KRÖNIKA Logistikbranschen är definitivt inte bättre än näringslivet i stort när det gäller kvinnors och mäns chanser till arbete, lön och karriärutveckling – snarare sticker den ut ännu mer negativt. Kvinnornas underrepresentation är säkerligen en förlust för dem, men förlusten är ännu större för branschen, skriver Tobias Jonasson i en krönika.
Ur Dagens Logistik nummer 1 2025 – nytt nummer ute nu!
Kvinnors och mäns vara i yrkeslivet är komplext och mångfacetterat. Att vi skulle ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter – med likvärdiga chanser till arbete, lön och karriärutveckling – är det nog få som skulle skriva under på. Som regel gäller också, att ju högre upp i näringslivets hierarkier man kommer, desto större är överrepresentationen av män. Så har det alltid varit, och så verkar det förbli under lång tid framöver. Orsakerna är många.
Logistikbranschen är definitivt inte bättre än näringslivet i stort – snarare sticker den ut ännu mer negativt. Den tydliga överrepresentationen av män innefattar nämligen inte bara ledande positioner. Den breder ut sig på alla ledder – också på bredden och djupet. Logistiken har väl aldrig varit särskilt välkomnande för kvinnor, men ännu mer saknas det en attraktionskraft. Ett gubbigt sammanhang med kroppsligt slit och stress lockar helt enkelt inte. Logistiken exkluderar på många sätt kvinnor, men kvinnorna lockas heller inte av logistiken. Och vem kan klandra dem? Små ljusglimtar verkar ändå skönjas.
Att arbeta med hantering och förflyttningar av gods i logistikkedjan kräver inte längre samma insatser för kroppen som tidigare. Den snabba teknikutvecklingen inom exempelvis ergonomi och olika typer av lyfthjälpmedel har minskat behovet av manlig råstyrka och därmed också risken för skador och kroppsligt slitage. Även nya typer av flöden och hantering har spelat roll. På ett e-handelslager är det inte ovanligt att lika många, eller till och med fler, kvinnor än män arbetar. Ett annat exempel är lastbilsföraryrket, där andelen nyanställda kvinnliga chaufförer enligt Transportföretagen var 18 procent år 2024, jämfört med 9 procent för bara några år sedan.
För att stärka kvinnors kompetens, nätverk och karriärmöjligheter bildade Dagens Logistiks redaktörer Hilda Hultén och Klara Eriksson under 2023 ett nätverk för kvinnor i logistikbranschen: Bossa, efter återkommande önskemål från kvinnor i branschen. På kort tid har nätverket vuxit till omkring 350 medlemmar och lockar mellan 50 och 130 deltagare vid sina träffar. En sådan uppslutning är något som andra nätverk i branschen bara kan drömma om. Engagemanget borde kunna tolkas som ytterligare ett tecken på att något håller på att förändras – jag väljer åtminstone att tolka det så.
Logistiken behöver all tankekraft den kan få. Vi har inte råd att ha ena hälften på utsidan.
En nyckel för att inspirera och motivera andra är närvaron av förebilder. Individer som andra ser upp till på grund av deras egenskaper, handlingar eller prestationer. Därför har Bossa-nätverket och Insitepart startat ett mentorprogram där erfarna kvinnliga ledare och experter från logistikbranschen matchas ihop med kvinnor som är nya i branschen eller i en ledarroll. Förhoppningen är att programmet ska ge förutsättningar för ett ömsesidigt utbyte, där individer delar erfarenheter och lär av varandra. På sikt kan detta förhoppningsvis leda till nya och fler förebilder i branschen – förebilder som andra kvinnor kan ta rygg på.
Att alla ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter med likvärdiga chanser till arbete, lön och karriärutveckling i logistikbranschen är en självklarhet. Kvinnornas underrepresentation är säkerligen en förlust för dem, men förlusten är ännu större för branschen. Logistiken behöver all tankekraft den kan få. Vi har inte råd att ha ena hälften på utsidan.
Tobias Jonasson
Logistikkrönikör samt vd och koncernchef på Insitepart
