Logistikbranschen är en bransch med konservativa regelverk och affärsmodeller samt låg digital mognad. Att gammelaktörerna försöker förvärva innovationsförmåga genom att investera i startups riskerar att kväva innovationskraften, skriver Tobias Jonasson i en krönika i Dagens Logistik.
Krönika ur Dagens Logistik nummer 2 2023
Innovation har länge varit en av landet Sveriges verkliga paradgrenar. Blixtlåset, pacemakern och skiftnyckeln. Alfred Nobel, Anders Celsius och Ingvar Kamprad. Listan över svenska ingenjörer, tekniska innovationer och berömda uppfinnare som varit med och bidragit till en lång tradition av stark innovationskraft kan definitivt göras längre. Enligt Europeiska Patentverkets rapport om det senaste årets patentansökningar syns heller inga tecken på att kraften håller på att avta. Räknat till antalet patentansökningar i förhållande till befolkningens storlek rankar Sverige som nummer två i världen. Särskilt mycket ökar ansökningarna inom datorteknik, elektroniska maskiner och apparatur samt energi. Även på transportområdet är ökningen stark. På senare år främst drivet av teknikutvecklingen inom självkörande och uppkopplade fordon.
Att gå från idé till en kommersiellt bärkraftig produkt och verksamhet kan ta lång tid och inte sällan vara mycket kostsamt. Förutom själva idé- och produktutvecklingsfasen krävs även omfattande validering och testning före produkten kan bli säljbar och i bästa fall börja generera intäkter. Att sedan nå en kritisk säljvolym kan ta tid och kräva uthållighet – inte minst ekonomiskt. Finansieringsmöjligheterna varierar beroende på företagens inriktning och storlek, men även som en följd av entreprenörens förmåga att skapa intresse hos externa finansiärer. För mindre företag handlar det ofta om att lägga ett pussel med finansiering från flera olika källor.
För att undvika en självförvållad syrebrist måste den nya generationen innovationer och bolag få härja fritt, utanför gammelaktörernas ägarstrukturer.
Logistikbranschen är en bransch med konservativa regelverk och affärsmodeller samt låg digital mognad. Bland aktörerna har dock insikten om bl.a. klimatomställningens genomgripande systemförändring och krav på anpassning drivit på intresset för ny teknik och innovationer. Kombinationen brist på egen innovationsförmåga och en hög aktivitet bland nya typer av aktörer i behov av finansiering öppnar för en ”perfect match” – eller?
Att förvärva en förmåga kan vara strategiskt rätt. Utmaningen uppstår när aktörer med konkurrensmässiga särintressen, i en bransch hårt präglad av gamla regelverk och icke-innovation, ska ta över och förvalta idéer samt individer som utmanar, utvecklar och förverkligar. Här finns en uppenbar risk att innovationskraften kvävs. För att undvika en självförvållad syrebrist måste den nya generationen innovationer och bolag, så långt som möjligt via andra typer av finansieringslösningar, få härja fritt utanför gammelaktörernas ägarstrukturer. Att lyckas hålla vantarna borta kan också driva fram en grogrund för egna innovationer att organiskt börja växa från insidan. En frodig och syrerik miljö för att framtidssäkra den egna verksamheten och över tid skapa en bransch mer mottaglig för innovationer.
Tobias Jonasson
