Wallenius satsar vidare på vingsegel. 2027 tas det första fartyget i trafik och rederiet räknar med kraftigt minskad bränsleförbrukning. Men man vill längre än så – om kunderna vågar tänka om.
– Vi skulle kunna spara mycket miljö på att vara lite mer flexibla med vad just-in-time innebär, säger Johan Mattson, vd på Wallenius Marine.
2027 ska biltransportfartyget M/V Way Forward segla över Atlanten med två vingsegel som kompletterar propellerdriften. Den vindassisterade tekniken är resultatet av ett långt utvecklingsarbete som startade 2010, när Wallenius Marine började leta alternativa energikällor.
– Vi insåg snabbt att vind har hög potential, säger Johan Mattsson.
Efter flera år av tester landade man i en lösning som liknar en flygplansvinge – en WPCC, wind‑propelled car carrier. För att ta tekniken vidare bildade Wallenius ett joint venture med Alfa Laval: Oceanbird, som nu tillverkar vingarna.
De två seglen ska minska bränsleförbrukningen med 15–20 procent, beroende på rutt.
– Vinden är gratis och det finns mycket av den, särskilt över Atlanten, säger Johan Mattsson.
Kräver modiga kunder
Fartyget är långtidschartrat av Volkswagen Konzernlogistik för trafik mellan Europa och USA.
– De ser potentialen, annars hade det inte fungerat.
Nästa steg är att låta vinden stå för hela framdriften och använda propellern endast vid hamnanlöp eller i nödlägen.
– Under nästa år ska ritningarna vara klara och testerna påbörjas. Då kan man beställa ett sådant fartyg – förhoppningsvis finns det rederier som vågar ta steget.
Men för att gå över till ren vinddrift krävs kunder som accepterar lägre fart. Dagens biltransportfartyg går i snitt 16,5 knop. Ett vindassisterat fartyg går något långsammare, och med enbart vind blir snittet runt 11 knop över Atlanten.
– Många tycker att det blir för långsamt.
Därför behövs större flexibilitet.
– I stället för att kräva att fartyget ska nå hamn på onsdag kanske man kan säga tisdag, onsdag eller torsdag. Ibland går det ju till och med fortare med vind.
Just‑in‑time – till vad?
Mattsson noterar att brådskan ofta handlar om ägarbyte: först när fartyget når hamn byter varorna formell ägare.
Seglat har vi gjort i flera hundra år, det har alltid fungerat
– När det väl är gjort är det sällan lika bråttom. Produkterna kan bli stående i hamn i 30 dagar innan de transporteras vidare. Vi skulle kunna spara mycket miljö på att vara lite mer flexibla med vad just‑in‑time innebär.
Han menar att sjöfarten har en unik möjlighet att minska utsläppen.
– Varken tåg eller lastbilar kan använda segel. Och eftersom volymerna av biobränsle och biogas är begränsade är det bättre att de drivmedlen går till dem.
Solenergi är inte heller tillräckligt.
– Solceller i all ära – det är svårt att utvinna tillräckligt med energi för att driva ett fartyg i flera dagar. Vinden finns redan på plats och den är gratis.
Teknisk utmaning
De första vingseglen sätts på ett biltransportfartyg, men tekniken kan användas även på passagerar‑, container‑, bulk‑ och tankfartyg.
Foto: Karin Röse
– Procent‑effekten blir inte lika stor på de tyngsta fartygen, men det fungerar.
Utmaningen är att få vingar och propeller att arbeta i symbios. Vingarna är höga och har en area på 520 kvadratmeter, vilket kräver säker hantering. Dessutom måste tekniken hålla i decennier – många fartyg blir över 30 år gamla.
– Men seglat har vi gjort i flera hundra år, det har alltid fungerat.
Själv hade han gärna gått längre redan nu.
– Om logistiken blir lite mer flexibel kan vi få ner mycket av utsläppen.
Fartygsdesign för vind
Samtidigt inleder Wallenius ett forskningsprojekt: WinPrOVeDD (Wind Propulsion Oriented Vessel Deck Design) tillsammans med KTH, RISE och AlfaWall Oceanbird, finansierat av Energimyndigheten, kring hur fartygsdesign kan optimeras för vinddrift – bland annat hur däckslayout, aerodynamik och integration mellan segel och skrov påverkar effektiviteten.
Målet är att skapa framtida fartyg där vind inte bara är ett stöd – utan en central del av energisystemet.
– Vår övertygelse är att vind återigen kommer att bli en primär energikälla för sjöfarten och då måste vi se fartyg och framdrivningssystem som en helhet. Vi behöver designa framtidens fartyg runt vinden, inte bara montera vindteknik på fartyg som utvecklats för en fossil era, kommenterar Urban Lishajko, Head of Ship Design, Newbuilding & Innovation på Wallenius Marine.
Av Ulrika Andersson
Bildtexter:
Bilfartyget M/V Way Forward med två vingsegel ska tas i drift 2027.
Illustration: Knud E Hansen
– Vi skulle kunna spara mycket miljö på att vara lite mer flexibla med vad just‑in‑time innebär.
Johan Mattsson, vd på Wallenius Marine.
I höst inleder Wallenius Marine, KTH, RISE och AlfaWall Oceanbird ett forskningsprojekt för att ta fram framtidens fartyg, designade för vinddrift.
Vi behöver designa framtidens fartyg runt vinden, inte bara montera vindteknik på fartyg som utvecklats för en fossil era, säger Urban Lishajko.
Foto: Karin Röse
