Ur Dagens logistik nr 2 2020, som utkommer nästa vecka.
För mig kom insikten på kvällen torsdagen den 12 mars. Det var flera händelser i snabb följd som fick mig att inse att detta blir brutalt. Tidigare i veckan hade jag varit ute och rest. Som ny på jobbet ville jag besöka våra verksamheter och träffa så många av mina nya kollegor som möjligt. Faktum är att större delen av mars var tillägnad att lära känna verksamheten och mina nya arbetskamrater. En viktig och trevlig aktivitet som skulle lägga grunden för att på ett strukturerat sätt ta mig an mitt nya uppdrag. Så blev det inte.
Corona var något tramsigt som inte skulle få stå mellan mig och att få imponera i mitt nya sammanhang.
Corona har tagit oss alla på sängen. Först och främst är det såklart en fråga om liv och hälsa – vi måste skydda oss själva och varandra – inledningsvis var dock min inställning en helt annan. Corona var något tramsigt som inte skulle få stå mellan mig och att få imponera i mitt nya sammanhang. Jag var förbannad och helt oförstående inför att en influensa skulle behöva inskränka på mitt professionella utövande. Jag blev även provocerad av att min fru antydde att vi nog skulle behöva avboka Mallorca-resan i början på juni. Idioti – allt blir snart som vanligt.
När jag skriver detta har maj precis hunnit blivit juni. Vädret har, iallafall tillfälligt, slagit om till högsommarvärme och min syn på Coronaviruset och den pandemi det har utvecklats till är drastiskt förändrad. Fortfarande förbannad, men också ängslig. En irrationell ilska på ett virus som begränsar mig på jobbet och i vardagen. Ängslig för vilka konsekvenserna kan bli. Kommer mina nära och kära bli sjuka? Vad händer med mina föräldrar som båda befinner sig i riskgruppen? Hur påverkas våra kunders verksamheter och vilka konsekvenser får det på vår egen? Kommer det drabba de anställda?
Mycket blev annorlunda efter den där torsdagskvällen. Bland annat hade jag ägnat timmar åt att försöka tillägna mig Tegnells lära om virussmittämnen och sjukdomsförlopps demografi. På jobbet hade vi de närmast efterföljande veckorna som daglig rutin en Corona-avstämning på morgonen och en på eftermiddag. Därtill bevakade vi Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferens och uppdateringar om virusets framfart. På nära håll har jag bevittnat hur logistiken håller samhällshjulet i rullning. Försörjning av livsmedel, läkemedel och sjukvårdsmaterial säkerställs av vanliga människor som bara gör sitt jobb. Flödet på LinkedIn, som normalt domineras av lyckade människor och bedrifter, började i större utsträckning blandats upp med öden och inlägg som aviserar att man hastigt och olustigt ställts till arbetsmarknadens förfogande och ”söker nya utmaningar”.
Corona är brutalt. Brutalt på det sätt det påverkar så många delar av samhället och vårt sätt att leva.
Corona är brutalt. Brutalt på det sätt det påverkar så många delar av samhället och vårt sätt att leva. Än så länge har jag haft tur. Varken jag själv eller någon i min närhet har varit svårt sjuk. Genom fantastiska kollegor och insatser har vi dessutom kunnat trotsa utmaningarna i verksamheten och med det förmått hjälpa andra. Och vad gäller min inställning till Corona så kommer jag fortsätta vara både förbannad och ängslig. I balans hoppas jag ändå att denna känslomix ska kunna driva och manövrera mig genom pandemins många återstående prövningar.
Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
