KRÖNIKA I senaste numret av Dagens Logistik skriver Tobias Jonasson om sätta verksamheten före det egna ägandet och vikten av att inte vara en bromskloss.
Vi skulle behöva prata om en sak. Eller kanske snarare om en känsla jag har. Det låter kanske bryskt, men du har inget egenvärde. Tyvärr. Egentligen inte konstigare än att logistiken inte heller har det. Den ”optimala” lager- eller transportlösningen är inte mer optimal än att den gynnar affären. På samma sätt blir dina insatser inte mer uppskattade än att de gör verksamheten bättre. Ni båda har i uppdrag att skapa de rätta förutsättningarna. Funktioner som finns för att få något annat att fungera bättre. Ibland är vi nog dock många som upplever att du inte riktigt delar den synen.
Det ligger såklart nära till hands att betrakta sitt eget som viktigast. Vi värnar det vi kan, det vi ansvarar för och inte minst det vi själva har varit med och byggt. Och det gäller förstås inte bara dig. Samma tendenser finns överallt i en organisation. Men när förvaltningen av det befintliga blir viktigare än möjligheten att utveckla verksamheten har vi ett problem. I alla fall är det många gånger så man upplever det från utsidan.
Logistik är idag väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att bedriva utan dig. Du är för logistiken ungefär vad el är för köket. Det är inte middagen, men utan den blir det bra mycket besvärligare att tillaga den. Automation, planeringsverktyg, analys och beslutsstöd gör att nästan varje större utvecklingsinitiativ har en digital komponent. Du är i dina bästa stunder en fantastisk möjliggörare, men också, säkert utan att mena det, en väldigt effektiv bromskloss. Inte för att du nödvändigtvis säger nej. Det behövs sällan. Det räcker ofta med ännu en fråga som måste besvaras, ännu ett beroende som måste utredas eller ännu en prioritering som måste till för att komma vidare. Hur passar lösningen in i arkitekturen? Hur ska integrationen hanteras? Var ska datan lagras? Vem ska förvalta lösningen? Kan inte befintligt system lösa samma sak? Finns detta med i roadmapen? Känslan är att frågorna ställs för att bygga argumentationen mot snarare än att möjliggöra utveckling.
Det räcker ofta med ännu en fråga som måste besvaras, ännu ett beroende som måste utredas eller ännu en prioritering som måste till för att komma vidare.
Att bedriva verksamhet kräver kompromisser och utvidgade perspektiv på sin roll i sammanhanget. Det gäller såklart även dig. Förstå att det tekniskt mest eleganta kanske inte alltid är det bästa. Att den där ytterligare integrationen som behöver till ibland faktiskt är motiverad. Att en extern lösning ibland är bättre än det du själv har byggt. Att det gamla systemstödet, hur mycket tid och kärlek som än investerats, inte slentrianmässigt är rätt utgångspunkt. Att affärskritisk utveckling inte är en ticket som kan ställas i kö. Samma krav måste förstås ställas på logistiken. Det kan inte finnas applikationer för varje problem som uppstår och informationssäkerhet, arkitektur, förvaltning och skalbarhet är verkliga frågor även om de upplevs som hinder. Logistiken måste ibland foga sig efter dig och du måste ibland foga dig efter logistiken. Framför allt måste alla vara beredda att foga sig efter verksamheten och det den försöker åstadkomma.
Du kan väl i alla fall försöka tänka på det. För du är viktig. Väldigt viktig, till och med. Men kanske inte på det sätt du tror. Ditt värde ligger inte i det du är, utan i det du gör möjligt. Precis som att logistikens viktigaste uppgift inte är att bedriva logistik. Ni finns båda för att möjliggöra något större.
Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
