Rött ljus för grönt bränsle?

Enligt en ny analys står Sverige och stampar, trots att förutsättningarna för att producera grönt fartygsbränsle egentligen är mycket goda.

– Medan våra grannländer växlar upp investeringarna finns en tydlig risk att Sverige halkar efter i omställningen, säger Linda Styhre, sjöfartsexpert vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

Norrbotten skulle kunna vara en rik källa för den som vill producera grönt fartygsbränsle – men bromsklossarna är många. Det framgår av en marknadsanalys som genomförts utifrån Luleå hamns behov inför framtida investeringar i infrastruktur för fossilfria bränslen.

Bakom analysen står IVL Svenska Miljöinstitutet, LTU Business och CLOSER. Enligt dem finns det goda förutsättningar för den som vill producera gröna fartygsbränslen i Norrbotten, men också många hinder.

– Det är olyckligt att Sverige fortfarande saknar en tydlig strategi för utbyggnaden av förnybar el och hållbara bränslen. Medan våra grannländer växlar upp investeringarna finns en tydlig risk att Sverige halkar efter i omställningen, säger Linda Styhre, sjöfartsexpert vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

Hönan eller ägget?

I analysen listas flera faktorer som anses hindra marknaden från att växa i den takt som krävs; till exempel att förnybara alternativ är dyra, att spelreglerna inte är långsiktiga och att både stöd och infrastruktur saknas. Ett annat utpekat hinder är det ömsesidiga beroendet mellan produktion och användning av förnybara bränslen.

– Marknaden för elektrobränslen präglas av ett klassiskt hönan-eller-ägget-dilemma. Osäkerhet kring både utbud och efterfrågan bromsar de stora investeringar som behövs för marknadsutveckling, kommenterar Hanna Bach, sjöfartsexpert vid IVL.

Önskelista

Om det ska bli möjligt att investera och överbrygga kostnadsgapet mellan förnybara och fossila bränslen krävs det, enligt författarna, en tydlig politisk riktning och konkreta stödmekanismer. Man efterlyser bland annat långsiktiga regelverk, finansiella stöd och riskdelningsmodeller som kan minska osäkerheter. En nationell vätgasstrategi är en annan viktig punkt på önskelistan, man konstaterar också att man behöver titta närmare på den bristande hamn- och distributionsinfrastrukturen, långa tillståndsprocesser och kapacitetsutmaningar i elnätet.