Samordnad hantering av avföring från Sveriges djur och människor skulle kunna spara hundratals miljoner kronor varje år, och energin skulle räcka till att driva cirka 500 000 biogasbilar per år. Det visar en färsk studie från Linköpings universitet.
Om man producerar biogas av bajset från människor och Djur i Sverige och använder restprodukten som gödsel, skulle Sveriges växthusgasutsläpp minska med cirka 1,5 miljoner ton koldioxid. Dessutom skulle samhället spara nästan en miljard kronor per år. Det visar en ny studie från Linköpings universitet, publicerad i Resources, Conservation & Recycling: X.
– Gör man biogas av avföringen innan det används som gödsel, kommer fördelarna överväga kostnaden att transportera avföringen. Då kan vi maximera nyttan av en befintlig resurs genom att även ta till vara på energin i gödsel som annars går förlorad, säger Genevieve Metson, universitetslektor på Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet och medförfattare till artikeln i ett pressmeddelande.
Enligt forskargruppens beräkningar behövs 238 biogasanläggningar strategiskt placerade i landet för att optimera användningen av avföring från djur och människor. I avföringen finns, förutom näringsämnen, även en stor mängd energi som i en biogasanläggning kan tas till vara och användas som till exempel förnybart drivmedel. Mängden energi i all avföring från djur och människor under ett år motsvarar 3,4 TWh, tillräckligt för att driva cirka 500 000 biogasbilar per år.
Kräver koordinerad insats
Roozbeh Feiz, biträdande universitetslektor på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet, menar att det krävs att regering, lantbrukare och biogasproducenter jobbar tillsammans.
– En icke-koordinerad insats ger inte alls samma effekt. Även om våra beräkningar är teoretiska kan vi visa att fördelarna med biogas som mellansteg är en verklig lösning. Förutom att bevara näringsämnen genererar biogasproduktion också förnybar energi och har därför potential att förbättra hållbarheten för både jordbruket och transportsektorn, kommenterar Roozbeh Feiz.
Forskargruppen består av bred expertis inom bland annat teoretisk biologi, industriell miljöteknik och tillämpad matematik. Genom att använda matematiska optimeringsmodeller kombinerat med livscykelanalyser kan forskarna visa att både växthusgasutsläppen och kostnaderna för bland annat mineralgödsel och transporter kan minska rejält.
– Det finns många barriärer att ta sig förbi innan en fullskalig organisk resursåtervinning och återanvändning blir verklighet. Förutom behovet av en nationell samordning måste de juridiska, etiska och kulturella betänkligheterna med att använda mänsklig avföring som gödningsmedel läggas åt sidan. Det är nödvändigt för en mer cirkulär och hållbar livsmedelsproduktion, säger Genevieve Metson.
De totala utsläppen från svenskt jordbruk 2019 uppgick till ungefär 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt Naturvårdsverket, och totalt släppte Sverige ut 51 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Forskningen finansierades av Formas och Biogas Research Center, BRC vid Linköpings universitet.
Läs artikeln här: Optimizing transport to maximize nutrient recycling and green energy recovery
