Underhållsskulden för den svenska järnvägen är upp i ca 60 miljarder kronor efter decennier av otillräckliga resurser. Enligt en ny rapport, beställd av SJ, finns det en rad konkreta åtgärder som skulle kunna öka kapaciteten och tillförlitligheten inom 10 år.
Sedan 1990 har trafiken på den svenska järnvägen, mätt i tågkilometer, ökat med 65 procent utan att ny kapacitet tillförts. Samtidigt har underhållsskulden ökat till ca 60 miljarder kronor efter decennier med otillräckliga resurser och hårt slitage av infrastrukturen. För att lösa de mer omfattande problemen krävs stora investeringar och långsiktiga planer.
– Järnvägen är hårt sliten efter decennier av otillräckligt underhåll. Samtidigt har tågtrafiken ökat kraftigt de senaste 30 åren. Vi är därför i ett läge där svensk konkurrenskraft och tillväxt kräver både kraftfulla åtgärder som ger snabb effekt såväl som planering för stora, långsiktiga investeringar i ökad kapacitet, kommenterar SJs vd Monica Lingegård som tagit initiativ till Omtag Svensk Järnväg.
Den nya rapporten Järnvägslyftet, gjord på beställning av SJ som en del av initiativet Omtag Svensk Järnväg, listar ett 40-tal konkreta åtgärder som på kort sikt skulle kunna göra en stor samhällsekonomiskt motiverad skillnad. Rapporten är framtagen och skriven av ekonomie doktor Fredrik Bergström samt Tore Englén på WSP och visar att en lång rad åtgärder med hög lönsamhet inte tagits med i den nationella planen för transportinfrastruktur.
– Rapporten listar ett stort antal specifika åtgärder som skulle ge stor effekt på att stärka den svenska järnvägens kapacitet och tillförlitlighet. Dessa åtgärder kan dessutom genomföras på kort tid, kommenterar Fredrik Bergström.
I rapporten föreslås bland annat:
- En fördubbling av reinvesteringarna i den befintliga järnvägen. Detta bedöms kunna minska kostnaden för akuta underhållsinsatser, vilket i viss mån gör satsningen självfinansierande.
- En tydligare underhållsplan från Trafikverket för att inom 10 år kraftigt minska reinvesteringsbehovet. Detta bör göras i samråd med de aktörer som använder järnvägen.
- Att fokusera underhåll och reinvesteringar till de stråk som har störst trafikflöden.
- Att schemalägga underhållsinsatser på banavsnitt som är kritiska för industrin till tider då efterfrågan är låg.
- Att tillåta längre godståg än dagens maximala 630 meter, vilket redan görs i flera EU-länder.
- Att ge gods- och fjärrtåg högre prioritet på sträckor och tider när det råder lågtrafik, framför allt i storstäder.
Enligt rapporten kan dessa åtgärder stärka järnvägens kapacitet och tillförlitlighet på kort sikt. Men slutsatsen är också att det behövs mer insatser för att framtidssäkra det svenska järnvägssystemet.
– Trots det stora behovet av kortsiktiga åtgärder får inte fokus tas bort från järnvägens långsiktiga behov. Planering för denna typ av åtgärder måste fortsätta, inte minst för att garantera framtida handlingsfrihet, kommenterar Fredrik Bergström.
