Krönika: Vad är grejen med D-Congress?

E-handeln backar och utsikterna för 2023 är becksvarta. Ändå dras publiken som malar mot ett ljus till morgondagens e-handelsmässa D-Congress i Göteborg. Vad beror detta på? Det frågar sig Anders Ekman i en krönika hos Dagens Logistik.

I Wolfgang Petersens kultförklarade Das Boot från 1981 finns en scen där officerarna på U-96 festar kvällen innan de ska lämna hamnen i La Rochelle för djupet i Nordatlanten. Dom krökar som att det vore deras sista kväll i livet. Det ballar ur totalt. Spya, misshandel, skottlossning. En fest som om det inte fanns någon morgondag, eftersom det oftast inte gjorde det. 

Anders Ekman. Foto Ingrid.

Nu är D Congress runt hörnet och LinkedIn kokar över av förväntan. Alla ska dit. (Alla som fått biljett vill säga. För biljetterna är slut sedan lääänge. Att gå på middagen är inte ens att tänka på). Alla är glada att få åka dit, och det luktar fest lång väg. Men med rekordmånga konkurser, slaktade värderingar, plötsliga krav på lönsamhet känns det inte som att åka på mässa borde vara högst på agendan? E-Barometern visade ju att e-handeln minskade förra året – första året e-handeln backade sedan han på Posten gick i kortbyxor. Ungefär. 

Men med rekordmånga konkurser, slaktade värderingar, plötsliga krav på lönsamhet känns det inte som att åka på mässa borde vara högst på agendan?

Är det samma utsiktslöshet och misströstan som fick Kriegsmarines officerare att supa sig redlösa som får oss entusiastiska över D-Congress i år? Nej, det tror jag väl kanske inte egentligen. Men lite skumt är det. Det borde väl vara lite dystrare miner. Kanske är det rentav så att det redan vänt – den där nyheten att e-handeln backade var ju visserligen sann, men zoomar man ut några år och justerar för Corona så är det likväl tillväxt, tillväxt, tillväxt. Så sättningen från förra året är kanske inte var så allvarlig. Jag väljer att tro på det.

Snygga dekorationer i Shipwallets bås, 2016. Foto Anders Ekman.

Eller kanske är det helt enkelt så att det brukar vara roligt på D Congress. Som 2016: första året vi där, då var det kul. Då var det inte slutsålt så att säga. Det fanns gott om plats åt Shipwallet (som Ingrid hette då) och vi hustlade till oss ett bås, till ett överkomligt pris. Och ändå blev det pengar över till dekorationerna som ni ser på bilden. Minns inte så mycket mer än att vi lånade en iMac av ett jeansmärke med flott kontor i Göteborg och att vi pratade med en returtjänst, som fortfarande finns.

Eller kanske är det helt enkelt så att det brukar vara roligt på D Congress

Ett par år senare var vi där igen. Dansade med ett streetwear-märke som gått i konkurs nu. Ett börsnoterat bolag stod för drinkarna. Det var också kul. 2021 ställde Corona till det, så då var det D-Congress på hösten istället. Men det gick bra det med, vi delade bås med en fusionerande e-handelsplattform och byggde en snurra som skrev ut foton från Twitter på en zpl-priter. Det låter kul va? Det var det också.  

Förra året var jag bara där över dagen. Pratade i en stor speditörs monter. Drack bubbel hos en e-handelsplattform och höll på att missa tåget hem. Fick tag på en Lime. Sladdade tipsy in på Göteborgs C precis i tid för att hinna beställa en footlong på Subway och ta tåget hem till familjen. Också kul. Kanske är det inte svårare än så. Det är roligt helt enkelt. Lågkonjunktur eller ej. 


Anders Ekman

COO och medgrundare Ingrid