Ny forskning från Göteborgs universitet visar att Sveriges ekonomiska utveckling under 1700-talet till stor del var en effekt av Ostindiska Companiets framgångsrika vidareexport av varor, främst kinesiskt te, till andra europeiska länder.
Att Svenska Ostindiska Companiet (SOIC) med sina ostindiefarare haft stor betydelse för Göteborg och hamnens utveckling är välkänt. Precis som att importen av varor som te, kryddor, porslin och tyger från Kina haft kulturell påverkan på Sverige. Vad som är mindre känt är att verksamheten också haft en stor betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling, menar Klas Rönnbäck, professor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet.
– Man har främst sett ostindiefartens betydelse ur ett lokalt perspektiv för Göteborg tidigare, där den tidens handelshus byggt rikedomar som bidragit till att bygga upp dagens Göteborg, berättar Klas Rönnbäck.
Tidigare forskning har inte riktigt insett omfattningen av vidareexporten – den har nämnts, men då mest i förbigående.
– Att skatta hur omfattande den faktiskt var för företaget, och därmed för Göteborgs och Sveriges ekonomi, har inte gjorts tidigare.
Av de varor som importerades till Sverige av SOIC har långt mer än 90 procent gått på vidare export, enligt Klas Rönnbäck, som tillsammans med Leos Müller, professor i historia vid Stockholms Universitet, skrivit artikeln Swedish East India trade in a value-added analysis, c. 1730–1800.
– Eftersom så lite av den här importen sålts i Sverige ser det vid första anblick ut som att den ekonomiska betydelsen varit marginell för Sverige. Men vi har tittat på de totala importvolymerna, och värdeförmeringen i hela värdekedjan, från inköpspriser i Kina till grossistpriser, exporten till andra europeiska länder och priser ut till slutkund på olika marknader. Och då ser man tydligt att det handlat om stora ekonomiska värden.
Tesmuggling till England
Te var den utan tvekan dominerande varan som exporterades vidare, men även silke och siden var viktiga exportvaror. Officiellt skedde vidareexporten främst till Nederländerna, Frankrike, Portugal, Tyskland och i viss mån England. Empirin tyder dock på att England var en av de stora – kanske den allra största – exportmarknaden. Genom smuggling. På grund av begränsande tullar skedde vidareexporten inte officiellt, ändå utgjorde tesmugglingen den största delen av SOICs vinst vilket även påverkade andra delar av samhället positivt.
– Det betydde ju en hel del sysselsättning i transportsektorn, för såväl bolaget som i till exempel hamnar, men också på produktionssidan, med varv och underleverantörer etc. Det bidrog också till en betydande kapitalackumulation – inte minst här i Göteborg och Västsverige.
Likställs med Volvos betydelse
Ostindiska Companiets verksamhet motsvarade cirka 3-5 procent av Sveriges BNP vid den tiden. Detta kan jämföras med att Volvo Cars omsättning motsvarar cirka 8 procent av Sveriges BNP idag. Om man tar hänsyn till att lite drygt hälften av deras verksamhet (mätt i antal anställda) sker i Sverige så står Volvo Cars för cirka 4 procent av BNP.
– SOIC var alltså en betydelsefull aktör.
Av Hilda Hultén
