Sverige har haft en mindre nettoutflyttning av produktion än övriga nordiska länder de senaste åren, något som kan vara till gagn “post corona”. – Vi kommer att se ett uppsving för kortare, mer regionala försörjningskedjor. Där kan Sverige vara bättre rustade att komma igång igen, när efterfrågan väl återvänder, säger Jan Olhager, professor i strategisk produktionslogistik i Lund.
Den 9 juni deltar Jan Olhager i Dagens Logistiks webinar “Corona – Spiken i kistan för global försörjning?”. Läs mer och anmäl dig här.
Jan Olhager har ägnat hela sin forskarkarriär åt produktionslogistik, alltid i nära kontakt med industrin. De senaste åren har han främst fokuserat på rereshoring – hur fysisk produktion flyttas mellan olika delar av världen, exempelvis till lågkostnadsländer, och drivkrafterna bakom.
– Tidigare flyttades mycket produktion till Kina, nu tittar alltfler globala företag på nyttorna med att ha produktionen nära sina lokala marknader. Mycket lågkostnadsproduktion flyttar idag också från Kina till ex Indien eller Sydamerika.
Reshoring inget nytt
När det gäller hemtagning av produktion, så kallad reshoring, och utvecklingen mot robustare försörjningskedjor så har det redan före Corona gått att se en sådan trend.
– Det är ingenting nytt, insikten om sårbarheten i single sourcing och globala system kom bland annat med jordbävningen i Japan 2011 som bland annat drabbade fordonsindustrin hårt, där produktionen plötsligt slogs ut. Det var en tankeställare för många globala företag.
De företag som lyckats bygga in lite robusthet i sina försörjningskedjor, kanske med flera parallella system och flera alternativa leverantörer, har klarat även den nuvarande krisen bättre
Covid-19 ställer dock alla tidigare resonemang om global produktionsstrategi lite på huvudet, menar Jan Olhager.
– En naturkatastrof drabbar generellt bara en region och försörjningskedjorna kopplade dit. Coronakrisen drabbar alla regioner samtidigt, och följer inte heller logiken om att man startar upp när möjlighet finns, eftersom nedstängningar kan vara politiskt styrda. Konsekvenserna blir globala, det här är värre än alla de kriser vi sett tidigare. Sen är det omöjligt att säga något om de långtgående effekterna, eller när det kan vända igen.
Uppsving för kortare kedjor
Utvecklingen mot ökad regionalisering drivs mycket av det upptrappade handelskriget i världen, med Kina och USA i täten, menar han.
– Handelsbegränsningarna vi sett de senaste åren skapar osäkerhet kring olika marknader och möjligheten till smidig global handel. Men regionaliseringen handlar också om miljöhänsyn, många företag försöker minska sitt klimatavtryck och korta sina transportkedjor av den orsaken.
Han tror att vi kommer att se ett uppsving för kortare försörjningskedjor generellt.
– Många företag och branscher kommer nog att se över om de kan skapa kortare, mer regionala försörjningssystem, där man har självförsörjande system för olika regioner. Särskilt för kritiska varor som mat och läkemedel.
Coronakrisen blir också ytterligare en katalysator för reshoring och regionalisering, menar han.
– Den trenden vi sett med rehoring kommer att fortsätta med ännu större kraft nu, miljöaspekten och ökande handelsbegränsningar driver det, men Coronakrisen är ytterligare ett argument som talar för små system, säger Jan Olhager.
Argumenten för globala försörjningskedjor väger alltså allt lättare mot de lokala systemen.
– Det håller på att tippa över till det lokala perspektivet på många plan.
Liten nettoutflyttning i Sverige
Även om det finns en växande hemflyttning av produktion i västvärlden så är utflyttningen fortfarande större på de flesta håll. Senast Jan Olhager och hans forskarkollegor tittade på nettoutflyttningen av produktion i Norden var under åren 2010–2015. Då hade Sverige en nettoutflyttning på omkring 30 procent.
– För Finland och Danmark var det omvända siffror under samma period – med en nettoutflyttning på över 70 procent. För Tyskland var nettoutflyttningen ännu högre.
Det kan innebära att Sverige får lättare att hålla igång sin produktion under krisen, tror han.
– Det borde också innebära att vi snabbare kan komma igång igen, när efterfrågan på produkterna återvänder, jämfört med många andra nordeuropeiska länder.
Produktionsflyttar svåra
Att som producerande företag jobba strategiskt och i nära samarbete med kritiska leverantörer och underleveranöter är avgörande för att minska sårbarheten, något som inte minst märks i en krissituation.
– Har man inte så bra koll på sina kritiska leverantörenätverk, så kan en störning som denna komma som en rejäl överraskning.
Ett klassiskt exempel är när Phillips microchip-fabrik i Albuquerque brann ned år 2000, där 40 procent av volymerna gick till de på den tiden världsledande ärkefienderna Ericsson och Nokia. Genom att agera snabbt och jobba nära tillsammans med Phillips för att hitta alternativa lösningar, lyckades Nokia göra den potentiella katastrofen, där tillverkningen av miljoner mobiltelefoner stor på spel, till ett litet hack i kurvan. För Ericsson däremot, som inte agerade snabbt nog, blev det början till slutet på kriget med Nokia om marknaden för mobiltelefoner.
– Det var ett skolboksexempel på hur viktigt det är att ha koll på sin försörjning, hela vägen bakåt till underleverantörsledet.
Även under Corona har det visat sig att underleveranötrerna ofta är den svagaste länken i försörjningen. Att byta leverantörer är dock den enklaste delen av att förändra sin försörjning.
– Det är förhållandevis enkelt.Det gäller bara att identifiera sina kritiska leverantörer och råvaror och säkra dem och sedan kan man hitta bra, nya leverantörer mer regionalt.
Att förändra logistikstruktur och försörjningsnätverk är lite svårare, och att förändra sin produktionsstruktur är det svåraste.
– Produktionsflyttar kräver stora investeringar och tar tid, det sker inte i en handvändning.
Av Hilda Hultén
