KRÖNIKA Tobias Jonasson ger sig på temat AI i arbets- och näringslivet, i sin senaste krönika för Dagens Logistik.
Artikel ur Dagens Logistik nr 2 2026
I slutet av 2023 skrev jag att AI kan bli den viktigaste och mest nyttogivande tekniken som mänskligheten hittills har utvecklat, logistiken inte undantagen. Open AIs språkmodell ChatGPT hade då precis fyllt ett år. Samtidigt som möjligheterna upplevdes som närmast oändliga fanns en dubbeltydighet som inte gick att bortse från. Potentialen att optimera och effektivisera processer var omvälvande, men konsekvenserna för arbetsmarknaden och säkerheten väckte frågor. Att navigera i framtidens AI-lösningar handlade därför inte bara om att omfamna utvecklingen, utan också om att ta ansvar för att hantera dess risker.
Knappt tre år senare går det inte ett möte, ett inlägg i sociala medier eller snudd på något sammanhang utan att AI är närvarande. En flodvåg av nya företag och erbjudanden har dessutom vuxit fram, och bolagsvärderingarna har i vissa fall skenat till nivåer som fått somliga att tala om en begynnande bubbla. Utvecklingen har tagit gigantiska steg framåt. Det är mindre spekulation och mer implementation, mindre hype och mer effekt, mindre fokus på teknik i sig och större krav på styrning och ansvar. Åtminstone är det så det framstår.
Risken är att vi blir passiva och intalar oss att det snart finns en AI-lösning runt hörnet som gör dagens ansträngningar överflödiga.
Men tempot driver på ett sätt som är svårt att förhålla sig till. Bilden som målas upp är ofta märkligt friktionsfri. Det talas sällan om bristande datakvalitet, eller om osäkerheten i själva AI-utvecklingen. Att vi i stor utsträckning faktiskt inte vet vad som kommer att vara möjligt eller hur lång tid det kommer att ta. Frågor om hur långt utvecklingen kan gå, kanske till och med mot former av superintelligens, nämns ofta i svepande ordalag, utan att erkänna hur oklara både vägen dit och tidshorisonten är. Lika lite talas det om organisationer där tid och kompetens redan är hårt ansträngda, eller om vad som faktiskt krävs för att gå från pilot till verklig effekt i vardagen. I stället är det lätt att få intrycket att alla andra redan är igång, har strategier på plats och tillämpningar i drift. Här infinner sig stressen. Inte för att tekniken i sig är övermäktig, utan för att samtalet kring den ofta känns tillrättalagd, som om vägen från idé till verklighet är utstakad och okomplicerad.
Och mitt i allt smyger sig en annan risk in. Att vi blir passiva. Att vi väntar, skjuter upp beslut och intalar oss att det snart finns en lösning runt hörnet som skulle göra dagens ”anti-AI-ansträngningar” överflödiga. Visst kan det vara rationellt att avvakta när riktningen fortfarande är oklar. Men det är också i den osäkerheten som vi riskerar att bli passiva eller till och med handlingsförlamade.
Den snabba utvecklingen gör att vi lär behöva vänja oss vid att AI både gör oss upprymda och stressade under de kommande åren. För att inte bli handlingsförlamade behöver vi samtidigt hålla två saker i huvudet: att hantera dagens problem med de lösningar som finns tillgängliga här och nu, och att förbereda oss för de möjligheter och utmaningar som ännu inte fullt ut har tagit form. Annars finns en risk att vi fastnar i väntan på något bättre och skjuter upp sådant som redan i dag går att agera på. För logistik är precis lika mycket framtid som här och nu.
Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
