Det är bara 15 procent av de svenska åkerierna som har tunga ellastbilar, det visar svenska banken Ziklos senaste Mobilitetsrapport. Priset är fortfarande den största bromsklossen, samtidigt uppger de som tagit steget att de är nöjda och att de inte är särskilt oroliga för laddinfrastruktur.
Svenska Ziklo Bank ägs av Volvohandlare och Volvo Personvagnar. Enligt bankens senaste Mobilitetsrapport så är ellastbilar fortfarande ett undantag i åkerinäringen. 85 procent av åkerierna saknar eldrivna tunga lastbilar över 16 ton, och bland de minsta, med upp till fem anställda, har ingen av de tillfrågade någon. Bland åkerier med minst 20 anställda har 31 procent minst en ellastbil.
Mobilitetsrapportens lastbilssektion bygger på telefonintervjuer med över 300 chefer på åkerier med minst en tung lastbil under veckorna 15-19 2026.
Priset bromsar
Det som främst bromsar är priset. Om en ellastbil kostade lika mycket som en fossil skulle mer än hälften av åkerierna byta direkt, och bland dem som redan har ellastbil är andelen 83 procent. Ziklo har räknat på prisskillnaden om man tar med hela kostnaden för latsbilarna, och då är skillnaden redan relativt liten: vid leasing av tunga lastbilar kostar en ellastbil 78 500 kronor i månaden, mot 79 200 för diesel och 81 100 för biogas.
Kalkylen kan förskjutas när EU:s utsläppshandel ETS2 införs vid årsskiftet 2027/2028. Experter räknar med ett pristillägg på 1–3 kronor per liter diesel, vilket i Ziklos exempel höjer dieselbilens månadskostnad till 84 900 kronor. Samtidigt uppger 65 procent av de tillfrågade att de inte känner till reformen. De som får veta mer blir i 30 procent av fallen mer positiva till el och biogas.
Erfarenhet verkar också minska skepsisen. Sju av tio åkerier med ellastbil är nöjda eller mycket nöjda, och 84 procent av dem tror på fler ellastbilar de kommande två åren, mot 59 procent bland åkerier utan.
Laddinfrastruktur och elnät
Laddinfrastrukturen brukar ofta nämnas som ett av de största hindren för elektrifiering, men rapporten visar att oron är större än det faktiska problemet. Bara 2 procent av dem som kör eldrivet säger att de ofta tvingas tacka nej till jobb på grund av bristande laddning, 15 procent uppger att det händer ibland medan 83 procent svarar aldrig eller sällan.
Även oron för missade ad hoc-körningar, alltså sena extrauppdrag som minskar tomkörningen, verkar något överdriven: 42 procent av alla åkerier säger att de har liten eller ingen betydelse för lönsamheten. 10 procent uppger att möjligheten att ta sådana jobb är avgörande för lönsamheten och 20 procent att det har mycket stor betydelse.
Största frågetecknet är elnätet. 55 procent av åkerierna oroas av att den lokala elkapaciteten inte räcker för depåladdning, oavsett storlek eller om de redan kör el. Bland de minsta är dessutom bara 44 procent medvetna om vad depåladdning kräver, mot 80 procent bland de största.
Samtidigt ställer kunderna sällan krav på el eller biogas, trots att upphandlingar står för ungefär hälften av affären. Det innebär att det saknas starka yttre drivkrafter för ett skifte.
I slutorden efterlyser Ziklo tydligare incitament, långsiktiga villkor och ökad trygghet kring investeringarna för att få fart på omställningen av den tunga trafiken.
