Omställningen av transportsektorn kräver snabbhet och nytänkande, och det fungerar inte att tveka sig in i framtiden, det menar PO Arnäs i en krönika i Dagens Logistiks magasin nr 2 2024.
Ur DL 2 2024 – nytt nummer ute nu!
Det finns ett antal talesätt som jag ofta återkommer till. Ett av dem är ”Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att förändra sig själv”, enligt uppgift formulerat av Leo Tolstoy och en bra beskrivning av det som kallas Tragedy of the Commons. ”Varför ska jag betala skatt? Det är ju så lite i sammanhanget, så det gör ju ingen skillnad ändå?”. När vi har kollektiva problem tenderar vi helt enkelt att bli kollektivt handlingsförlamade.
Vårt välstånd har byggts av det industriella systemet. Ett system där storlek och skalekonomi har skapat förutsägbarhet, planerbarhet, stabilitet och tillväxt i lagom takt. När hundratusentals, eller till och med miljoner, personer är involverade skapas en tröghet som gränsar till förlamning, även i de bästa av system. I det industriella systemet är tröghet bra. Tröghet står för just förutsägbarhet, planerbarhet, stabilitet och tillväxt i lagom takt. Vi människor gillar inte snabba förändringar. Vi vill att morgondagen helst ska se ut som idag, och även som igår om möjligt. Förändring ska ske i mikrosteg och, speciellt i Sverige, inte utan konsensus och förankring i alla led.
När samhällets största problem var att höja levnadsstandarden på befolkningen fungerade denna metod alldeles utmärkt. Gradvis har vi under det senaste seklet fått det allt bättre, medellivslängden ökar och våra liv blir bara mer och mer bekväma.
Det är aldrig en bra idé att backa in i framtiden, och speciellt inte när kravet på hastighet hela tiden ökar
Men nu står vi inför andra utmaningar. Vi har en omställning av vårt transport- och logistiksystem framför oss som är långt ifrån inkrementell och förutsägbar. Vi kommer att behöva vidta mycket kraftfulla åtgärder som i grunden kommer att påverka vår ”modell” av hur systemet borde se ut. Och det är här vi får ett problem.
Det system som tagit oss ända hit, och det på ett alldeles utmärkt sätt, bygger på den industriella logiken. Ju större desto bättre. Men när stora system utsätts för yttre påverkan sker ofta något av en ”immunreaktion”. Systemet försvarar sig självt och försöker minska effekterna av den externa påverkan genom olika försvarsmekanismer. Inom transport och logistik handlar det till exempel om att bromsa klimatåtgärder eller att agera utifrån vedertagna försiktighetsprinciper som formulerats i en annan tid med en annan typ av utmaningar.
Har du väl sett det en gång så ser du det snart överallt. Politiker rådfrågar ”industrin”, det vill säga de stora arbetsgivarna om vad som ska göras, trots att det inte är de som kanske står för de stora innovationerna. Stora system rör sig långsamt vilket mer eller mindre är en naturlag. Siste man ska ju också med, eller hur?
Att försöka möta framtiden genom att titta bakåt fungerar inte längre, nu när det krävs att vi springer för att hinna möta omställningsmålen. Det är aldrig en bra idé att backa in i framtiden, och speciellt inte när kravet på hastighet hela tiden ökar. Nu krävs en speciell slags mod och tillförsikt från politiken och samhällets övriga beslutsfattare. Modet att släppa taget, vända sig framåt och våga springa. Att stå still är att backa.
Per Olof Arnäs
Per Olof Arnäs är en senior rådgivare som hjälper företag att förstå och möta ny teknik. Han är även generalsekreterare i Game Changing Alliance som accelererar omställningen i branschen. Han har bakgrund från både näringsliv och akademi och driver sedan 2014 Logistikpodden som nu gör sitt tionde och sista år.
