Svensk-indiska techbolaget Trustrace grundades 2016 för att digitalisera modeindustrins komplexa försörjningskedjor, och därigenom möjliggöra kontroll och hållbarhetsarbete.
– I Sverige fanns duktiga bolag, som Houdini och Filippa K, som ansträngt sig för att skapa en hållbar supply chain. Starten var att digitalisera deras manuella arbete, berättar medgrundaren Shameek Ghosh.
Artikel ur Dagens Logistik nr 1 2023 – utkommer torsdag 2 mars!
Det är en återkommande följetong i medierna: reportage eller artiklar om omänskliga förhållanden, kemikalieutsläpp och en enorm vattenförbrukning som krävs för att producera kläderna vi köper för en ganska billig penning. I höstas var det den kinesiska fast fashion- uppstickaren Shein som fick hård kritik, men inte sällan är svenska H&M i rampljuset. Varför sker ingen förändring? Den insikt som många saknar är hur oerhört komplicerad ett plaggs försörjningskedja är, menar Shameek Ghosh.
Ska du minska ditt “ product footprint” så måste du känna till dess försörjningskedja, så enkelt är det.
– En jacka kan bestå av över 100 komponenter, där bomullen kommer från ett ställe, tyget tillverkas på ett, färgas på ett annat och sedan sys plagget på ett fjärde o s v. Det är väldigt svårt att få en bild av ett plaggs försörjningskedja och veta hur produktionen går till, säger han, som själv inte hade någon erfarenhet från modeindustrin när han startade Trustrace med sina vänner och ex-kollegor från IT-bolaget HCL.
– Man kan skryta om att ett plagg tillverkats i Europa, men alla delarna då? Var kommer dragkedjan ifrån?
Ville göra skillnad
Shameek Ghosh kommer ursprungligen från Indien och är liksom övriga medgrundare IT-specialist. Han hade arbetat i flera länder innan han han landade i Sverige med sin familj 2008, och här bor även vännen och medgrundaren Hrishikesh Rajan.
En tredje vän, medgrundaren Saravanan Parisutham, fick 2015 flytta hem till familjen i södra Indien från jobbet i UK. Familjens jordbruk nära Indiens stora textiindustricenter Coimbatore hade problem med vattenförsörjningen; floden hade blivit lila och vattnet inte gick att använda.
”Har du hört historierna om hur du kan övervaka några floder i Indien för att ta reda på vad som är den mest framträdande färgen inom mode nästa säsong? Det var en liknande situation – vi hade mycket föroreningar som kom ut i vattendragen” berättar han på Trustraces hemsida.
Samtidigt hade Shameek och Hrishikesh letat efter en affärsidé som kunde kombinera deras IT-kunskaper med att göra något för “the greater good” och tillsammans med fjärde medgrundaren Madhava Venkatesh, också bosatt i Indien, såddes fröet till Trustrace.
– Så väcktes idén att här kunde vi göra en insats, vi två i Sverige och de på plats i Indien. Tillsammans borde vi kunna hjälpa till att skapa en bild av den här kedjan åt företagen, vilket möjliggör en förändring. I Sverige fanns också många av de företag som ligger främst inom hållbarhet, så det kändes också som en bra plats att vara på.
Idén var ganska enkel: att lägga in alla i aktörer i en databas och ta reda på hur de arbetar, vilka som är bra och dåliga. Kontakt togs med företag som Houdini och Filippa K, som redan med manuella ansträngningar i form av mycket resor, skapat sig en bild av sin försörjningskedja för att kunna se till att produktionen i olika led sker på ett bra sätt.
– Men de hade problem med att skala, och behov av en digital plattform. Vi hjälpte varandra: vi digitaliserade deras arbete och de lärde oss om hur man skapar en hållbar försörjningskedja inom fashion, säger Shameek Gosh.
Vill se blockchain-datadelning
Saas-plattformen bygger på artificiell intelligens, blockchain, mjukvarubots och IoT-teknik i en öppen arkitektur som integreras med tillverkarens, återförsäljarens och leverantörens befintliga system, och mot certifieringsorgan och andra hållbarhetslösningar. Idag har Trustrace 8 000 leverantörer, 30 000 fabriker i hundra länder och 250 000 produkter i sin databas.
– Bolagen kan dela leverantörsdata med varandra genom blockchain-teknik på vår plattform, vilket skulle få ytterligare effekter på hållbarhetsarbetet. Men vi har inte lyckats övertyga företagen om att göra detta ännu.
Bolaget har idag ett 50-tal kunder som Filippa K, Houdini och Kappahl. Med hjälp av plattformen kan företagen få en bild av var och hur plaggen är producerade, tack vare data om fibertillverkning, garn, var tyget är vävt, tryckt, färgat och till slut sytt. Resultatet kan sedan slås ihop för att ge en samlad bild av plaggets produktionsprocess.
– Vad företagen är intresserade av att redovisa till sina kunder varierar: vissa bryr sig bara om CO2, andra tittar på alla hållbarhetsdimenisioner: kemikalier, arbetsförhållanden o s v.
Plattformen kan även minska svinnet i försörjningskedjan, som har beräknats till 25 procent av inköpt material.
– Vi kan se hur mycket material som går in och hur mycket färdiga plagg som går ut ur produktionen, vilket kan hjälpa varumärken att upptäcka svinn. Överskottet kan sedan minskas genom bättre design och tillskärning, och användas till andra produkter.
Idag finns frivilliga hållbarhetsåtaganden som Science Based Targets vad gäller CO2-utsläpp, då företag minskar sina utsläpp i nivå med Pariasavtalet, men i framtiden kommer detta troligen att regleras.
– Och ska du minska ditt “ product footprint” så måste du känna till dess försörjningskedja, så enkelt är det.
Av Klara Eriksson
