ANALYS: Morgonen den 24:e februari 2022 deklarerade Rysslands president Vladimir Putin i ett tv-sänt tal att han beordrat rysk militär att påbörja ett anfall på grannlandet Ukraina, och varför han ansåg det nödvändigt. Nyhetssändningarna har efter det dominerats av både den direkta händelseutvecklingen i Ukraina, men även hur resten av världen har förändrats i spåren av kriget. Det kanske är något tidigt att dra för stora växlar på detta, men en hel del i världen har ändrats på bara tre veckor. Ändringar som bara vid nyår framstod som smått orimliga. Här kommer ett tidigt försök att bena upp vad som vi kan dra för lärdomar av detta.
Grunden i geopolitik är att olika politiska ställningstaganden är baserade på geografiska element istället för ideologiska principer. Napoleon Bonaparte menade att genom att förstå ett lands geografi känner man till dess utrikespolitik. Naturen sätter alltså upp förutsättningar som vi människor sedan kommer att förhålla oss till. Olika typer av naturtillgångar är ojämnt fördelade över jorden. I det regionala perspektivet är det Norge som har oljetillgångar medan Sverige har järnmalm. Liknande ojämn fördelning hittar vi över hela jordklotet. För att utjämna dessa skillnader i naturtillgångar har vi människor upptäckt fördelen med handel. Man kan påstå att världshandeln till viss del bidrar till att minska skillnaderna som finns i naturtillgångar – utan att för den delen påstå att världshandeln är att anse som rättvis.
I efterdyningarna av Berlinmurens fall, verkade det som om västvärldens syn på världsordning hade vunnit en slutgiltig seger.
Geopolitik var ett stort ämne under kalla kriget. Då som nu handlade det om naturtillgångar men även makt över människor genom en konflikt baserad på olika ideologiska grunder om hur ett samhälle skall vara uppbyggt. I efterdyningarna av Berlinmurens fall, verkade det som om västvärldens syn på världsordning hade vunnit en slutgiltig seger. Men det dröjde inte länge innan nya konflikter blommande upp i världen: konflikter som har en del av sin förklaring i tillgången på olika naturresurser samt i hur välståndet från dessa ska fördelas. Ingen borde egentligen bli överraskad: världens geografi är fortfarande den samma som under både antiken och medeltiden och detta faktum kommer att färga världen under överskådlig framtid.
För företag som är vana att kunna agera i en mer eller mindre frihandelsstyrd värld kommer mycket att ändras. Världen kommer förmodligen att delas upp i flera olika hegemonier där handeln inom dessa fungerar som nuvarande system medan handeln mellan dessa kommer att minskas, och företag kommer att tvingas att ta hänsyn till länders politik och geografi i mycket större utsträckning än tidigare. Geopolitik kommer att spela en roll i alla upphandlingar och försäljningar som passerar mellan dessa hegemonier.
Världen kommer förmodligen att delas upp i flera olika hegemonier där handeln inom dessa fungerar som nuvarande system medan handeln mellan dessa kommer att minskas, och företag kommer att tvingas att ta hänsyn till länders politik och geografi i mycket större utsträckning än tidigare.
Genom århundradena har flera olika typer av grundbultar i nationell säkerhet testats. En förenklad syn på dessa är att säkerhet byggs på en kombination av militärmakt (genom hot och genom att avskräckas), allianser (genom avtal och släktskap ingå i en större grupp som hjälper varandra) och handel (genom ömsesidigt beroende minska risken för krig). Efter andra världskriget har västra Europa främst använt sig av allianser (NATO och EU) samt handel (EU och utvecklingen av frihandelsavtal) för att bygga säkerhet. Detta samtidigt som Ryssland (läs Sovjetunionen) byggde sin säkerhet på allianser (Warszawapakten) och militärstyrka.
Det fanns en geopolitisk balans i detta men efter Berlinmurens fall imploderade Sovjetunionen och därmed Warszawapakten. Västvärlden drog slutsatsen att handeln var den viktigare beståndsdelen i nationell säkerhet. Länderna i västra Europa har efter det utvidgat sina handelsförbindelser samtidigt som den egna militära förmågan (engelskans military capabilities) har avstannat. I uppvaknandet i samband med först Rysslands annektering av Krim och nu senast kriget mot Ukraina, så har ländernas ledningar upptäckt att handel som säkerhetsbas, genom det ömsesidiga beroendet, är ett dubbeleggat svärd: Vi är beroende av Ryssland som källa för en hel rad av råvaror och naturresurser vilket gör att vi inte kan frikoppla oss från landet, och samtidigt som den egna militära förmågan är bedömd som otillräcklig blir detta en farlig sits. Två slutsatser kommer av detta. Den första är att den militära förmågan i varje land inom EU måste höjas samtidigt som det handelsmässiga beroendet av Ryssland som källa för råvaror och naturresurser måste minskas. Ytterligare ett steg mot en mer delad värld kommer att tas med bakgrund till detta.
Handel som säkerhetsbas, genom det ömsesidiga beroende, är ett dubbel eggat svärd
För att höja den militära förmågan i ett land krävs, precis om i vilken verksamhet som helst, en förståelse för helheten samt förutsättningarna som måste till för att åstadkommen en höjning av förmågan. Vad gäller klassiska logistiska funktioner i den militära förmågan så brukar dessa, i fredstid, fokusera på produktionskapacitet samt en uppbyggnad av beredskapslager. En tydlig lärdom från den direkta följden av invasionen av Ukraina är brist på råvaror och naturresurser på världsmarknaden. Alltså behöver en analys av försörjningsberedskapen också innehålla en dos av geopolitik med avseende på vilka råvaror och naturresurser som behöver användas samt var i världen de finns/produceras. Denna analys behöver göras hela vägen till källan. Detta kommer att skapa ett tryck på att varje hegemoniområde i världen är tillräcklig själv försörjande för en hel rad av råvaror/naturresurser även i kris/krigstider. Allt för att produktionskapaciteten skall kunna upprätthållas. Vidare visar händelseförloppet att bygga lager av produkter är att föredra. Ett talande exempel här är att för att Sverige skulle kunna hjälpa Ukraina med utrustning direkt måste de kunna skickas från ett lager utan att behöva tillverkas först. Alla produkter som kommer att behöva finnas i beredskapslager har någon form av bäst-före-datum och för att få detta att fungera behövs en vardaglig förbrukning/rotation av detta produkter också skapas. Detta brukar lösas av försvarsmakten i fredstid genom att utrustning roteras in och ur användning inom ramen för utbildning och träning av soldater.
Detta kommer att skapa ett tryck på att varje hegemoniområde i världen är tillräcklig själv försörjande för en hel rad av råvaror/naturresurser även i kris/krigstider
Under de senaste decennierna har det inom militärstrategi diskuteras mycket hur framtidens krig kommer att utkämpas. En vanlig utgångspunkt är så kallas hybridkrigföring. Med detta menar man vanligen en blandning av konventionella metoder med irreguljär krigföring och cyberkrigföring. I Ryssland kallas detta för Gerasimov doktrinen, efter ett tal av den ryska generalstabschefen, Valerij Gerasimov, 2013. Den ryska annekteringen av Krim brukar beskrivas om ett lyckat exempel av hybridkrigföring.
“Everything is different but nothing seems to have changed”
Friedrich Nietzsche
Intressant är dock att i det pågående kriget i Ukraina så visar det sig att kriget på marken är mer likt konventionell krigföring än man kanske förväntat sig. Det finns dock taktiska landvinningar även inom detta område som kommit fram. Användningen av taktiska drönare har ökat. Det finns tydliga lärdomar från både detta pågående krig men även från kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan 2020 (andra kriget om Nagorno-Karabakh) där slagfältsdrönare starkt bidrog till segern för Azerbajdzjan i den konflikten. Användningen av drönare är också ett sätt att förstå asymmetrisk krigföring, eftersom en tanke med användningen av drönare är att de har en avsevärt lägre kostnad, både sett till tillverkning och användning, för ett åstadkommande av samma skada som motsvarande konventionella vapen. Vi kommer förmodligen framöver se en teknologisk kapplöpning för mindre, så kallade, slagfältsdrönare, vilket kommer att generera många tekniska framsteg även för civil användning av drönare.
Vad gäller cyberkriget så har den officiella rapporteringen om kriget inte lyft den frågan så mycket som den borde. Men det borde stå helt klart för alla att cyberkrigföring är här för att stanna samt att den civila beredskapen för detta inte bara är en myndighetsfråga utan alla företag och organisationer behöver även i fredstid ständigt arbeta med att förbättra cyberskyddet. Positivt med detta är att i fredstid löser detta även hotet från cyberbrottslighet och minska samhällets generella sårbarhet.
Sammantaget går det att påstå att världen vaknade, 24:e februari 2022, till samma gamla värld som vi försökt glömma efter det kalla kriget.
Daniel Ekwall
Professor vid högskolan i Borås och docent vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors
