KRÖNIKA: Just In Time är tydligen under attack

Logistikprofilen Anders Mesch går i försvar för planeringsfilosofin Just In Time (JIT), som under pandemin beskyllts för allt från toapappershamstring till halvledarbrist.

Anders Mesch. Foto Warehousefinder.

“Det har blivit för mycket just in time”, deklarerade klimatminister Per Bolund i en intervju för någon månad sedan. Detta har följts av flera kritiska uttalande om JIT där teorin skylls för allt från hamstring av toalettpapper till komponents- och halvledarbrist i den globala ekonomin.

Men är verkligen JIT boven i dramat? Har vi verkligen fått för mycket av den varan? 

JIT är en planeringsfilosofi som, grovt förenklat, ser till att rätt vara finns i rätt mängd, på rätt plats vid rätt tillfälle. Man skall alltså ha rätt mängd varor i försörjningskedjan för att kunna driva en effektiv produktion.

Med åren har JIT-begreppet dock fått fler innebörder, och många associerar idag JIT till ”lagerlösa flöden” och att ”lagret skall ligga på vägen”. Detta är en vanlig misstolkning, som bland annat blev mycket tydlig på 80-talet, då många företag med ett vagt stöd i JIT, lät sina inköpsorganisationer slentrianmässigt minimera lagernivåerna, till förmån för kraftigt ökade transportkostnader. Transportsystemen reducerade sedan successivt sina ledtider. Allt blev expressfrakter, till ökade transportkostnader, men med minimerade lager och reducering av kassationer och inkuranser som en naturlig följd.

Dessutom gjorde internet det möjligt att hantera och dela förbrukningsdata och orderinformation, något som tillsammans med tämligen billiga internationella transporter, ett högt ränteläge och en oändlig tillgång på varor producerade i lågkostnadsländer,  gav upphov till en globaliserad ekonomi med ganska tunt utsträckta försörjningskedjor.

Företagen har alltså minimerat sin kapitalbindning till en ganska hög risk, under en lång tid.  När nu försörjningskedjorna havererar och man inte längre klarar att tillgodose behovet av varor i rätt mängd i rätt tid – då börjar det talas om säkerhetslager och redundans – gamla mossiga begrepp från 1970-talets materialadministration – för att klara av sin varuförsörjning – just det: “just in time”.  

Världsekonomin verkar nu vara på väg åt ett håll där det inte längre finns oändligt med produkter. Till följd av detta ses kraftiga prisökningar på komponenter och insatsvaror. Det här kommer förmodligen öka på inflationen, och få andra, mer eller mindre, förutsägbara effekter. Det hastar därför att uppdatera logistikkalkylen och ta med dessa nya riskfaktorer i beräkningen. Vad kostar ex. en missad försäljning beroende på brister i varulager? Väg detta mot en ökad lagerhållningskostnad och redundans. Vad händer om jag står utan insatsvaror eller om priserna, exempelvis på byggmaterial, ökar kraftig då mina färdigvaror redan är under produktion, till ett förhandlat slutpris? Det är den här typen av kalkyler som är grunden för JIT, och anledningen till att det behövs mer, inte mindre av varan. 

Mitt svar är att nej, det har inte varit för mycket JIT – det har varit för lite JIT. Låt oss fokusera på den reella problematiken vi nu står inför;  med inflation, prisökningar, varubrist och ett generellt högre kostnadsläge för logistiken. Om vi ska kunna hantera dessa utmaningar så kommer JIT bli viktigare än någonsin. 

Anders Mesch, Styrelseordförande Warehousefinder