Resiliens var huvudtema för dag 1 på årets Transportforum i Linköping den 15 januari, där infrastrukturministern Andreas Carlson inledningstalade och bland annat den holländske fotojournalisten Jelle Krings gav en stark skildring av järnvägsarbetet i krigets Ukraina. “Det finns ingen institution som varit viktigare för samhället i Ukraina under kriget än just järnvägen, och de som arbetar med att hålla järnvägen igång är några av krigets verkliga hjältar”, säger han.
VTIs årliga konferens Transportforum i Linköping, som i år hade resiliens och cirkularitet som huvudteman, samlade något färre deltagare än vanligt, knappt 1 200 deltagare. Det inleddes traditionsenligt av den sittande Infrastrukturministern, närmare bestämt Andreas Carlson, KD, som gav en stark och personlig bild av sitt senaste besök i Ukraina i sitt inledningstal.
– Jag kan fortsätta radda upp vad vi gör, behovet av infrastruktur och vad pengarna ska användas till. Men när vi talar om resiliens så skulle jag vilja ta med er till Kiev till Ukraina; jag var där i november, för andra gången sedan krigsutbrottet.
Viktig infrastruktur
Han delade ett särskilt starkt minne ifrån Kievs centralstation, där en lång rad ambulanser stod uppradade på perrongen i väntan på ett av landets 75 evakueringståg – de tåg som hittills evakuerat över 100 000 soldater från krigsfronten.
– Jag stod där med bland annat Oleksandr Pertsovskyi, vdn på Ukrainas järnvägsbolag. Tåget kom in och skadade soldater började lastas av på bårar och ramper. Många var så skadade och ombandagerade att det enda man kunde se var ögonen. Jag mötte blicken på en av dessa män, det är en blick jag aldrig kommer att glömma. När jag tittade på Olexandr sa han: “This is our reality…”
– Är det några som vet något om resiliens så är det våra bröder och systrar i Ukraina: de lever med detta dagligen. Vi har mycket att lära, men också en skyldighet att hjälpa till att bygga upp Ukrainas transportsystem igen, både på kort och lång sikt. Är det något jag vill använda mina 20 minuter här – så är det att låta en av våra stora hjältar ge sina inspel kring hur man håller igång en järnväg under krig.
Andreas Carlson bjöd sedan in Oleksandr Pertsovskyi via en live-länk från Lviv i västra Ukraina, och han berättade om sina erfarenheter av kriget och några råd kring hur man förbereder sin infrastruktur för att klara när det värsta sker:
Ha alltid en plan B
– Mitt första råd är: Underskatta aldrig risken! Ha också alltid en “Plan B” och träna din arbetsstyrka i att arbeta under alla omständigheter. Var också beredd på alla scenarier, och lägg inte alla ägg i samma korg: vår “playbook” var alltid att hotet skulle komma från väst. Försök se vad infrastrukturen kan göra mer än bara transportera, och se till att den kan fylla flera funktioner:
– Under kriget har våra tåg inte bara transporterat gods och människor, de har fungerat som säkerhetshubbar, som sjukhus och lokaler för barnomsorg. Det kan inträffa allt möjligt: inte bara krig utan medicinska kriser eller naturkatastrofer, och då behövs inte bara transporter. Det sista rådet jag vill ge är att sätta processer där man kan jobba tydligt tillsammans, och under gemensamt beslutsfattande. Det har varit en utmaning att få till, berättade Oleksandr Pertsovskyi.
Årets inbjudna Keynote-talare var den holländske bildjournalisten Jelle Krings som i projektet ”Iron people” dokumenterat den människorna som arbetar med den ukrainska järnvägen under de senaste åren, mitt under brinnande krig. Omkring 230 000 personer arbetar med Ukrainas järnväg, allt från konduktörer till underhållsarbetare, och järnvägen har spelat en avgörande roll i landets motståndskamp. Sedan kriget bröt ut har över 1,100 järnvägsarbetare skadats och 450 dödats, berättar Jelle Krings, som delar sin tid mellan Amsterdam och Kiev.
– Ukraina är ett extremt resilient land, samhället bygger på stark tilltro och deras arbete drivs av en känsla av plikt. Jag ville skildra de här människornas verklighet, som består av raketattacker och livsfara. Det kräver ett otroligt mod att självmant vända tillbaka mot fronten, när man precis satt en tåglass med flyktingar i säkerhet.
Det finns ingen institution som varit viktigare för samhället i Ukraina under kriget än just järnvägen, menar Jelle Krings.
– De som arbetar med att hålla järnvägen igång är några av krigets verkliga hjältar.
Av Hilda Hultén
