”10 år efter ebolaepidemin: De nya läkemedlen når inte riskområdena” är rubriken på ett debattinlägg i Läkartidningen, där en rad företrädare för Läkare utan gränser som sett virusets förödande konsekvenser på nära håll, slår larm om bristande tillgänglighet för de nya läkemedel som utvecklats mot ebola. De kräver bättre tillgänglighet – bland annat att nödlager med läkemedel upprättas i högriskområden.
»Utanför grinden står en man i 40-årsåldern som gråter. För några dagar sen var han här och lämnade sin dotter som var sjuk i ebola och nu har han blivit smittad. Han bönar och ber om att få bli intagen, för han är rädd att smitta resten av sin familj. Vi har bara möjlighet att ta emot de som är kritiskt sjuka. Han faller inte in i den kategorin.«
Det är i år 10 år sedan den mardrömslika ebolaepidemin bröt ut i Västafrika. Citatet ovan inleder debattartikeln i Läkartidningen och är taget ur en dagboksanteckning gjord av en av de 19 debattörerna – läkare, sjuksköterskor, administrativ personal, projektledare och logistiker, som alla var utsända från Läkare utan gränser under ebolaepidemin 2014. En av debattörerna är Johanna Linder, senior logistikkonsult på Sweco, som startade igång ebolainsatsen i Liberia under 2014, som logistikchef för Läkare utan gränser, och efter det ansvarat för logistiken vid ebolautbrott i Kongo-Kinshasa och Guinea.
”I dag skriver vi, mina kollegor och jag, som sett ebolas förödande konsekvenser på nära håll om att läkemedlen inte når fram till de som behöver dem och att det inte finns nödlager med ebolaläkemedel i de områden som oftast drabbas av utbrott” skiver Johanna Linder i ett inlägg på Linkedin.
Ebola är en av de dödligaste virussjukdomarna, och symtomen inkluderar hög feber, kräkningar och svåra blödningar. Utan vaccin eller behandling dör runt hälften av alla som smittas. Vissa former av ebola har upp till 90 procents dödlighet, och när utbrottet i Liberia äntligen förklarades över år 2016 så hade över 28 000 personer insjuknat och över 11 000 dött, enligt WHO.
”Under epidemin i Västafrika fanns ingen behandling mot sjukdomen, så det enda vi kunde göra var att lindra symtomen. I dag finns vaccin och behandling mot ebola men enbart en tredjedel av patienterna under de fem senaste ebolautbrotten i Kongo-Kinshasa och Guinea fick ny och effektiv behandling eftersom läkemedlen inte fanns i lager.”
”Två amerikanska bolag har patent och licensieringsrättigheter för de nya ebolaläkemedlen. Det innebär att inga andra producenter får tillverka billigare, generiska versioner av läkemedlen och att princip hela lagret finns i USA.” konstaterar debattörerna, som menar att ebola borde ha fått större uppmärksamhet vid WHOs årsmöte i Genève i maj, där det nya pandemifördraget stod på agendan.
”Vi i Läkare utan gränser kräver att det ska finnas nödlager med ebolaläkemedel i de områden som oftast drabbas av utbrott. De bolag som har patent måste dela med sig av kunskap och teknologi till producenter i dessa länder för att öka beredskapen. Man behöver också fokusera mer forskning på Sudanvarianten, och det är viktigt att framtida satsningar redan från början villkoras med att de nya innovationerna ska fördelas rättvist där de behövs som mest.” skriver debattörerna.
”Att läkemedel finns på plats i de länder som mest troligt kommer att drabbas av utbrott är avgörande för att rädda så många liv som möjligt, men också för att stoppa smittspridningen i ett tidigt skede och undvika att viruset sprider sig över landsgränserna. Med coronapandemin färskt i minnet borde detta ligga i alla länders intresse” skriver debattörerna.
”Och supply chain är SÅ viktigt!” tillägger Johanna Linder
