I Tobias Jonassons krönika ur senaste numret av Dagens Logistik, ifrågasätter han att tredjepartslogistiker saluför sig med automation.
Automatiseringen fortsätter skölja som en våg över lager runt om i landet. Plånbok och tillgång till kapital styr teknikval och omfattning. Det kan handla om allt från att öka automatiseringen i enskilda arbetsmoment till gigantiska skrytinstallationer för att automatisera hela lagerprocesser. Gemensamt brukar dock vara det bakomliggande motivet att minska behovet av antalet armar och ben för att hantera förflyttningar av varor och med det sänka driftkostnaderna. Andra fördelar kan vara ökad yteffektivitet i lagring eller förbättrad arbetsmiljö genom att ta bort tunga och repetitiva arbetsuppgifter från personalen.
Tredjepartslogistikernas förhållande till automation har länge varit problematiskt. Mer omfattande och större investeringar är i konflikt med hur TPL-aktörernas affärsrelationer ser ut med deras kunder. Korta kundavtal är inte förenligt med en investering vars återbetalningstid förutsätter stabila volymer och intäkter över längre tid. Att automationsgraden även påverkar flexibiliteten i vilken typ av gods och uppdrag som kan hanteras har ytterligare komplicerat relationen. Pionjärerna som under tidigt 2000-tal, med rejäl ekonomisk uppbackning, ändå försökte trotsa utmaningen är numera klassiska dikeskörningar. Konsekvensen blev anläggningar nästan helt befriade från kunder och uppdrag.

Sedan pionjärernas felsatsningar har mycket hänt. Idag finns lösningar som är mer tillåtande ifråga om flödesflexibilitet, skalbarhet och investeringsnivå. Lösningar som med rimligare investeringar, utan att behöva kompromissa på flödesflexibilitet, skapar ökad hanterings- och lagringseffektivitet och som dessutom relativt enkelt kan skalas upp. I sin upprymdhet och iver över att kunna bestycka sina lager med ny avancerad automationsteknik tenderar dock TPL-aktörernas skildringar av sitt erbjudande att bli alltför likformigt. På hemsidor, i sociala medier och pressmeddelanden stoltserar tredjepartslogistikens aktörer om att de blivit med automation. Inte sällan handlar det om att kunderna ska frälsas med en superflott rödgråsvart robotlösning från Norge, en så kallad Autostore. En typ av lösning som rätt implementerad ger precis alla de fördelar som ökad automation kan förväntas bidra med. Vad som däremot blir bekymmersamt är när automationen tar för stor plats i beskrivningen av tjänsten. I synnerhet om aktörernas lösningar i hög grad är de samma.
TPL_aktörernas kunder söker en lösning som erbjuder något de inte själv kan uppnå i form av kostnadseffektivitet, serviceprestation och skalbarhet. Här håller den snabba teknikutvecklingen på att utveckla automation till ett hygienkrav. Det är inget unikt utan kan snart betraktas som en förutsättning. Att som tredjepartslogistiker bygga sitt erbjudande på ett standardiserat automationskoncept blir därför vanskligt. Mer fokus borde istället ligga på hur lösningen och erbjudandet ger kunderna ökad kontroll och vilka förmågor som kan tillhandahållas i gränssnittet mot kundernas kunder. Det är detta som ska spela roll i valet av leverantör. Det är detta som gör leverantörernas erbjudande unikt och skiljer ut den enskilda aktören i konkurrensen.
Automation bör vara ett hygienkrav – inte en säljpitch.
Tobias Jonasson
Läs mer på temat packautomation: Tre e-handelslogistiker tycker till samt Växande intresse för packautomation.