Fartygsanlöp som sker ”just in time” kombinerat med sänkt hastighet är den lämpligaste första åtgärden för att minska bränsleförbrukning och utsläpp i hamnområden, men det finns hinder för att så inte sker, det visar en ny förstudie som gjorts inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver.
Tvillinghamnarna Los Angeles och Long Beach är den enskilt största fasta källan till luftföroreningar i södra Kalifornien, enligt Lighthouse. Tillsammans släpper de ut mer smog- och partikelbildande kväveoxider än vad alla 6 miljoner bilar gör i regionen och fartygsföroreningarna beräknas orsaka mer 1 300 dödsfall om året i Los Angeles. I november rapporterades det om rekordlånga köer utan för Los Angeles hamn – 83 fartyg låg ankrade utanför och fick i snitt vänta 17 dagar på att komma i hamn.
I Göteborgs hamn är förstås inte problemet i närheten av att vara lika stort, men ankringstiden då fartyg väntar på laycan (den tidsram inom vilken fraktaren enligt ett fraktavtal har rätt att disponera fartyget för lastning och lossning) eller på tillgänglig kaj utgör ändå en betydande källa till emissioner. Göteborgs hamn har därför, tillsammans med forskare vid IVL, Göteborgs universitet och Chalmers genomfört förstudien BRAVE ECO (Benchmark for Reduction of Anchoring Vessels’ Emissions – Enabling Change of Operation) och utvärderat möjligheterna att minska luftutsläppen från fartyg som ligger ankrade i hamnområden och då särskilt i Göteborgs hamn.
– Studien visade att det är främst tankfartyg som ankrar i Göteborg. Åtgärder för att minska ankringstiden bör alltså fokusera på det segmentet, säger Fredrik Rauer, projektledare vid Göteborgs Hamn, som lett arbetet med förstudien, i en artikel på Lighthouse.
Viktigt med minskad ankringstid
Elanslutning vid ankarplats och utbyggd batteridrift på fartyg var två alternativ som undersöktes som åtgärder i studien, men ansågs orealistiska att genomföra med dagens teknik. Fokus kom därför att hamna på att minska ankringstiden.
– ”Just in time-arrival” kombinerat med sänkt hastighet, slow steaming, är den lämpligaste första åtgärden för att minska bränsleförbrukning och utsläpp i hamnområden, säger Fredrik Rauer.
”Just in time-arrival” kombinerat med sänkt hastighet, är den lämpligaste första åtgärden för att minska utsläpp i hamnområden
Inom andra logistikkedjor har detta införts utan större problem, men inom sjöfarten är det inte lika enkelt, menar han:
– Sjöfarten är ett av de äldsta sätten att transportera gods och det finns djupa traditioner för hur den ska bedrivas. Varje transport omsätter ju också väldigt mycket pengar och många parter är inblandade. Det finns många olika typer kontrakt som rör fartygstransporter. Frågan är vem som ska påbörja en förändring. Som hamn, reglerar vi till exempel köordningen in till hamnen, men vi kan inte styra över att fartygen sänker hastigheten, säger Fredrik Rauer i artikeln.
Flera barriärer för JIT
Enligt rapporten finns många barriärer som måste adresseras, som ”brist på förtroende, förbättrat informationsutbyte, förlorad inkomst (på grund av demurrage), attityder i branschen, ”först till kvarn”-konceptet, risk att missa beräknad ankomsttid.” Men trots barriärerna finns en förändringsvilja, menar Fredrik Rauer.
– Det görs olika försök. Flera hamnar jobbar på olika sätt med JIT. I Rotterdam visar deras digitala plattform på business case i JIT-arrival. Tanger Med har testat JIT-resor med containerfartyg. Och i Gävle ska man införa att man måste svara på en JIT-förfrågan för att få en kölapp.
Och Fredrik Rauer tror trots hindren på en övergång till JIT inom sjöfarten inom de närmaste åren:
– Flera saker talar för det. Dels finns tydligare krav på minskade emissioner, dels är varuägarna är mer intresserade än tidigare samtidigt som en standardisering börjar att definieras, konstaterar han.
