En rad översvämningar till följd av de senaste årens extremregn i Europa har fått allvarliga ekonomiska konsekvenser, även här i Sverige. Swecos Urban Insight-studie visar på ett akut behov av att stärka våra samhällens resiliens, inte minst när det gäller vägnätet och järnvägen.
Skyfallen ökar i Europa, och klimatförändringarna förväntas öka ytterligare i frekvens och intensitet. Sweco groups senaste Urban Insight-rapport ”Expect the Unexpected: Floods and Critical Infrastructure” konstaterar att faktorer som urbanisering, föråldrad infrastruktur och geografiskt läge i hög grad påverkar städernas utsatthet för klimatrisker.
Kostnaderna för direkta och indirekta skador till följd av översvämningar orsakade av regn under 2021 överstiger 38 miljarder euro bara i Nederländerna, Belgien och Tyskland. I Sverige kostade översvämningarna 2014 i Malmö över 50 miljoner euro. De genomsnittliga väder- och klimatrelaterade kostnaderna i hela EU uppgick till nästan 16 miljarder euro under perioden under 2011-2020, enligt Europeiska miljöbyrån.
I närtid kan nämnas höstens jordskred utanför Stenungsund, då en del av E6 sveptes bort efter omfattande regn i kombination med sprängningar och byggnation på en plats som hade dokumenterat hög risk för skred.
– Det är viktigt att göra klimatanpassning på objektsnivå. Om en kommun exempelvis anlägger en ny fotbollsplan behöver anpassningar styras efter det aktuella behovet på platsen, kommenterar Mattias Salomonsson, expert på översvämningar och klimatanpassning på Sweco Sverige.
Det kommande CER-direktivet sätter ytterligare press på städerna, som behöver säkerställa kontinuitet för samhällsviktiga tjänster inom 11 kritiska sektorer. Rapportförfattarna har intervjuat företrädare för vatten- och infrastrukturförvaltningar i 26 europeiska städer, däribland Stockholms stad. Enligt kartläggningen bedöms vägnätet vara den mest sårbara infrastrukturen i Stockholm, följt av järnvägen på plats två, medan skolor och förskolor rankas på femte plats.
– Den mest sårbara infrastrukturen handlar om vägnätet, transport och energiförsörjning. Om dessa havererar blir det snabbt konsekvenser för känslig verksamhet som sjukhus och skolor, kommenterar Mattias Salomonsson.
Rapporten konstaterar att beslutsfattare bör prioritera att bygga på mindre utsatta platser och i vissa fall även överväga omlokalisering. Att undvika exponering är ofta den mest robusta lösningen.
Sammanfattning av huvudsakliga slutsatser
- Utvärdera sårbarhet och påverkan: Utöver exponering bör riskbedömningar fördjupa sig i sårbarhet på anläggningsnivå, med hänsyn till plats, konstruktion och design.
- Studera kaskadeffekter: Utgå från det ömsesidiga beroendet mellan infrastruktursystem och bedöm kaskadeffekter genom samarbete med förvaltande enheter.
- Inkludera social infrastruktur: Inse vikten av social infrastruktur i resiliensinsatser och ta itu med de känslomässiga och psykologiska effekterna av infrastrukturhaveri.
- Sätt upp tydliga mål: Upprätta handlingsinriktade mål med hänsyn till acceptabla risknivåer och kostnadseffektiva investeringar.
- Skapa synergier på anläggningsnivå: Kombinera åtgärder för att minska exponeringen, sårbarheten och följdeffekterna, med fokus på timing och kostnadseffektivitet.
- Välj rätt plats: Prioritera byggnation i mindre farliga områden och överväg flytt vid renoveringar.
- Ställ funktionskrav: Utveckla sektorspecifika standarder för klimatresilient infrastruktur.
