Att lära av egna missöden är kanske det mest brutala, men också effektivaste, sättet att utveckla förmågan att hantera logistiska störningar, det menar Dagens Logistiks krönikör Tobias Jonasson.
Att det inte alltid blir som man tänkt sig känner nog alla igen sig i. Det kan handla om allt från en inställd semesterresa till vägval i karriären. Vi planerar, tror och hoppas, men får allt som oftast finna oss i ett i olika grad avvikande utfall än det vi föreställt oss. Oförutsedda saker händer hela tiden och är något vi helt enkelt måste förhålla oss till.
En långvarig hamnkonflikt mellan arbetsgivare och fackförbund eskalerar i strejk, varsel, fackliga blockader och lockouter. Konsekvensen blir betydande driftstörningar i hamnverksamheten med kraftiga förseningar, och gods som snabbt behöver hitta nya vägar. På en matmarknad i centrala Kina där Yangtzefloden förenas med sin största biflod Han Shui sprids ett tidigare okänt virus som snabbt utvecklas till en pandemi. Fabriker stannar och fraktfartyg fastnar till havs när hamnar stänger för att stoppa smittan. Gränsöverskridande transporter försvåras och kapacitetsbrist i containertrafiken får fraktpriserna att skena.
Ett fartyg kommer ur kurs och fastnar på snedden i båda kanalstränderna och blockerar en pulsåder i godstransporterna mellan två världsdelar och olyckan skapar en infarkt i det globala transportsystemet.
Hamnkonflikten i Göteborgs Hamn, Coronavirusets snabba spridning och fartyget Ever Givens grundstötning i Suezkanalen är alla exempel i närtid på händelser som på olika sätt drabbat och överrumplat logistikerna och legat utanför deras kontroll och möjlighet att påverka. Läget måste med andra ord bara gillas.
Att hantera risker för störningar i försörjningskedjan är en egen vetenskap inom logistiken. Det handlar om strukturerade arbetssätt och modeller för att värdera, reducera och kontrollera riskerna. Att helt undvika avbrott och störningar är praktiskt taget omöjligt, och med tanke på kostnaderna för att helgardera sig mot alla eventualiteter, kanske inte ens önskvärt. Däremot är det viktigt att inte utsätta sig för onödiga risker eller kanske framför allt inte drabbas onödigt hårt när det oförutsedda ändå inträffar.
Hur vi löser problem och agerar i plötsliga kriser beror delvis på våra kunskaper och erfarenheter från liknande situationer. Att lära av egna missöden är kanske det mest brutala, men också effektivaste, sättet att utveckla just denna förmåga. Att i grunden förstå uppkomsten av en störning i försörjningskedjan med efterföljande händelseförlopp ska inte tas lättvindigt – det kräver ett idogt ältande. Ett annat sätt är att nyfiket ta till sig och vältra sig i andras erfarenheter. Med vårt nya sätt att mötas framför skärmen är dessutom trösklarna låga för erfarenhetsutbyten från andra individer och företag. En förutsättning blir dock att vi måste våga dela med oss av våra logistiska haverier. På samma sätt som vi skryter om våra goda exempel, måste vi våga blotta vår oförmåga att hantera konsekvenserna av det vi inte förutsåg. Bara då kan vi stå bättre rustade för att hantera det oförutsedda – oavsett om det handlar om strejker, pandemier, olyckor, väpnade konflikter eller naturkatastrofer.
Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart.
