Totalförsvarsexperten Freddy Jönsson Hanberg har varit rådgivare åt Socialstyrelsen under Covid-19-pandemin, och har, på uppmaning av Försvarsmakten, sammanfattat sina intryck och erfarenheter i en rapport. Bland annat menar han att fler beredskapsnivåer behövs för att nå tillräckligt snabbt beslutsfattande under kris.
Freddy Jönsson Hanberg är strategisk rådgivare på militärföretaget MW Group, som säljer militära konsulttjänster och teknik åt det civila näringslivet. Han är också initiativtagare till Totalförsvarsstiftelsen, och opinionsbildare var det gäller återuppbyggnaden av ett svensk totalförsvar – som ser till att försörjningen av befolkningen även fungerar i kris- och krigstider, och att olika samhällsinstitutioner fortsätter att fungera.
I våras blev det skarpt läge när även Sverige drabbades av den globala Covid-19-pandemin, en tid som Freddy tillbringade som rådgivare åt Socialstyrelsen, som bland annat fick det övergripande ansvaret att se till att den svenska vården hade skyddsmaterial och medicinskt material.
– Socialstyrelsen var tidiga på bollen, och började redan i januari att inventera regionernas bestånd av skyddsmaterial och resurser för att hantera en pandemi. Tyvärr fick de dock inte regeringsuppdrag att åtgärda den materialbrist som fanns förrän i mars, säger Freddy Jönsson Hanberg.
Svag beredskap gav svensk senfärdighet
Det har genomgående riktats kritik mot den svenska senfärdigheten i att agera under pandemin. Freddy Jönsson Hanberg har några förklaringar till varför.
– Vi har inte haft något styrsystem för att hantera en sådan här kris: vi har för få beredskapsgrader. Idag finns bara höjd beredskap, och högsta beredskap, som gäller vid pågående krig eller fara för krig.
Foto Hilda Hultén
Vid höjd beredskap mobiliseras Sveriges totalförsvar, och vid högsta beredskap ljuder ex. “Hesa Fredrik” över Sveriges alla bostadsområden, då den som är krigsplacerad ska inställa sig på sin tjänstgöringsort, och svenska beslutsfattande organ går in i krigsorganisation.
– Nu var det inte lagstiftningsmässigt möjligt att för regeringen att utlysa “höjd beredskap” men även om det gått hade det inte varit relevant för den här typen av kris, eftersom den inte handlar om att förbereda sig inför en potentiell krigssituation.
I många andra länder, bl a Finland, finns möjlighet att utlysa undantagstillstånd och nödläge, som öppnar för nya sätt att styra medborgare och samhälle. I stället har svenska politiker och myndigheter varit tvungna att försöka hantera pandemin i ett normalläge, vilket gjort att saker tagit tid.
– Något annat som saknats är krisinsikt. Socialstyrelsen såg tidigt vad som var på väg, men fick inte mandat att agera för att ex. trygga försörjningen av skyddsmaterial, säger Freddy Jönsson Hanberg.
– Hade det funnits en beredskapsgrad för den här typen av scenario hade beslutsfattarna kunnat känna sig mycket mer trygga.
Utmanar just-in-time
Pandemin har dock medfört att många fått upp ögonen för behovet av en svensk krisberedskap. Även Kinas omställning till en mycket mer aggressiv utrikespolitik, där man strävar efter att kontrollera försörjningskedjor till sjöss och till lands, är en viktig faktor som verkligen utmanar hur företag och stater byggt sin försörjning hittills, menar Freddy Jönsson Hanberg.
– Kina strävar efter att kontrollera handeln, vilket märks ex till sjöss där man utmanar USAs kontroll över de viktiga handelsvägarna. Det innebär att de senaste årens trend mot allt mer slimmade “just in time”-försörjning nu utmanas, eftersom den är alltför känslig vid störningar i den globala försörjningen – vilka riskerar att uppstå när Kina nu utökar sin makt över den globala transportinfrastrukturen.
Kina strävar efter att kontrollera handeln, vilket märks ex till sjöss där man utmanar USAs kontroll över de viktiga handelsvägarna
Kostnadsfrågan kvarstår
I oktober fattade regeringen ett nytt inriktningsbeslut som innebär att Sverige ska bygga upp ett civilit försvar för att kunna hantera en kris eller krig i tre månader. Tre månader ska vara tillräckligt för att få igång den egna produktionen av viktiga förnödenheter.
– Olika företag kommer ha olika roller vid en kris. Medan vissa behöver göra sina försörjningskedjor mer robusta, behöver andra bara vara medvetna om hur de kommer påverkas vid en kris.
Inställningen till att bygga en krisberedskap har alltså ändrats tack vare pandemin, och frågan har snarare blivit vem som ska betala för vad.
– Nu finns insikten, men vem som ska stå för notan och hur det ska gå till är ännu inte klart.
Av Klara Eriksson
