Camilla Eriksson är forskare inom krisberedskap på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och har delvis som jobb att föreställa sig olika risker och scenarier som Sverige skulle kunna ställas inför. Men en kris som denna, där det inte finns någon antagonist och som kan pågå under lång tid, faller utanför “terminologin”. – Även vi blev tagna på sängen av den här krisen.
Camilla Eriksson har en bakgrund som som doktorand och forskare på SLU inom landsbygdsutveckling och mellan 2015 och 2018 studerade hon svensk livsmedelsberedskap vilket resulterade i rapporten “Kan vi producera mat i händelse av kris? Sårbarheter och resiliens på gårdsnivå i svenskt lantbruk” som publicerades 2018. Idag är hon forskare inom krisberedskap och civilt försvar på FOI.
– Även om vi arbetar med krisberedskap dagligen blev vi tagna på sängen av det här. Vi arbetar ju med att föreställa oss olika framtidsscenarier, och så är krisen plötsligt här. Situationen har utvecklat sig väldigt snabbt med nya händelser, åtgärder och rekommendationer varje dag, säger Camilla Eriksson.
Hon har svårt att se något annat än att Corona kommer att leda till ett uppvaknande.
– Att ett helt fredstida hot kan bli så här stort och slå så globalt, och dessutom kan komma att leda till en säkerhetspolitisk försämring, det kommer få betydelse framöver.
En gång var Sverige rustat
Under kalla kriget hade Sverige ett välutvecklat totalförsvar. Runt 4–5 miljarder kronor lades varje år på resurser för att klara Sveriges försörjning av exempelvis livsmedel och sjukvårdsmaterial under en lång tids avspärrning från omvärlden.
– Men den beredskapen försvann i slutet av 90-talet efter Sovjets fall. Vid millenieskiftet sågs det som en utspelad fråga och sedan dess har vi inte haft något totalförsvar. Det vi har haft är en ökad krisberedskap, framförallt för kortare kriser som naturkatastrofer eller ett elavbrott.
Vid millenieskiftet sågs det som en utspelad fråga och sedan dess har vi inte haft något totalförsvar.
Ramarna för svensk försvarspolitik bestäms i femårsintervall, och inför perioden 2015 –2020 beslutades att efter ett 15-årigt uppehåll, åter investera även i ett civilt försvar, samtidigt som det militära rustas upp. Ett nytt beslut för femårsperioden 2021–2025, väntas dessutom i år.
– Det hörs kritik om att Sverige inte har någon krisberedskap, men den kritiken tycker jag är orättvis. Det är mycket som är på gång inom planeringen av civilt försvar, men inte lika mycket som är på plats redan.
Ingen akut livsmedelskris
De senaste decennierna har Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel minskat drastiskt, från ca 75 procent på 1990-talet till omkring 50 procent idag. Vi förlitar på den internationella handeln, att godstransporterna upprätthålls och på fungerande import. Eftersom livsmedelsproduktion klassas som samhällskritisk verksamhet och eftersom de flesta länder prioriterar att upprätthålla fungerande godstransporter så finns inget tydligt, akut hot mot Sveriges livsmedelsförsörjning på grund av coronakrisen, enligt Camilla Eriksson. Det finns ett starkt gemensamt intresse att upprätthålla godstransporterna, eftersom ingen nation är självförsörjande på allt.
– Alla länder drabbas av Corona, så i det stora hela delar jag bedömningen att jag inte tror att varuförsörjningen kommer att påverkas. Men vi är inte igenom det här än och vi vet inte hur länge den här krisen ska pågå.
Däremot sätter den pågående krisen ljus på sårbarheter inte bara i livsmedelsförsörjningen utan hela varuförsörjningens just in time-system.
– Det som lyfts fram som problem i den rådande situationen är sådant som vi varnat för. Vi har ett system med låg lagerhållning och globala försörjningskedjor som kräver att alla godstransporter fungerar som de ska. Ett sådant system är sårbart för situationen vi ser nu
– Det som lyfts fram som problem i den rådande situationen är sådant som vi varnat för. Vi har ett system med låg lagerhållning och globala försörjningskedjor som kräver att alla godstransporter fungerar som de ska. Ett sådant system är sårbart för situationen vi ser nu, med gränser som stängs, problem med personal på grund av sjukdom eller karantän. Och även om alla länder sagt att det inte ska påverka godstrafiken så finns det risker även där.
Om för många transportföretag går i konkurs och får problem med personalförsörjningen, så kommer det såklart att påverka oss, poängterar hon.
– Men jag förutsätter att regeringen har fokus på de här företagen inom varuförsörjningen.
Upphandlingssystemet en svag länk
En mycket svag punkt i den svenska beredskapen – som blivit skriande tydlig när vården nu dagligen kämpar med materialbrist – är systemet för offentlig upphandling, som styrs av Lagen om offentlig upphandling, LOU.
– Det finns problem med vilka möjligheter Sverige har att få sina beställningar inom upphandlade avtal om ex. skyddsutrustning, levererade när alla länder behöver samma sak. Detta är ett exempel på svagheter som FOI har lyft, säger Camilla Eriksson.
– Sedan kan man konstatera att i dagens samhälle har ingen ansvar för att konsumenter, inklusive myndigheter, ska få de varor de behöver, utan det hänger på privata företags förmåga och vilja att leverera.
– Sedan kan man konstatera att i dagens samhälle har ingen ansvar för att konsumenter, inklusive myndigheter, ska få de varor de behöver, utan det hänger på privata företags förmåga och vilja att leverera.
Att en pandemi skulle slå till mot Sverige har alltid funnits med som en risk att planera inför, men de långtgående konsekvenser Coronaviruset har fått på hela samhället har nog inte många kunnat föreställa sig.
– Det är dessutom ett helt nytt virus och det finns inget vaccin ännu. Den beredskap som byggts upp i Folkhälsomyndighetens regi är bland annat lagring av vaccin mot kända virus. Det går inte att lagra ett vaccin som inte redan existerar.
Just nu utreds sjuk- och hälsovårdens beredskap i en statlig offentlig utredning. Den ska bland annat analysera behoven av insatser för att säkerställa hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap. Uppdraget ska slutredovisas i december i år.
– Den kommer antagligen behöva förlängas för att ta in alla erfarenheter och kunskaper från den här pandemin, säger Camilla Eriksson.
Återinförd krisberdskap
En långsiktig krisberedskap handlar inte nödvändigtvis om att ha jättestora statliga lager av livsmedel och sjukvårdmaterial – utan skulle kunna handla om omsättningslager i näringslivets regi tillsammans med en plan för hur man ska kunna producera eller få levererat det man behöver när lagren är slut, menar hon.
– Dessutom kan man förutsätta att vi styr om det vi har under en kris, kan starta inhemsk produktion som vi sett exempel på redan under hanteringen av Corona, och kanske får styra om vår konsumtion till det som finns. Allt kan inte förväntas fungera som vanligt.
Sedan 2015 arbetar Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och andra berörda myndigheter med att återuppbygga det svenska totalförsvaret.
– Men jag tror ingen riktigt har tagit höjd för denna typ av icke-antagonistisk kris som vi nu är inne i. I krigsplanering har man alltid tagit höjd för långa störningar, men inte i fredstid – då har man föreställt sig en kris på en vecka eller så. Den här typen av kris faller inte inom terminologin: en kris utan antagonist som antagligen kommer att pågå under flera månader, säger Camilla Eriksson.
Under kalla kriget fanns så kallade “krigsviktiga” företag, som hade avtal med staten om att försörja landet i en längre kris. Förutom att fortsätta producera varor de producerade även annars, kunde sådana kontrakt innebära att starta upp ny produktion för att ersätta importerade varor. Förutom statliga bolag och verksamheter, som Posten och Televerket, fanns Saab, Volvo och Bofors på listan över K-företag. En sådan långsiktig beredskap och redan på förhand uppgjorda planer som fanns under kalla kriget hade Sverige haft nytta av nu, menar Camilla Eriksson.
– Jag har inte sett några bättre förslag komma fram.
Måste till avtal med företagen
I december 2019 kom den statliga, offentliga utredningen “Näringslivets roll inom totalförsvaret” där det konstateras att det gamla totalförsvarssystemet med bl a försörjningsanalyser, företagsplanläggning och K-företag, som vid höjd beredskap var skyldiga att fortsätta sin verksamhet, utgör “ett viktigt arv” som utredningen dock anser inte kan återinföras.
Det främsta skälet till det är medlemskapet i EU, som bl.a. innebär att svenska företag inte kan behandlas annorlunda än andra EU-företag.
“EU-medlemskapet har bl.a. fört med en tvingande lagstiftning om upphandlingskrav vid avtalsslut mellan stat eller kommun och företag. Detta gäller även vid höjd beredskap. Därtill kommer EU-rättsliga regler om konkurrens och om statsstöd. Vidare har även förutsättningar för näringslivet förändrats i grunden, bl.a. lagras inte varor som tidigare.”
– Det finns många utmaningar idag som inte fanns på 90-talet, som den obefintliga lagerhållningen, att många huvudkontor ligger utomlands vilket gör att det inte är lika lätt att gå upp till dem och skriva ett avtal på det material man behöver eller tror sig kommer behöva. Det är en utveckling som har pågått väldigt länge inom näringslivet och det gör det väldigt mycket mer komplext att skriva sådana här avtal idag, säger Camilla Eriksson.
– Men eftersom försörjningsberedskapen är en fråga som bara kan lösas tillsammans med näringslivet är det svårt att se något annat sätt att lösa utmaningarna på än att näringslivet får och tar en roll i det nya totalförsvar som är på väg att byggas upp.
Men eftersom försörjningsberedskapen är en fråga som bara kan lösas tillsammans med näringslivet är det svårt att se något annat sätt att lösa utmaningarna på än att näringslivet får och tar en roll i det nya totalförsvar som är på väg att byggas upp.
Kriser leder till förbättring
Camilla Eriksson är övertygad om att den nuvarande krisen kommer få en enorm påverkan på hur svensk krisberedskap utformas framöver.
– Man kanske fattar beslut om en återuppbyggd beredskap som är lite klokare än vad den har varit innan. Det är också vad som skett historiskt, det är faktiska händelser som lett till investeringar i beredskap: Därför hade vi god beredskap för handelsstörningar efter andra världskriget, och råolja på lager efter Oljekrisen. Även Tsunamin 2004 resulterade i många åtgärder för bättre krisberedskap. Beredskapen är väldigt händelsestyrd på det sättet: efter att något hänt går det att komma fram med förslag.
Av Klara Eriksson
