Regeringen behöver fokusera på att öka kapaciteten i järnvägsnätet samtidigt som den växande underhållsskulden får relevant uppmärksamhet. Det menar Tågföretagens medlemmar i ett nytt ställningstagande för ett högkapacitetsnät.
– Regeringens prioritering av regional pendling och godstrafik behöver kompletteras av satsningar på mer kapacitet i hela järnvägsnätet, säger Gustaf Engstrand, näringspolitisk chef Tågföretagen i ett pressmeddelande.
“Vi ser idag en trend mot ökad överflyttning av godstransporter från väg till järnväg samtidigt som allt fler resenärer väljer tåget som transportsätt. Järnvägen, som ryggraden i Sveriges transportinfrastruktur, är avgörande för transportsektorns minskade energiförbrukning och klimatomställning. Industriboomen i norra Sverige och stora infrastruktursatsningar som Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland, är andra faktorer som ställer allt större krav på kapaciteteten i det svenska järnvägssystemet.” skriver Tågföretagen.
Tågföretagen anser att ökad kapacitet i form av nya stambanor mellan Sveriges tre största städer och en uppgradering av betydelsefulla stråk – även i närtid – i hela landet är avgörande för Sverige för att kunna möta industrins och resenärernas ökande behov. Att eliminera infrastrukturskulden är en nödvändig men det är inte tillräckligt som förutsättning för att Sverige ska få en ändamålsenlig transportinfrastruktur.
− För att kunna möta kundernas och resenärernas behov behövs mer kapacitet i järnvägsnätet, säger Gustaf Engstrand.
De här områdena behöver regeringen fokusera på för att öka kapaciteten på järnvägen:
- Infrastrukturpolitiken måste sträcka sig över flera mandatperioder och partigränser.
Beslut om infrastruktur bör hanteras på samma sätt som andra långsiktiga beslut, till
exempel inriktning på och utbyggnad av svenskt försvar, utformningen av
pensionssystemet och de svenska klimat- och miljömålen. - Ostlänken, Göteborg – Borås samt Lund – Hässleholm.
Dessa sträckor bör byggas för ökad kapacitet och för högre hastigheter. Sträckorna bör
också utformas så att de kan utgöra en del av ett slutligt helhetssystem, om beslut att knyta
ihop olika delar skulle fattas vid ett senare tillfälle. - Godstrafik dygnet runt.
Möjligheten att framföra godståg dygnet runt bör beaktas när det finns infrastrukturella
förutsättningar för detta. I detta avseende är det avgörande att titta på framkomligheten
samt högre hastigheter för godståg. Transporteffektivitet och intermodala lösningar bör
genomsyra godstransportsystemet där rätt trafikslag används vid rätt tillfälle och i
samverkan och där järnvägen får stå för de långväga godstransporterna. Väl fungerande
godstransporter och logistik är avgörande för svensk export och import. - Konkurrenskraftiga restider för storregionala tåg och fjärrtåg.
Genomsnittshastigheten för de olika tågslagen varierar kraftigt till följd av vikt, längd och
antalet uppehåll. För att transporttider för gods och restider för de kunder som åker längre
sträckor skall vara konkurrenskraftiga behöver stambanorna ges högre kapacitet för att
möjliggöra en separering där godståg och pendeltåg med homogen medelhastighet
trafikerar två spår och där snabbare tåg kan trafikera två spår. - Alternativa finansieringsmöjligheter för utbyggnad av järnvägssystemet.
Finansiering utanför nationell plan kan vara gynnsamt för att få fart på och fokuserat kunna
bygga ut nya sträckningar samtidigt som andra satsningar, t.ex. underhåll, inte hämmas av
finansieringen av nya projekt. - Nya bansträckningar bör i möjligaste mån byggas separerat från befintliga banor.
Med tanke på den långa byggtiden med tillhörande störningar för befintlig trafik bör de nya
spåren anläggas på ett sådant avstånd att den befintliga trafiken kan bedrivas utan
kapacitetsbegränsning.
