EUs nya förpackningslagstiftning, PPWR, är den mest lobby-motarbetade EU-miljölagstiftningen någonsin. Till och med mer motarbetat än utsläppshandelssystemet, ETS. Men vad beror det på? Det resonerar Johanna Linder om i en krönika i senaste Planetern.
Krönika ur Planetern 2 2024 – publicerad i Dagens Logistik nummer 2 2024
Nyligen hemkommen från årets PLAN-konferens, konstaterar jag att hållbarhet tar allt större plats på konferensen. Något som fastnade hos mig i år var att EUs nya förpackningslagstiftning, PPWR, är den mest lobby-motarbetade EU-miljölagstiftningen någonsin, någonsin! Till och med mer än utsläppshandelssystemet (ETS). Vad beror det på?
Huvudmålet med PPWR, som klubbades igenom av EU-parlamentet mitt under Plan-konferensen den 24 april,, är att minska förpackningsavfallet i EU med minst 15 procent till 2040 jämfört med 2018. Spontant känns detta som en bra grej. Men skrapar man på ytan uppenbarar sig en labyrint av komplexitet: Vad kommer detta att innebära?
Jo, gifterna ska bort och förpackningsmaterialet ska minimeras; till exempel får transport- och e-handelsförpackningar max innehålla 50 procent luft. Dessutom måste förpackningar bli återanvändbara: kartong ska kunna cirkulera minst 5 gånger, övriga material minst 10 gånger.
2021 genererade varje EU-medborgare 188,7 kilo förpackningsavfall enligt EU-kommissionen, en siffra som kommer att öka med 20 procent till 2030 om inget görs. Och alla har vi kånkat enorma mängder förpackningar till återvinningen en söndag och svurit över att wellpappbehållaren redan är full. Och hur mycket plast ska man behöva hantera bara för att mata ett hushåll? Minskade förpackningar är jättebra, men varför lobbas det då så hårt emot det här regelverket?
PPWR är den mest lobby-motarbetade EU-miljölagstiftningen någonsin, någonsin! Till och med mer än utsläppshandelssystemet. Vad beror det på?
Vi som jobbar med produktion, logistik och transport och har en bra inblick i processer passade på att diskutera detta under konferensen. Vi kom fram till några punkter:
- Förpackningar finns i allt, överallt, med sådana volymer blir det stora konsekvenser.
- Då lagen omfattar hela livscykeln för förpackningar så innebär det många stora och små förändringar i hela kedjan.
- “Återvinningsbarhetsmålen” är väldigt ambitiösa och kommer vara svåra att uppnå.
- Det kommer bli kostsamt och krävande att uppfylla bindande krav, och det finns en hel del förbud i förslaget (tex mot vissa kemikalier).
Förpackningar är viktiga som skyddande skal för produkter på resa, det är ansiktet utåt för varumärket, en viktig komponent i kundupplevelsen, och framför allt är det en balansakt mellan kostnad, funktionalitet, kvalitet och miljöpåverkan. Ett klassiskt exempel är gurkan; en plastad gurka håller närmare tre veckor, en oplastad några få dagar. I EUs nya lagstiftning förbjuds plastförpackningar för icke-processad frukt & grönt från 2030 – hur många gurkor kommer vi att kasta då? Eller får gurkorna plast-dispens?
Den andra stora komplexiteten är fyllnadsgrad; vi vill så klart minska transport av luft och onödiga förpackningar, så långt är alla med. Men vad är fyllnadsgrad och hur beräknar vi den? Beräknar du på total volym eller möjlig volym? Räknas bara den fulla dit-transporten eller även den tomma hemtransporten? För då droppar graden ner till 50 % direkt.
Om godset är tungt fylls containern till maxvikt långt innan volymen är fylld. Om det inte går att stapla lådor eller pallar på varandra för de inte håller tyngden, hur räknas då luften ovanför? Olika gods behöver lastas och packas på olika vis. Tänker lagstiftarna tillämpa Arkimedes princip där fyllnadsgraden testas genom att placera förpackningen i vatten? Då gäller det att packa chokladen vattentätt…
Johanna Linder
Styrelsemedlem i Logistikföreningen Plan och logistikkonsult på Sweco.
