KRÖNIKA Medan debatten om EU:s nya förpackningsregler, PPWR, handlar om konsumentförpackningar växer ett annat krav i skuggan: pallar, backar och behållare måste snart återanvändas i riktiga system. Mikael Brunberg på CHEP förklarar i en krönika varför svenska företag behöver göra servicekollen nu – inte när 2030 närmar sig.
Sedan augusti 2026 gäller EU:s förpackningsförordning, PPWR (Packaging and Packaging Waste Regulation), i Sverige. Sverige har ett bättre utgångsläge än de flesta: varje dag skickas omkring 700 000 pallar och backar ut via dagligvarubranschens gemensamt ägda poolsystem, Svenska Retursystem.
Men utanför dagligvaruhandeln, inom bygg, industri och sällanköpshandel, bygger transport- förpackningarna fortfarande till stor del på engångslösningar och informellt pallbyte.
Hittills har debatten om PPWR mest handlat om det som konsumenterna ser: märkning, återvinningsbarhet och kemikalier i livsmedelsförpackningar. Betydligt mindre uppmärksamhet har riktats mot förpackningarna som flyttar varorna: pallarna, backarna och behållarna som tar produkterna från fabrik till butikshylla.
Men det är just där som några av förordningens mest krävande krav finns.
2030 låter avlägset. Det är det inte.
Enligt PPWR ska minst 40 procent av de transportförpackningar som ett företag använder vara återanvändbara och ingå i ett system för återanvändning från och med den 1 januari 2030. För varor som flyttas mellan ett företags egna anläggningar, mellan närstående företag eller till ett annat företag i samma land är kravet 100 procent.
Mätt i ton är omkring 99 procent av godset på svenska tunga lastbilar inrikestransporter. Därför kommer just den sista regeln att påverka betydligt fler leveranser än många tror. Och även om EU-kommissionen tidigare i år undantog sträckfilm och omsnörningsband från 100-procentskravet, omfattades inte pallar, backar eller lådor av undantaget.
Det får konsekvenser som svenska företagsledare inte bör bortse från.
Till exempel räknas inte en engångspall, hur stadig den än är. Den är gjord för en enda resa och cirkulerar inte i ett system för återanvändning. Från 2030 kan engångspallar i inhemska B2B-leveranser därför leda till brister i efterlevnaden av PPWR, när återanvändbara transportförpackningar blir obligatoriska.
Dessutom är återanvändbar inte samma sak som återanvändbar. En pall som i teorin klarar många resor måste ändå cirkulera i ett system med fastställda regler, rekonditionering och rapportering. Att byta pallar en mot en vid lastkajen räcker inte automatiskt.
För transport, logistik och till och med hållbarhet bör förpackningar vara ett strategiskt infrastrukturbeslut.
Därtill kommer att leverantörsavtal, transportavtal och förpackningsinvesteringar som tecknas 2026 och 2027 sannolikt fortfarande löper när målen börjar gälla. Det innebär att de beslut som avgör efterlevnaden fattas just nu, ofta av inköps-, ekonomi- och logistikfunktioner som inte ser förpackningar som sitt ansvar. Så även om 2030 låter avlägset. Det är det verkligen inte.
Ställ dig själv de här frågorna
Därför rekommenderar jag alla ledare i Sverige inom handel, produktion och hållbarhet att göra en ’servicekoll’ av verksamhetens driftmodell redan nu, så att den är redo för 2030.
I grunden handlar servicekollen om att ställa sig fyra viktiga frågor:
- Är ni en del av ett riktigt system för återanvändning?
Kartlägg vad som händer med till exempel era pallar efter leverans. Samlas de in, byts de, försvinner de eller skrotas de? PPWR kräver att system för återanvändning har en tydlig styrning, lika tillgång för deltagarna och en rättvis fördelning av kostnader och nyttor. I Sverige är myndigheterna redan i gång. Naturvårdsverket har ersatt de tidigare marknadsdrivna återanvändningssystemen med det nya begreppet ’system för återanvändning’ enligt PPWR. Befintliga system måste anmälas på nytt, och de första rapporterna ska vara inne senast den 31 mars 2027. Om era pallar cirkulerar i ett system, fråga om det är anmält. Om de inte gör det, fråga vad ni egentligen är en del av.
- Vem kontrollerar, reparerar och rengör?
Enligt PPWR omfattar återanvändning att förpackningens skick bedöms, att skadade delar tas bort och att den repareras och kontrolleras före nästa resa. Många företag saknar överblick över hur många pallar de kasserar i stället för att reparera dem, eller vem som betalar för det. Enligt Naturvårdsverkets tolkning ska återanvändbara förpackningar som blir avfall dessutom samlas in av återanvändningssystemet självt, inte av producentansvarsorganisationerna för engångsförpackningar. Det ställer verkliga krav på den som driver systemet.
- Kan ni dokumentera era rotationer?
Återanvändbara transportförpackningar måste märkas så att deras resor kan räknas. Senast den 12 februari 2027 ska EU-kommissionen anta en delegerad akt som fastställer ett minsta antal rotationer för de vanligaste återanvända förpackningsformaten enligt PPWR. Hållbarhetsteam känner igen utmaningen från CSRD-rapporteringen: det man inte kan mäta kan man inte dokumentera. Bygg en gemensam datagrund som fungerar både för rapporteringen av återanvändning till Naturvårdsverket och för er rapportering inom producentansvaret.
- Vem äger, hämtar, reparerar och rapporterar?
Det är här de flesta driftmodeller fallerar. När ansvaret är delat mellan producent, transportör och handel utan tydliga avtal försvinner pallar, och ingen kan dokumentera någonting. Den svenska dagligvaruhandeln besvarade den här frågan för länge sedan. Svenska Retursystem ägs gemensamt av Svensk Dagligvaruhandel och Dagligvaruleverantörerna och bygger på gemensamma standarder och tydliga roller. Andra branscher behöver inte kopiera modellen, men de bör kopiera principen.
PPWR bör ses som ett strategiskt infrastrukturbeslut
Ett system för återanvändning är per definition ett nätverk. Det fungerar bara när tillverkare, transportföretag, grossister och handlare använder samma standarder och delar samma data. Därför är det fel att bara kalla PPWR för en förpackningsförordning. För transport, logistik och till och med hållbarhet bör förpackningar vara ett strategiskt infrastrukturbeslut.
Sverige bör samtidigt undvika att göra det svårare än nödvändigt. Svensk Dagligvaruhandel har varnat för svenska regler som går längre än vad EU kräver.
Målet är inte strängare regler utan system som fungerar.
Poängen är att inget företag kan lösa det här på egen hand. Och de företag som gör servicekollen nu får tid att välja sin modell – eller sin PPWR-partner.
Mikael Brunberg, Country Leader på CHEP.
