KRÖNIKA Automation har blivit roligare än förut, och det är någonting bra, spanar Tobias Jonasson i sin krönika i DL 3 2025.
Är det bara jag, eller har lagerautomation blivit mer lättillgängligt och roligt? Kanske inte glättigt och sprudlande, men tydligt mer lustfyllt. Från ingenjörssnobberi till mer lättsmälta lösningar som till och med inspirerar och engagerar oss vanliga dödliga utan doktorsexamen i skruv och mutter. Lösningarna som byggs upp i lagren har också blivit mer inspirerande på sistone, från att allt för några år sedan såg ut som en karbonkopia på samma robotkub hos varenda svensk e-handlare med lite tillväxt och en hyfsat tät finansiär, så ser vi nu en variation av lösningar med fler tekniker, fler leverantörer och roligare mjukvara. Det är mer fantasi nu helt enkelt. Jo, lagerautomation har definitivt blivit roligare att följa. Jag vet dessutom att jag inte är ensam om den spaningen.
Men vad är det som har gjort det roligare och mer lustfyllt? En förklaring kan så klart vara vår generellt mer välvilliga inställning till ny teknik, och att lagerautomation följt med i samma våg. Vi har blivit mer teknikvana, både unga och äldre. Det som tidigare kändes som nördelitism har blivit allmän kunskap. Smarta hem, appar och AI i fickan, en utveckling som även har sköljt över lagret. Alldeles rimligt. Och det vi förstår och tycker är intressant blir också roligare.
Det handlar dock inte bara om användarnas inställning, utan också om hur tekniken och lösningarna har utvecklats. Leverantörernas påhittighet har gjort dem mer lättillgängliga, med egenskaper som underlättar anpassning och experimenterande. Bättre förutsättningar att möta verksamhetens krav på flexibilitet och skalbarhet. Att hantera olika scenarier, även dem vi ännu inte känner till. Från transportband och kranlager till AI-styrda plockrobotar, digitala tvillingar av lagret och robotar som lär sig samarbeta.
Rätt tillämpad skapar automation inte bara ökad effektivitet, utan tar också över arbetsuppgifter på lagret som är riskfyllda, monotona och slitsamma. När det blir lustfyllt väcks engagemanget. Det som annars kan kännas som ett måste blir i stället något man gör av nyfikenhet. Då uppstår en kraft som driver utvecklingen framåt. Vi vågar prova nytt, lär oss snabbare och delar erfarenheter. Lusten gör att tekniken inte bara accepteras, utan också utvecklas vidare och hittar nya sammanhang. En positiv spiral som driver utveckling, engagemang och lärande, en turboladdad katalysator för framtidens automationslösningar.
Än är automationslösningarna långt ifrån fulländade. Och om vi konstaterar att automation inte har blivit glättigt och sprudlande, men ändå tydligt mer lustfyllt, är det kanske viktigare än vi tror. Just den här lekfullheten kanske kan bidra till att automation växer, inte bara i funktionalitet utan också i betydelse. Får den att förflytta sig från att enbart vara en teknisk lösning till att bli ett verktyg som påverkar hur vi organiserar arbete, utvecklar processer och förstår våra roller i samspelet mellan teknik och människa. Med risk för att jag dragit resonemanget och slutsatsen alldeles för långt, vill jag ändå hävda att hur lustfullt automation är och upplevs vara kommer att ha en inte alldeles obetydlig roll för hur snabbt och väl automationen utvecklas härifrån och framåt.
Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
