Årets upplaga av Transportforum den 14–15 januari inleddes med ett lärorikt panelsamtal om framtidens självkörande transportsystem. Enligt Katarina Norén, enhetschef på Transportstyrelsen, ligger autonoma fordon runt hörnet även här i Europa.
– De globala teknikreglerna ligger klara, och nästa år kan EU börja typgodkänna fordon. Det är en spännande tid just nu.
VTIs årliga konferens Transportforum lockade närmare 1 300 personer till Linköping den 14-15 januari och bjöd på närmare 300 sessioner. Konferensen inleddes traditionsenligt av infrastrukturministern – Andreas Carlson – som talade sig varm om satsningarna på underhåll.
– Tyskland gör en historiskt stor infrastruktursatsning just nu, med totalt 5 500 miljarder kronor. Men den svenska nationella planen är faktiskt 50 procent större räknat per invånare och år.
Öppningssessionen avrundades med ett panelsamtal på temat Vägen framåt för det självkörande transportsystemet. Enligt panelen är tekniken redo – nu är det regelverk, ansvar och samhällsintegration som avgör takten.
– De två senaste åren har det hänt väldigt mycket. Tekniken för helautomatiska fordon börjar fungera riktigt bra, kanske till och med bättre än mänskliga förare, sade Katarina Norén, enhetschef på Transportstyrelsen.
Sverige attraktivt
De globala teknikreglerna är nu färdigförhandlade och enligt Norén öppnas dörren för EU-gemensamma typgodkännanden redan 2027.
– Det är en spännande tid, konstaterade hon.
I länder som USA och Kina är utrullningen redan igång och autonoma fordon har satts i drift i flera städer. Dessa aktörer söker nu nya marknader.
– De vill ha sina skalfördelar och kunna få lönsamhet. Då blir Europa – och Sverige – attraktiva, sade Norén, men pekade samtidigt på att nationella trafikregler riskerar att bromsa utvecklingen.
Dags att implementera tekniken
Från konsult- och industriperspektiv efterlystes ett tydligare fokus på genomförande. Magnus Hjälmdahl, team manager för intelligenta transportsystem på Sweco, menade att Sverige länge fastnat i piloter och förstudier.
– För tio år sedan var piloter rätt. Nu finns systemen redan i drift i San Francisco och andra städer, men här gör vi fortfarande väldigt lite. Vi måste börja tänka implementering, sade han.
Enligt Hjälmdahl behöver både städer och myndigheter vara redo när marknadsaktörerna kliver in.
– De kommer att köra på ganska hårt. Då måste vi veta vad vi vill ha, vad vi inte vill ha och hur vi matchar deras drivkrafter med våra egna.
Kräver brett perspektiv
Samtidigt lyftes behovet av ett bredare samhällsperspektiv. VTI-professorn Karolina Isaksson betonade att automatiserade transporter inte enbart är en teknisk fråga.
– Det här är genuint komplexa frågor. Det handlar om etik, politik och värderingskonflikter – och ytterst om vilken typ av transportsystem vi vill skapa, sade hon.
Teknikutvecklingen riskerar också att ta fokus från åtgärder som redan idag bidrar till hållbara transporter.
– Det finns mycket vi vet att vi behöver göra här och nu: gång, cykel och kollektivtrafik. Risken är att fascinationen för ny teknik skymmer det.
Helsingborgs stad har redan testat både självkörande bussar och autonoma leveransrobotar. Infrastrukturstrategen Susanne Duval Innings beskrev hur kommunen arbetar parallellt med teknik, data och sociala aspekter.
– Ett transformativt transportsystem omformulerar förutsättningarna för människor: hur vi möts, hur städer används och hur vi ser på vår omvärld, sade hon.
I kommunens framtidsscenarier finns även varnande exempel.
– Det sämsta vi kunde tänka oss kallade vi ”the lonely pod life”, där människor färdas runt i självkörande kapslar utan kontakt med andra. Det är ingen samhällsriktning vi bör sträva efter.
Evolutionär utveckling
Panelen var enig om att förändringen sannolikt blir gradvis. Magnus Hjälmdahl beskrev utvecklingen som evolutionär snarare än revolutionerande.
– 2030 kommer i mycket att likna i dag, men med fler autonoma funktioner integrerade i systemen.
Transportstyrelsen ser dock potential för ett snabbare tempo – om viljan finns.
– Städerna är på gång, landsbygden är på gång och den tunga sidan tar nu steget ut på vägen. Med rätt samordning kan det här gå fortare än vi tror, konstaterar Katarina Norén.
Självkörande transporter är därmed inte längre en framtidsvision, utan en konkret omställningsfråga – där regelverk, ansvar och gemensam riktning avgör hur snabbt Sverige rör sig från pilot till praktik.
Av Hilda Hultén
