Kommentar: Även om det nu blir fred i Hormuzsundet så kommer det ta tid innan ordningen är återställd med oljetillgången och den globala försörjningen, menar logistikforskaren Daniel Ekwall på Högskolan i Borås. ”Det går inte över en natt, det kan att ta åtskilliga månader innan flödena genom sundet fungerar som vanligt igen” konstaterar han.
Flera medier har i veckan repporterat att ett avtal mellan USA och Iran är klart, och att trafiken genom Hormuzsundet med all sannolikhet kan öppnas lagom till midsommar; fredagen den 19 juni.
Men även om fredsavtalet undertecknas och fartygstrafiken genom Hormuzsundet återupptas redan till midsommar kommer effekterna av den flera månader långa blockaden att leva kvar långt därefter, menar logistikforskaren Daniel Ekwall vid Högskolan i Borås.
– Det går inte över en natt. Att öppna sundet är en sak, men att återställa de globala flödena är något helt annat. Det kan ta åtskilliga månader innan trafiken genom Hormuz fungerar som vanligt igen.
Under konflikten har rederier, energibolag och industriföretag tvingats hitta alternativa transportvägar, bygga upp säkerhetslager och omfördela kapacitet. När sundet nu öppnas uppstår en ny utmaning: att få tillbaka fartyg, containrar och gods till sina ordinarie rutter samtidigt som olje- och gasexporten ska normaliseras.
För många stater kommer olje- och gasintäkterna att vara avgörande för återuppbyggnaden.
På längre sikt är det dock inte bara transportflödena som påverkas. När produktionen av olja och naturgas väl kommer igång igen finns det starka incitament för flera av länderna i regionen att öka exporten jämfört med tidigare nivåer. Kriget har orsakat omfattande kostnader genom förstörd infrastruktur, ekonomiska förluster och ökade försvarsutgifter. För många stater kommer olje- och gasintäkterna att vara avgörande för återuppbyggnaden.
– Det skulle på sikt kunna bidra till ett ökat utbud på världsmarknaden och därmed pressa oljepriserna nedåt. Någon omedelbar effekt är dock inte att vänta. Först måste produktionen stabiliseras, transportkedjorna fungera normalt igen och lagren börja fyllas på.
En större fråga är vilka konsekvenser ett eventuellt lägre oljepris får för den globala energiomställningen. Historiskt har billiga fossila bränslen ibland bromsat investeringar i alternativa tekniker, men den här gången påverkas utvecklingen också av geopolitiska faktorer.
– Mycket kommer att avgöras av hur Kina väljer att agera. Om landet fortsätter att minska sitt beroende av importerad olja och driver på elektrifieringen av transport- och industrisektorn kan omställningen fortsätta trots lägre energipriser. Omvänt skulle en ökad efterfrågan på billig olja kunna bromsa utvecklingen i delar av världen.
För Europa handlar frågan dessutom om mer än energi och ekonomi. Erfarenheterna från både energikrisen efter Rysslands invasion av Ukraina och den senaste konflikten i Hormuzsundet har tydliggjort riskerna med att vara beroende av ett fåtal leverantörer och transportkorridorer.
– Även om oljepriset på sikt skulle falla finns därför starka geopolitiska skäl för EU att minska sitt beroende av råvaror från Persiska viken. Samtidigt är det en omställning som riskerar att bli både kostsam och tidskrävande. Att bygga upp alternativa försörjningskedjor, ny energiinfrastruktur och mer robusta logistiska system är inget som sker över en natt – precis som återhämtningen efter konflikten i Hormuzsundet.
Av Hilda Hultén
