När branschorganisationen Tågföretagen granskar förslaget till ny infrastrukturplan från Trafikverket finns ges både ris och ros. De välkomnar beskedet om en subventionering för ERTMS-ombordutrustning på 50 procent. Samtidigt ifrågasätter de de samhällsekonomiska kalkyler som lett till att tio projekt skrotats. Och Trafikverkets eget mål att underhållsskulden ska vara borta till 2050 speglas inte i planen.
Trafikverkets förslag till en ny nationell infrastrukturplan lämnades över till regeringen den 30 september. Tågföretagen välkomnar att medel äntligen har tilldelats den eftersatta och förbisedda järnvägen. Fördelningen ligger på ca 50/50 mellan underhåll och investeringar. De uppskattar också att Trafikverket satt ett måldatum för när underhållsskulden ska vara eliminerad: 2050. Men enligt organisationen speglar inte planen målet.
Enligt Tågföretagens beräkningar kommer medlen för underhållet bara att arbeta bort ca 10 procent av underhållsskulden på den aktuella planperiodens tolv år. Resterande 90 procent av förbättringarna kommer först under nästa planperiod, då alla förbättringsinitiativ gett resultat. De saknar flera kostnadseffektiva åtgärder i den nya planen.
”Tågföretagen har kontinuerligt påtalat vikten av ny teknik och innovativa upphandlingar men det handlar också om omledningsmöjligheter så att underhållsarbeten kan fortgå utan att ha en alltför stor inverkan på samhällsviktiga transporter och näringslivet och – i slutändan – AB Sverige. I planen saknar vi redundansen i form av fler triangelspår, mötesspår, alternativa järnvägsspår eller rutter”, skriver organisationen i ett pressmeddelande.
När det gäller ERTMS säger förslaget att alla huvudstråk ska vara utrustade med det nya signalsystemet till år 2042, med undantag för Stockholmsområdet. Hela järnvägens fordonsflotta behöver vara utrustad med ERTMS-ombordutrustning till 2030.
”Det är positivt att pengar vikts till en subventionering av ombordutrustningen på 50 procent.”
Organisationen kommenterar också de samhällsekonomiska kalkyler som idag används för att besluta om infrastrukturinvesteringar. Enligt dem leder dessa oftast till att det anses olönsamt att bygga ut kapaciteten med ny järnväg. Fem av de tio projekt som strukits har strukits just med denna motivation.
”I dagens beräkning tar man inte hänsyn till samhällsekonomiska effekter såsom snabbare och bättre godstransporter genom landet vidare till kontinenten och utökandet av arbetsmarknadsregioner genom att förbättra arbetspendlingen och knyta ihop växande städer. Hade man exempelvis tagit hänsyn till samhällsekonomiska kalkyler hade flera av de sträckor som idag är nödvändiga för exportindustrin aldrig byggts.”
”En icke-investering i Sveriges järnväg är en icke-investering i Sveriges tillväxt. Det är något vi på Tågföretagen har anledning att återkomma till.”
