Olika trafikslag bär sina samhällsekonomiska kostnader i olika hög grad. När det gäller vägtrafiken står den tunga lastbilstrafiken ut, där kostnaderna inte täcks av dagens avgifter. Det visar Trafikanalys senaste analys av transportsektorns samhällsekonomiska kostnader.
Den senaste analysen av Transportsektorns samhällsekonomiska kostnader för 2025 visar att olika trafikslag i Sverige bär sina kostnader i mycket olika grad. För vägtrafiken har internaliseringsgraden, det vill säga hur väl ett trafikslag bär sina samhällsekonomiska kostnader genom skatter och avgifter, minskat. Det beror framför allt på en högre värdering av koldioxid och uppdaterade olyckskostnader.
Inom vägtrafiken står särskilt tung lastbilstrafik ut som den mest underinternaliserade. För tunga lastbilar utan släp är internaliseringsgraden bara 34 procent på landsbygd och den har sjunkit till 19 procent i tätort. Det innebär att samhället i praktiken subventionerar en del av de samhällsekonomiska kostnader som gods‑ och persontransporter på väg ger upphov till. För övrig biltrafik i tätort är kostnaderna också underinternaliserade.
Elbilar i landsbygd visar en negativ kostnad per personkilometer och en internaliseringsgrad på 142 procent, alltså en överinternalisering, medan de i tätort ändå är underinternaliserade. Godståg och sjöfart ligger närmare full internalisering, med godståg på omkring 62–73 procent och sjöfart runt 90 procent tack vare inräknad EU‑ETS‑avgift för koldioxid.
Sjöfarten har successivt inkluderats i EU:s utsläppshandel (ETS1), vilket bidragit till ökad internalisering. År 2026 förväntas hela sjöfartens koldioxidutsläpp omfattas av systemet. Från 2028 införs dessutom ett nytt utsläppshandelssystem (ETS2) som kommer att omfatta väg- och järnvägstrafikens koldioxidutsläpp vilket kan förväntas öka internaliseringsgraden för fossildriven vägtrafik markant.
Analysen inkluderar inte faktorer som externa effekter från elfordon och trängsel och kapacitetsbrist.
