Småhamnar gynnas av överflyttning

Dagens logistiktrender går mot en allt större koncentration av gods till storhamnarna. Men en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart kan även gynna små hamnar, visar en färsk Lighthouse-studie.

Smakprov ur LTS-rapport – utkommer med Dagens Logistik magasin v 40

Sverige har ett 50-tal allmänna hamnar och en rad aktiva industrihamnar, men av allt gods som transporteras sjövägen på export eller import, passerar hälften någon av de fem största hamnarna. Och trenden har länge pekat i riktning centralisering: Fartygen blir större, volymerna koncentreras till ett fåtal huvudstråk och godset ansamlas till de stora hamnarna. Men en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart framöver – vilket är ett politiskt uppsatt mål för att uppnå en hållbar transportsektor – kan tvärtom leda till trafik r via små hamnar, menar Axel Merkel på VTI.  

– I den mån vi får en överflyttning till sjöfart, hamnar en stor del av volymerna i de små hamnarna. Många mindre hamnar ligger nära godsflödenas avsändare och mottagare, och  förlängs sträckorna till sjöss för att minska landtransporterna så gynnas de små. 

Axel Merkel är en av forskarna bakom en förstudie i Lighthouse regi, som undersöker små hamnars potential och roll vid en eventuell överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart. Egentligen går studien, som gjorts inom ramen för Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart  mot gällande sjöfartstrender.

Axel Merkel. Foto VTI

– Mycket talar emot en ökad användning av små hamnar. Samtidigt ser vi att det finns en relevant fråga att ställa här. Om vi nu ska ha en överflyttning till sjö – hur viktigt är det då att upprätthålla ett så diversifierat och brett hamnutbud som vi har idag? 

Småhamnar kan inte negligeras

I förstudien som publicerades i somras har forskarna gjort ett antal modellberäkningar. Enligt de fyra scenarier som forskargruppen modellerat fram kan de små hamnarnas roll i ett framtida konkurrenskraftigt sjöfartssystem inte negligeras. Framför allt två scenarier, ett som utgår från att kostnaderna för sjötransporterna minskar och ett som utgår från att kostnaderna för vägtransporter ökar, visar att sjöfartens ökade transportvolymer vid en överflyttning främst fångas upp av mindre hamnar. Det finns dock hinder på vägen – som stavas kostnader. 

– Lotskostnaden är den stora kostnaden. Vi ser att man kan få ner den t ex med hjälp av automatisering eller lotsning på distans. Med hjälp av automatisering kan man också få ner kostnaden för lossning och lastning. Om ombordpersonal fick lasta och lossa, vilket är förbjudet idag, skulle det också bli både billigare och smidigare, säger Axel Merkels kollega på VTI, Inge Vierth, som lett arbetet med studien.

Det nuvarande farledavgiftssystemet minskar också incitamenten för att frakta gods sjövägen, liksom de generellt höga anlöpskostnaderna som bidrar till att anlöp i mindre hamnar undviks, vilket kan få följden att sjöbenet förkortas.

Vill kartlägga anlöpskostnader

Resultaten från förstudien har väckt stort intresse, och nu har forskargruppen sökt medel från Trafikverkets sjöfartsportfölj för en fördjupande studie. 

– Vi har precis skickat in ansökan om ett tvåårigt fortsättningsprojekt med samma konsortium, där vi byter fokus lite och istället ska titta på kostnaderna för anlöp, berättar Axel Merkel. 

Dels vill forskarna kartlägga dagens anlöpskostnader, och se hur mycket de behöver minska för att sjöfartens kostnader ska hamna i paritet med vägtransporternas.

– Sedan ska vi titta på om det finns några “lågt hängande frukter”, alltså styrmedel och åtgärder som leder till minskade kostnader, för att få till en överflyttning. 

Beskedet om medel väntas i höst, och planen är att dra igång nästa studie i slutet av året. 

Om studien 

Size, specialization and flexibility – the role of ports in a sustainable transport system är en förstudie utförd inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som drivs av Lighthouse. Förutom Axel Merkel, Inge Vierth och Magnus Johansson  från VTI har GU-forskarna  Marta Gonzalez-Aregall, Anastasia Christodoulou och Kevin Cullinane deltagit i studien.