KRÖNIKA Logistik och Supply Chain Management är så kallade ”systemvetenskaper”, med verkligheten som sitt laboratorium. Forskare behöver därför alltid göra antaganden, förenkla, och göra val som påverkar – att ta reda på var dessa ”systemgränser” går är därför av oerhörd vikt, det menar Per Olof Arnäs i en krönika i senaste numret av Dagens Logistik.
Det finns en mental bild av hur en vetenskapsman är och fungerar. En farbror i övre medelåldern med yvigt hår, vit rock och överaktivt intellekt. Stereotypen har vi sett många gånger. Denna fiktiva vetenskapsman bedriver sin forskning i ett labb tillsammans med provrör, mikroskop och olika mer eller mindre obegripliga manicker. Låt säga att denne vetenskapsman kommer fram till att grundämnet Logisticum alltid beter sig på samma sätt under vissa specifika förhållanden där tryck, temperatur, atmosfär, fältstyrka och andra variabler hålls konstanta. Detta beteende är, ska det visa sig, unikt och värt en publikation i en prestigefylld tidskrift. Att försöket kan reproduceras är av största vikt för vetenskapsmannen. Andra kan, om de återskapar alla förhållanden, själva se hur Logisticum beter sig och därmed validera vetenskapsmannens resultat.
Detta är för många sinnebilden av hur ”vetenskap” fungerar. Vi skapar ny kunskap genom att under kontrollerade former genomföra reproducerbara experiment och tolka resultaten. Och visst fungerar det i ett labb där vi kan kontrollera alla variabler. Men vad händer om det inte går?
Logistik och Supply Chain Management är så kallade ”systemvetenskaper”. Det som studeras är inte enkelt, eller ens möjligt, att avgränsa i ett labb. Logistikforskarens labb är verkligheten därute. Ett logistiksystem är en otroligt komplex kombination av företag, människor, processer, produkter, infrastruktur, energi, ekonomi, kunskap, okunskap, beslut, avsaknad av beslut, fordon, utrustning, konkurrenter, partners och mycket, mycket mer.
Herakleitos sa för 2500 år sedan att ”man kan inte kliva ner i samma flod två gånger.” Med det menade han att floden ständigt förändras och att omständigheterna aldrig kan återskapas eftersom allting flyter (”panta rei”). Med detta uttalande satte han fingret på det som än idag präglar mycket av vårt tänkande och hur vi resonerar och argumenterar om komplexa saker.
Genom att välja sina systemgränser på ett smart sätt är det nämligen fullt möjligt att argumentera för nästan vilken sak som helst. Ska vi titta på emissionerna från avgasröret eller ska vi inkludera bränslets produktion också? Ska vi inkludera även råmaterialen som tas fram för att bygga fordonet? Vad blir klimateffekterna om vi skrotar ett annat fordon i förtid? Och vad får det för systemeffekter på samhällsnivå om många gör samma sak?
När verkligheten är ditt labb är det i det närmaste omöjligt att återskapa en specifik situation. Du kommer alltid att behöva göra antaganden, att förenkla, att göra val kring vad som ingår och inte. Och alla dessa beslut påverkar det resultat du sedan får. Man kan till och med säga att valet av systemgränser bestämmer resultatet.
Det är detta som är den verkliga kärnan i de allra flesta debatter inom ett område som vårt. ”Mina systemgränser är bättre än dina systemgränser”. Så när någon hänvisar till ”vetenskapen” gör du bäst i att ta reda på vilket ”labb” resultaten kommer ifrån, hur de valt ut vad som ska med och inte. Det betyder mer än du tror.
Per Olof Arnäs
Per Olof Arnäs är en oberoende senior rådgivare som hjälper företag att förstå och möta ny teknik. Han har bakgrund från både näringsliv och akademi och driver sedan 2014 även Logistikpodden som nu gör sitt tionde och sista år.
