Nätverket String, med åtta regioner och fem städer i Tyskland, Danmark, Sverige och Norge, har tröttnat på att staten inte rustar upp järnvägssträckan Göteborg-Oslo. De arbetar med en egen plan för att bygga dubbelspår på de sträckor som idag är utan, och man har privata finansiärer bakom sig. “Alla vet de att diesellastbilar är en döende industri”, säger String-nätverkets vd Thomas Becker till DN.
Järnvägssträckan Göteborg-Oslo lider sedan tidigare av brister och har av EU pekats ut som en flaskhals i infrastrukturen. Trots det finns ingen tydlig plan för att rusta upp järnvägssträckan i den nationella infrastrukturplanen, och enligt siffror från String-nätverket går idag 97 procent av godset till och från Oslo på lastbil. Det vill nu nätverket ändra på genom att själva rusta upp sträckan med en modern dubbelspårig järnväg, enligt DN.
String-nätverket är ett samarbete bestående av fyra länder, åtta regioner och fem städer. Samarbetet sträcker sig från Hamburg genom Danmark och Sveriges västkust upp till Oslo. Organisationens vision är att skapa en ny megaregion och stärka den regionala utvecklingen städerna emellan, bland annat genom att gemensamt jobba för effektivare infrastrukturnätverk i regionen.
Järnvägssträckan Göteborg-Oslo har pekats ut av EU som en flaskhals i logistiksystemet, såväl för persontrafik som gods. 17 av 35 mil saknar dubbelspår och enligt nätverket tar det idag 7,5 timmar för ett godståg att ta sig från den ena till den andra. Målet är 4 timmar.
Nätverket håller på att utveckla en egen plan för finansiering från privata aktörer som ska vara redo att presentera för svenska och norska regeringarna inom ett år.
Alla vet de att diesellastbilar är en döende industri
– Vi har haft kontakter med företag och ska etablera konsortiet med såna som kan bygga järnväg och logistik och är intresserade av att använda godsdelen. Och de är många. Alla vet de att diesellastbilar är en döende industri, säger String-nätverkets vd Thomas Becker till DN.
Planen kommer innehålla den tekniska delen, logistik och finansiering. De kommer söka de EU-stöd som finns att få men i övrigt kommer inte staterna behöva finansiera satsningen. På det viset hoppas de tvinga de två länderna till handling. Den svenska delen beräknas kosta 18,5 miljarder kronor.
