Finska myndigheten Trafikledsverket konstaterar att en fast förbindelse mellan Sverige och Finland är tekniskt möjlig att bygga. Men projektet beräknas kosta mellan 5 och 29 miljarder euro beroende på hur den byggs, alltså hundratals miljarder kronor.
I den finska statsministern Petteri Orpos regeringsprogram beslutade man att utreda förutsättningarna för en fast förbindelse över Kvarken, mellan Vasa och Umeå. Finska Trafikledsverket har nu genomfört en förundersökning som konstaterar att ett sådant projekt vore tekniskt möjligt.
Problemet är att projektet, som kallas Kvarkenbron, skulle få en negativ inverkan på naturen och sjöfarten i området samt att nyttjandegraden vore måttlig. Enligt prognosen skulle ca 2 000-3 000 fordon använda bron per dag, varav 500-600 vore fordon i godstrafiken. Därtill kommer att det blir dyrt, beroende på vilket byggalternativ man väljer.
De olika alternativen man tittat på varierar från att bygga en landsvägsmodell till en järnvägsmodell, eller en kombination, med antingen ett system av broar och/eller tunnlar. Landsvägslösningarna vore billigast och uppskattas kosta från 5-11 miljarder euro. Järnvägslösningarna beräknas kosta mellan 6-29 miljarder euro, där en ren tunnellösning är dyrast. En kombination av landsväg och järnväg skulle kosta mellan 17-28 miljarder euro.
En kombination av järnväg och landsväg bedöms ge flest möjligheter för rörelse, medan landsvägslösningen på land och broar blir billigast. Sett ur ett miljöperspektiv skulle lösningen med en järnväg som går helt i tunnel vara bäst.
Fördelar och nackdelar
I Trafikledsverkets förundersökning beräknas en fast förbindelse över Kvarken leda till kortare restider mellan Vasa och Umeå, och rutten skulle vara särskilt populär för fritidsresor. Den skulle också ge nya möjligheter för militär rörlighet och energiöverföring. Den kan också vara ett alternativ för godstransporter, även om de flesta väntas fortsätta gå längs den mer kostnadseffektiva sjövägen.
På den negativa sidan lyfts förbindelsens konsekvenser för miljön. Utöver omfattande utsläpp under byggandet så skulle förbindelsen gå genom åtminstone 1,5 km av naturskyddsområden i Kvarken. En fast förbindelse skulle också krympa båtleden i Kvarken, med negativ inverkan på fartygstrafiken och vintersjöfarten som följd. Det enda sättet att undvika naturskyddsområdena och att påverka sjöfarten är med en ren tunnellösning.
Med grund i förundersökningen ska nu Kvarkenrådet utreda finansieringsmodeller och de mer omfattande ekonomiska konsekvenserna av en fast förbindelse i ett EU-projekt. Vidare planering kräver politiska beslut. Förbindelsen kan vara i bruk tidigast på 2040-talet.
