Ändrat tillstånds- och tillsynsansvar, ökade sorteringskrav och mer valfrihet för företagen när det gäller avfallshantering. Det kan bli verklighet enligt regeringens förslag till ny avfallslagstiftning som ska öka resurseffektiviteten och möta EU:s krav på ökad materialåtervinning. De flesta remissinstanser välkomnar att lagstiftningen ska göras om, men där näringslivet är positiva till förändringar i tillsynsansvar har kommuner och länsstyrelser invändningar.
Bakgrunden till förslaget till en ny avfallslagstiftning är bland annat att EU i juni 2023 varnade Sverige att det finns risk att målet om materialåtervinning av kommunalt avfall inte kommer att nås för 2025. Att få på plats en ny lagstiftning – och nya åtgärder – är alltså bråttom, och förändringarna föreslås att träda i kraft redan 1 januari 2026.
Det 235 sidor långa förslaget presenterades 12 november 2024, och när remisstiden gick ut i februari hade 117 instanser har yttrat sig. Leena Kossila, författare till flera böcker om cirkulär ekonomi, har pratat med några remissinstanser och botaniserat bland svaren för att se hur företagen kan komma att påverkas.
Ny nationell avfallsplan
Enligt förslaget ska avfallsplanen bli nationell och länsstyrelserna få ansvar för både tillsyn och viss tillståndsgivning, i stället som tidigare kommunerna, något som Svenskt Näringsliv ser positivt på:
– Mer enhetlig tillsyn och tillståndsgivning är bland de konkreta åtgärder vi föreslår, säger Marcus Wangel på Svenskt Näringsliv som idag presenterar 49 arbetsgivarorganisationer.
Han påpekar att många företag har verksamhet på flera ställen men att krav och tolkningar kan skilja sig från en kommun till annan. Monika Weiss på miljö- och återvinningsföretaget Ragn-Sells är på samma linje:
– Vi kommer att få det enklare när vi exempelvis behöver söka dispenser, säger hon. Ragn-Sells finns ju på många orter i landet, så det blir enklare om vi kan vända oss till länsstyrelser istället för enskilda kommuner.
Helsingborgs stad som har kommit långt med sitt arbete med cirkulära flöden välkomnar en tydlig och enkel lagstiftning men vill gärna behålla tillsynen på det lokala planet. Länsstyrelsen i Skåne ser positivt på målet att öka återvinningsgraden men menar att otydligheter i förslaget gör det svårt att göra en korrekt konsekvensanalys. Både Helsingborgs stad och Länsstyrelsen i Skåne menar att man inte hinner få en ny organisation på plats på så kort tid.
Tydliggör ägandet av avfallet
En av de föreslagna förändringarna i avfallslagstiftningen handlar om vem som äger och tar hand om avfallet som uppstår i en verksamhet.
– Det nya förslaget tydliggör vem som äger och har ansvar för vilket avfall, och det uppskattar vi. När verksamheter äger sitt avfall kan det bli enklare att få volym och storskalighet i de tekniska lösningarna, säger Monika Weiss på Ragn-Sells.
Marcus Wangel på Svenskt Näringsliv ger ett konkret exempel på detta:
– Idag tillhör matfett från restauranger till det kommunala avfallsmonopolet. Om det här förslaget blir verklighet så kan hamburgerkedjorna själva ta hand om använd frityrolja och skapa innovativa lösningar för att förädla det.
Bland remissvaren ser hamburgerkedjan McDonalds positivt på att själv få ta hand om förbrukat matfett eftersom man då kan själv skapa cirkulära flöden. Helsingborgs stad däremot är kritisk till förslaget eftersom den ökade valfriheten kan öppna för ökad brottslighet.
Flexiblare insamling
Ett av förslagen handlar om hur fastighetsnära insamling ska definieras och hur olika avfallsslag ska hanteras. Idag ingår insamling av förpackningsavfall i förpackningsförordningen, men nu ska den ingå i avfallslagstiftningen. Kommuner ska nu också kunna göra undantag från kraven där det är glest med fastigheter. Näringslivets producentansvarsorganisation (NPA), som ägs av fem branschorganisationer inom handeln och som tar emot idet insamlade avfallet, tycker det är positivt att insamlingen nu blir mer flexibel.
– Det nya lagförslaget är helt klart ett steg framåt när det gäller mer flexibel insamling. Vi ser att en enhetlig definition av fastighetsnära insamling gör det enklare för kommunerna att välja mellan olika alternativa lösningar, säger Henrik Nilsson, affärsutvecklingschef på Näringslivets Producentansvarsorganisation i Sverige AB (NPA).
Henrik Nilsson nämner metallförpackningar som ett exempel på förpackningsavfall där det kan vara bra att kunna göra undantag från fastighetsnära insamling, eftersom just den avfallsfraktionen ofta är relativt liten. Bland de insamlade metallförpackningarna finns dessutom ofta giltiga pantburkar som skulle kunna återvinnas med högre kvalitet om de istället kommit in via pantsystemet. Enligt förslaget ska den som är ansvarig för att avfallet blir fullständigt behandlat också ansvara för fortsatt sortering. NPA menar att om man sorterar ut burkarna efteråt blir återvinningsresultatet ofta sämre. Man ser idag hur resultaten från insamlingen varierar: medan vissa kommuner har utrustat villaägarna med fyrfackstunnor, källsorterar man i andra kommuner olika fraktioner i olikfärgade plastpåsar som läggs i samma tunna. Påsarna sorteras sedan optiskt i speciella anläggningar.
– NPA som producentansvarsorganisation ska ta emot sorterat förpackningsavfall från kommuner – men vilket ansvar får vi exempelvis för att eftersortera sådana plastpåsar?, undrar Henrik Nilsson.
Funderingar kring finansieringen
Även verksamheter ska sortera och lämna sitt förpackningsavfall till NPA, vilket idag är ett separat flöde. Till skillnad från kommunernas mer jämna flöden kan det finns större variationer i volymer och kvaliteter. Här finns frågor om hur detta ska finansieras:
– Vidaresortering kan kräva investeringar och finansiering – hur ska det hanteras så det blir konkurrensneutralt? Och hur överensstämmer de nya lagarna med det som redan håller på att införas, som förpackningsdirektivet? Här behövs också en dialog, säger Henrik Nilsson.
Kravet på eftersortering kommenteras av flera remissinstanser. Ytterligare producentansvar och att förpackningar designas med tanke på källsorteringen minskar resursbehovet för eftersortering, menar Länsstyrelsen i Skåne. Helsingborgs stad menar att utsortering kan vara bra – men hur ska man exempelvis samla in och sortera tandborstar som idag hamnar i restavfallet? Återvinningsindustrier i sin tur påpekar att kravet på eftersortering måste ligga i linje med efterfrågan på återvunna material.
Kommuners insamling av produkter för återbruk
Ett av alla förslag är att varje kommun ska tillhandahålla insamlingssystem för återanvändning av produkter från hushållen. Syftet är att öka återanvändningen i Sverige, vilket i sig är en bra menar exempelvis Helsingborgs stad i sitt remissvar. Man är dock tveksamma till att Helsingborg ska bygga upp en organisation likt återbruksgalleriet Retuna i Eskilstuna, bland annat för att det ger kostnader för kommunen samtidigt som man riskerar att konkurrera med både företag och välgörenhetsorganisationer.
Sveriges Kommuner och Regioner sätter sig helt emot förslaget och menar att sådant uppdrag för kommuner är orimligt.
Svensk Handel menar att det ska vara enkelt att lämna in föremål för återanvändning samtidigt som det finns problematik med konkurrensen. Också Svenskt Näringsliv ser risken att kommuner börjar konkurrera med privata secondhandaktörer.
Flera remissinstanser frågar efter förtydliganden av olika punkter i regeringens förslag till ny avfallslagstiftning. Andra vill gå längre och med snabbare steg.
– Avfallshierarkin används som grundprincip i förslaget, men vi anser att den i sig inte leder till en mer cirkulär ekonomi, säger Monika Weiss på Ragn-Sells. Målet borde istället vara att minska uttaget av jungfruliga material.
– Lagförslaget har mycket fokus på avfall istället för design och förebyggande, påpekar Marcus Wangel på Svensk Näringsliv. Idag har vi genom e-handel ett stort inflöde av produkter som inte möter EU:s krav på ekodesign. Produkter inte går att reparera eller produkter som innehåller farliga ämnen ställer till det för våra cirkulära system.
Också Monika Weiss tar upp problematiken med farliga ämnen och dåliga produkter:
– För ökad materialåtervinning behövs en avgiftningspunkt, alltså att man tar hand om eventuella gifter, säger hon. Men det behövs också tydligare och enklare kriterier för end-of-waste, det vill säga när avfall upphör att vara avfall och blir råvara eller produkt istället.
Ett första steg åt rätt håll
Marcus Wangel tar upp att å ena sidan diskrimineras sekundär råvara – dvs. återvunnet material – eftersom sådant inte får användas i vissa produkter. Å andra sidan kan kvotplikter när det gäller återvunnet innehåll vara problematiska om det inte finns tillgång till sekundär råvara.
– I det stora hela är förslaget till ny avfallslagstiftning ett klart steg framåt, sammanfattar Marcus Wangel på Svensk Näringsliv. Det är mycket bättre än bara en utredning. Vi behöver få EU:s Green Deal på plats och då behövs konkreta förslag som ska remitteras och verkställas.
Leena Kossila
Författare till Cirkulära materialflöden i praktiken (2020), Cirkulär logistik (2021) och Circular Logistics in the Nordics (2022)
Källor:
Regeringen (2024): Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning och för mer cirkulär ekonomi. Promemoria, KN2024/02249 12 november 2024.
Naturvårdsverket (2023): Kommunal avfallsplanering. Vägledning om tillämpningen av Naturvårdsverkets föreskrifter om kommunala avfallsplaner om förebyggande och hantering av avfall. Maj 2023
Naturvårdsverket (2024): Avfall i ett cirkulärt samhälle. Nationell Avfallsplan 2024–2030. Oktober 2024.
Ragn-Sells (2023): Ragn-Sells syn på cirkulär ekonomi. Version 1, 2023.
Svenskt Näringsliv (2024): Hur kan Sverige bli mer cirkulärt? Styrmedel och åtgärder för ökad resurseffektivitet. Februari 2024.
