Ur Plans medlemsskrift Planetern i DL 4 2021
Att köpa in eller flytta produktionen till låglöneländer som ligger långt borta för att spara pengar har varit en trend sedan länge. En starkt drivande kraft i detta är det ensidiga fokuset på kostnad per enhet som är en summa av styck- och fraktkostnaden för artikeln. Det här drivs framförallt av ett funktionellt fokus där t.ex. inköpsavdelningar mäts och följs upp enbart på den direkta kostnaden. Tyvärr innebär denna logik att man missat en hel del steg i matematiken när det gäller den totala försörjningskostnaden. I en marknad som ligger långt ifrån produktionen uppstår flera indirekta kostnader som är svårare att kvantifiera och oftast inte beaktas.
Generellt sett så blir en försörjningskedja med lång ledtid mindre effektiv. Förutom att kortare ledtid minskar kapitalbindningen (ett linjärt samband) så blir försörjningskedjan mer flexibel med kortare ledtid. En lång ledtid ökar därför sannolikheten för bullwhipeffekter, liksom att man måste förlita sig på inköpsprognoser och riskerar att beställa för mycket (och tvingas rea ut) eller för lite (minskad försäljning), vilket i sin tur kan leda till dyra expressförsändelser. Därtill kommer extra lagerhållningskostnader för att säkra varuförsörjningen. Vidare blir oftast orderstorlekarna större från en leverantör längre bort eftersom fraktkostnaden per enhet minskas, vilket i sin tur ökade både kapitalbindning och ledtid.
Därtill kommer kostnader som uppstår på grund av avståndet mellan den ev kvarstående regionala produktionen och ledningen och produktionen långt bort som overheadkostnader, kostnader för resor och arbete i andra länder, utökade garantiärenden och risken att en ny utlokaliserad underleverantör blir en konkurrent, något som är enklare att hantera juridiskt hemmavid.
Listan börjar bli lång, men det finns ytterligare risker att beakta här som valutarisker och geopolitiska risker om landet du producerar i är instabilt. Kostnaderna här är svåra att uppskatta men kan bli stora. Det enda du kan veta säkert är att dessa övriga kostnader är lägre om produkter tillverkas och distribueras närmare kund.
Regional produktion kan vara billigare i längden för fler komponenter än vi tror
Detta är inga nya tankar, supply chain- och leanexperter har alltid förespråkat att regional produktion kan vara billigare i längden för fler komponenter än vi tror. Viktigt är att försöka titta på den totala kostnaden; d.v.s. landed cost istället för unit cost. Det perspektiv som tillkommit på senare tid är miljöperspektivet: Hur hållbart är det att skicka så mycket gods runt jorden och vad är de indirekta kostnaderna för det? Omställningen mot fossilfria transporter med teknikbyten och ökade utsläppskrav kommer säkerligen också att fördyra transporterna framåt.
Sammanfattningsvis finns flera dolda kostnader som kanske inte är helt enkla att beräkna vid val av leverantör, men som ofta skulle tala till fördel för en regional leverantör.
I och med pandemin och alla transportproblem med förseningar och ökade fraktkostnader vi nu ser, så väger vågskålen ännu mera än tidigare över till den regionala produktionens fördel. Jag kan tänka mig att det nu i många fall till och med är billigare med regional försörjning, även om en bara tittar på den direkta kostnaden!?
Joakim Hillberg, Revere
