Sex europeiska operatörer av vätgastankstationer bildar H2 Infrastructure Alliance. Målet är att samordna och öka takten för utbyggnad av vätgasstationer samt fordonslanseringar fram till 2028. Alliansen uppmanar fordonstillverkarna att skynda på utrullningen av vätgasfordon med ett bredare modellutbud.
– Tankinfrastrukturen byggs ut i snabb takt och skapar ett sammanhängande europeiskt nätverk av vätgasstationer, vilket ger fordonstillverkarna trygghet att öka lanserings- och produktionstakten för vätgasfordon. På sikt leder det till minskade kostnader, både vad gäller fordonen och vätgasen, kommenterar Kamilla Björkman, vd för Hydri som är en del av H2 Infrastructure Alliance.
Alliansen består av aktörer från flera europeiska länder – Hydri i Sverige, TEAL Mobility i Frankrike, Fountain Fuel i Nederländerna, H2 Mobility i Tyskland, Virya Energy i Belgien och HYmpulsion i Frankrike.
– Det är mycket givande att samarbeta med stora och etablerade aktörer som exempelvis TEAL Mobility. Deras ägare, TotalEnergies och Air Liquide, bygger några av Europas mest avancerade vätgasstationer och driver på utvecklingen. Genom alliansen skapar vi ännu bättre förutsättningar att snabbt ställa om transportsektorn i hela Europa, säger Kamilla Björkman.
Manar på fordonstillverkarna
Alliansens medlemmar för dialog med ledande fordonstillverkare om hur omställningen till vätgasdrivna fordon kan skyndas på. De lyfter vätgas som ett kompletterande drivmedel till batteridrivna fordon. Vätgas anses särskilt viktig där det finns begränsad elnätskapacitet.
– Hydri strävar efter att göra det möjligt att bryta fossilberoendet för de tunga transporter som är svårast att elektrifiera. Med vårt nätverk av tankstationer täcker vi Sveriges mest transportintensiva korridorer, vilket innebär att vätgasdrivna fordon faktiskt kan börja rulla på svenska vägar, kommenterar Kamilla Björkman.
Alliansen jämför utrullningen av vätgasfordon och tankstationer med hur utbyggnaden av mobiltelefonnät drev den snabba ökningen av mobilanvändning i början av 2000-talet. För att bryta dödläget behövde mobilmasterna byggas ut först. Med god täckning i mobilnätet skapades förutsättningarna för en kraftigt ökad mobilanvändning. Det ledde till fler och bättre mobilmaster – och senare till tekniksprång som 5G-näten. Med många master, många användare och höga nyttjandegrader sjönk systemets totalkostnad.
