När leveransen inte kommer fram 

DEBATT ”Blockaden och de omfattande begränsningarna i leveranskedjan till Gazaremsan har förvandlat området till en massgrav för både palestinier och hjälparbetare”, skriver Johanna Linder, styrelsemedlem i Logistikföreningen Plan och tidigare logistiker för Läkare utan gränser i ett debattinlägg. Hon uppmanar världen och branschen till handling.

Tänk dig att ditt land haft en fullständig blockad i månader, vilket förhindrar tillgång till mat, medicinska förnödenheter och andra nödvändiga varor. De flesta människor har fördrivits och hälsosystemet har kollapsat. Tänk dig då att ”din” leveranskedja hamnar i denna situation med följande restriktioner:

Grannlandet inför stränga och ofta oförutsägbara gränskontroller för införsel av alla typer av material, inklusive läkemedel och livsmedel. Varje importerad leverans genomgår noggranna inspektioner av grannlandets myndigheter, vilket leder till betydande förseningar och frekventa avvisningar av sändningar. Om en vara avvisas, skickas hela försändelsen tillbaka, och den långa processen startar om.

Efter år av intensiva bombningar är förstörelsen av infrastruktur, inklusive vägar och lagerlokaler är monumental. Förstörelsen har också minskat antalet tillgängliga lagringsmöjligheter, vilket gör det svårt att upprätthålla tillräckliga lager. Blockaden har lett till minskade lager på lokala marknader och stigande priser för de få förnödenheter som finns kvar. Det råder allvarlig brist på vatten, livsmedel och läkemedel, och hälso- och sjukvårdssystemet har kollapsat.

Trots de svåra omständigheterna finns det organisationer som har resurser att hjälpa, men även de faller under grannlandets restriktioner och behöver jobba med händerna bakbundna. Många organisationer har förhandspositionerat förnödenheter för att säkerställa en snabb respons till de mest behövande utan att riskera säkerheten för mottagare och distributörer när blockaden lyfts. Men den lyfts inte.

Ja, tänk dig att din leveranskedja står inför dessa utmaningar varje dag. Hur skulle du hantera dessa begränsningar? Vilka lösningar skulle du implementera för att säkerställa att nödvändiga varor når de som behöver dem mest? Utan att utsätta ditt eget team för livsfara.

Blockaden och de omfattande begränsningarna i leveranskedjan till Gazaremsan har förvandlat området till en massgrav för både palestinier och hjälparbetare. Läkare Utan Gränser rapporterar kontinuerligt att livsnödvändig hjälp blockeras och att humanitära organisationer kämpar med brist på säkerhet och utrustning. Att alla verktyg i verktygslådan inte används är oförståeligt och oförlåtligt. 

Jag vill med denna artikel nyttja det utrymme jag har att uttrycka mitt starkaste stöd för palestinierna och min chock över att behöva se på utan att världens makthavare lyckats stoppa det.

Mina tidigare kollegor på Läkare utan Gränser fortsätter jobba med de få möjligheter som finns. Läkare Utan Gränser uppmanar israeliska myndigheter att omedelbart avsluta den inhumana och dödliga belägringen av Gaza, skydda liv och säkerhet för palestinier och humanitära hjälparbetare, och att alla parter återställer och upprätthåller vapenvilan.

Det pågår många konflikter i världen där befolkningen inte har möjlighet att fly, men ingen annanstans stoppas de från att lämna eller hindras hjälpinsatser till denna grad.

Vad kan då du och jag göra för Gaza? Du kan hjälpa till genom att donera till hjälporganisationer med lång erfarenhet och som är på plats i Gaza, såsom Röda Korset, UNICEF, och Läkare Utan Gränser. Man kan sprida medvetenhet om vad som händer och kan kontakta politiska representanter och kräva att de agerar för att stoppa blockaden och säkerställa att humanitär hjälp når fram till Gaza. Gå in på Svenska Freds idag och skicka ett vykort till regeringen och skriv under Amnestys krav att Sveriges regering agerar för ett eldupphör i Gaza. Varje lite handling bidrag till en allt större rörelse.

Som tidigare hjälparbetare i konfliktzoner kan jag personligen vittna om att varje dag där organisationer lyckas få fram en försändelse gör en enorm skillnad.

Av Johanna Linder