I en ny rapport från Tillväxtanalys kritiseras miljöprövningen av Cementas ansökan om fortsatt verksamhet i gotländska Slite. Framför allt Mark- och miljödomstolen kritiseras för att inte ha genomfört en tillräcklig analys av miljökonsekvensbeskrivningen.
Mark- och miljödomstolen beslutade i januari 2020 att bevilja Cementa tillstånd för fortsatt brytning i Slite, men när beslutet överklagades valde Mark- och miljööverdomstolen i juli 2021 att avvisa ansökan. Orsaken för det senare beslutet ska ha varit alltför stora brister i miljökonsekvensbeskrivningen, som är förutsättning för att pröva en ansökan. Men hur kom de olika instanserna till så vitt skilda slutsatser?
Tillväxtanalys har genomfört en fallstudie av ändamålsenligheten i tillståndsprövningen av Cementas verksamheter på Gotland. Studien konstaterar att Mark- och miljödomstolen har brustit i sin utredningsskyldighet då de inte genomförde någon djupare analys av miljökonsekvensbeskrivningen, trots att flera remissmyndigheter yrkade på att avvisa ansökan.
Eftersom ansökan godkändes i första instans, utan tillräcklig analys, medan Mark- och miljööverdomstolen avvisade den helt menar rapportens författare att Cementafallets förutsägbarhet och transparens brister.
– Vi ser behovet av att göra fallstudier över tillståndsprocessen i Sverige som har betydelse för näringspolitiken. Förhoppningsvis bidrar den här rapporten med kunskap och kan ge oss större förståelse för hur det blivit i Cementafallet, säger Simon Falck, analytiker på Tillväxtanalys, till Aktuell Hållbarhet.
Båda instanser verkar också ha brustit i kommunikationen och erfarenhetsutbytet som förväntas av en ändamålsenlig miljöprövning, vilket kan ha bidragit till varför Cementa inte förutsåg utfallet av prövningen i Mark- och miljööverdomstolen. Enligt författarna av rapporten borde domstolarna ha fört en tydlig och kontinuerlig dialog med företaget under hela processen.
Svensk miljöprövning står inför ett vägval
Rapporten menar också att svensk miljöprövning står i ett vägskäl mellan två ytterligheter. Den ena ytterligheten kan representeras av Swemins, gruvnäringens branschorganisation, reformförslag. Detta innebär kort sagt att miljöprövningen behöver utvidgas till att inkludera ett bredare samhällsutvecklingsansvar, exempelvis sociala och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling.
Den andra ytterligheten vore att snarare avgränsa miljöprövningen till sin huvudsakliga roll. Miljöprövningen skulle då vara mer lokal samt kunna ställa tuffa miljökrav och bevilja prövoperioder som ger industrin tid och möjlighet att anpassa verksamheten. Det ställer dock stora krav på kompetens inom myndigheterna och transparent dialog med industrin.
Även om rapportens författare inte rekommenderar att gå fullt ut mot någon ytterlighet, utan att man hellre ska se det som två huvudinriktningar, skulle de hellre se att domstolarna rör sig mot det andra alternativet. De menar att miljöprövningen idag lider mer av brist på transparens, kunskap, tillit och långsiktighet än brist på “helhetsgrepp”.
Studien är skriven av professor Maria Pettersson och professor Patrik Söderholm vid Luleå tekniska universitet. Simon Falck har varit projektledare. Författarna svarar själva för studiens innehåll, analys och slutsatser.
Av Emanuel Lehtonen
