Att stänga ner Cementas anläggning i Slite kommer få konsekvenser för svensk försörjningsberedskap, menar Freddy Jönsson Hanberg, strategisk rådgivare på MW group och Rise.
Just nu utspelar sig ett märkligt politiskt händelseförlopp inför öppen ridå i media. Sverige har under det senaste decenniet långsamt närmat sig en punkt där infrastruktur för samhällskritiska försörjningsförmågor (som el, vatten, livsmedel och sjukvårdsförnödenheter men också flera råvaror och komponenter för industri och lantbruk) pressats av ökat nyttjande och samtidigt präglats av påtagligt slitage och åldrande.
Eldistributionskapaciteten har diskuterats under flera år, där problemet är att elen produceras i norr men förbrukas i söder och infrastrukturen inte håller måttet – samtidigt som efterfrågan ökar. Energiproduktionen har också varit föremål för tvister; antingen det handlat om vindkraftsparker till sjöss där Försvarsmakten blivit det svarta fåret, då man sagt nej till etableringar mot bakgrund av operativa krav, eller slutförvaring av förbrukat kärnbränsle – en förutsättning för fortsatt elproduktion med kärnkraft.
Nästa område som sannolikt kommer att bli föremål för debatt är vatten- och avloppssystemet, där stora städer har anläggningar som byggdes under 1960-talet som behöver bytas ut. I dagsläget vet ingen vems ansvaret är, vem som skall betala, när och hur det skall genomföras och ingen vill diskutera frågan.
Den senaste, men inte sista, akten i detta drama är cementproduktionen. Det är inte helt oväntat, cementproduktion har varit under lupp under decennier på grund av den kraftiga klimatpåverkan som cementproduktion utgör. Samtidigt är cement helt avgörande för svensk konkurrenskraft och samtidigt den enda kvalitet som klarar de krav som svensk byggindustri ställer. Nu har dock äntligen det enda svenska cementproduktionsföretaget – Cementa AB, helägt av tyska Heidelberg Cement, hittat en metod att göra produktionen utsläppsneutral genom CCS-teknik, men det hindrar inte att bristande efterlevnad av miljökrav och regler riskerar att stänga fabriken i Slite som står för en helt avgörande del av produktion till den svenska byggbranschen.
Vi har inte sett det sista av den här följetongen. Just nu verkar läget vara låst, Högsta domstolen nekar prövningstillstånd och mark- och miljööverdomstolens beslut ligger fast. Jag tror att man komma fram till en lösning snart men det är inte utan att man undrar om det måste komma till en medial kris där starka intressenter pressar fram beslut och varför inte det går att arbeta långsiktigt med de här frågorna. Samma hantering verkar ha präglat hanteringen av slutförvaret av kärnbränsle. Det är ju helt enkelt så att om Cementa måste avbryta sin produktion av miljöskäl så kommer den svenska byggbranschen att köpa cement av någon annan som sannolikt tar betydligt mindre hänsyn till miljön än vad Cementa gör.
Nu måste det till ett grundligt tänk runt frågor som rör försörjning och uthållighet på strategisk nivå. Världen går mot ökad regionalisering och Kina och Ryssland tvingar oss att stärka nationalstatens ställning trots decennier av globalisering. Vi måste därför se till att Sverige har en lägsta nivå av självförsörjning – även av råvaror och komponenter till industrin. Det extrema beroendet av import, tydligt åskådliggjort av halvledarbristen i fordonsindustrin, måste hanteras. Det måste beslutsfattare förhålla sig till. Alternativet är inte attraktivt, varken det är brist eller beroende av utländsk produktions om är etiskt tveksam av en rad skäl.
Freddy Jönsson Hanberg, strategisk rådgivare på MW group och Rise
