KRÖNIKA Det känns ogripbart. Som ett dystopiskt tankeexperiment. Eller något ur en framtidsroman. Istället är det en i allra högsta grad verklig uppmaning och konkret vägledning från svenska myndigheter om vilka förberedelser som krävs. ”Om Sverige blir angripet kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.”
Under januari började broschyren ”Beredskap för företag – Om krisen eller kriget kommer” skickas ut till företag med fem anställda eller fler. Avsändare är Myndigheten för civilt försvar (tidigare Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB). Innehållet syftar till att hjälpa företagen att stärka beredskapen för kriser, krigsfara och krig. Hur vi ska planera, öva, utbilda och förstärka verksamhetens motståndskraft. Bakgrunden har naturligtvis att göra med hur pandemin blottlade tydliga sårbarheter, men också (eller kanske framför allt) med utvecklingen av det säkerhetspolitiska läget.
Företag är enligt regeringen oumbärliga för landets beredskap och näringslivet äger en av nycklarna till ett starkt totalförsvar. Till skillnad från det kalla krigets dagar så axlar privata aktörer idag ett stort ansvar för många av de funktioner och förmågor som samhället bygger på och är beroende av, heter det. Så länge det finns ”världsledare” med kartambitioner och som inte tvekar att göra territoriella anspråk med våld vilar med andra ord ett tungt ansvar på företagen. När logistiken i sin tur i många fall är central för att kunna bedriva verksamhet, både direkt i tillgängliggörandet av varor och indirekt genom att möjliggöra fungerande produktion, samhällsviktiga tjänster och i förlängningen ett fungerande samhälle, blir vår roll inte bara viktig, utan helt avgörande.
Privata aktörer axlar idag ett stort ansvar för många av de funktioner och förmågor som samhället bygger på
Genom handfasta strategier för kontinuitetshantering förväntas vi enligt broschyren att säkerställa att varor och tjänster kan fortsätta levereras, även vid krig. Vi ska kartlägga våra verksamheter och tydligt definiera vilken risknivå vi är beredda att acceptera. Detta innebär att identifiera vad verksamheten är beroende av, såsom personal, elförsörjning och infrastruktur, och analysera vilka risker som är kopplade till dessa beroenden. I detta ingår också att se över försörjnings- och leveranskedjor.
Utifrån analysen behöver åtgärder genomföras för att stärka verksamhetens motståndskraft, såsom att säkra reservkraft, lagerhålla kritiska komponenter, överföra nyckelkompetens, ta fram reservrutiner eller hitta alternativa sätt att hantera IT och annan kritisk teknisk utrustning. Slutligen krävs planer för hur de störningar som ändå uppstår ska hanteras. Hand upp ni som tagit med detta i era riskanalyser, investeringsbeslut och budgetar för 2026?
Det synsätt på världen som vi alla gärna trodde var förpassat till historiens sophög är i allra högsta grad verklighet igen. Med den verkligheten följer också ett tydligt förväntat ansvar. Hur detta ansvar ska förenas och balanseras med vårt djupt invanda effektivitetsfokus, och hur det omsätts i konkreta prioriteringar, beslut och resurser för att faktiskt bygga förmåga i alla sammanhang, är knappast självklart för de flesta. Kriser väntar dock sällan på att man är redo. Än mindre krig.
Av Tobias Jonasson
Tobias Jonasson är logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
