har vi ändå varit förenade i pandemins utmaningar. Gemensamma uppoffringar för att skydda oss själva och varandra. Som mänsklighet utformade vi lokalt mer eller mindre rationella strategier för att tillsammans hålla tillbaka spridningen av viruset. Ett krig innebär något helt annat. Krig startar på grund av enskilda individers medvetna beslut och handlingar. Krig vänder människor mot varandra. I krig dödar vi varandra. Krig kan undvikas. Detta gör mig ännu mer förbannad och ängslig.
Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
