KRÖNIKA: ”I takt med att elektrifieringen av transportsystemet accelererar blir det allt tydligare att vi inte bara ser en teknisk utveckling – vi bevittnar också en rejäl förskjutning av maktbalansen i energisystemet” skriver Per Olof Arnäs i Dagens Logistik.
Sedan Rudolf Diesel uppfann sin motor i slutet av 1800-talet har vi haft en enorm utveckling av vägtransportsystemet. Från en mycket brokig och tvekande start har vi allteftersom standardiserat och förenklat de grundläggande tekniska komponenterna i systemet. Visst, i en modern lastbil finns det mängder med datorer, processorer, sensorer och mjukvara. Men i grunden handlar det om att tanka ett flytande dieselbränsle och konvertera detta till mekaniskt arbete som kan nyttiggöras i ett logistiksystem som behöver flytta på grejer.
Man kan argumentera för att mycket stora delar av systemet har ”kommoditiserats” (”commoditization” på engelska). Enkelt uttryckt handlar det om att fler och fler komponenter, delsystem och teknologier har gått från att vara differentierade och olika till att bli standardiserade handelsvaror – commodities.
Det spelar idag ingen praktisk roll om du som åkare köper en Volvo, Scania eller Daimler. De kan alla utföra den i stora stycken standardiserade transporttjänst som du erbjuder marknaden. De kan alla dra samma trailer, utrustas med samma kran, skåp eller bakgavellift. De lastar lika många ton, de har i princip samma bränsleförbrukning och de går alla på samma standardiserade energibärare – the Mother of all Commodities: Diesel. Du kan med ett standardiserat Visa eller MasterCard köpa standardiserad energi till ditt fordon var som helst på vår planet. Den enda egentliga konkurrensytan mellan de olika lastbilstillverkarna idag är förarens arbetsmiljö. Sitter man bra? Hur är den att manövrera? Är sängen skön? Hur låter det när man stänger dörren? Och den enda verkliga, kvarvarande, konkurrensytan mellan transportörer är priset för tjänsten.
Det är i denna standardiserade, hårt prispressade värld vi nu introducerar elektriska fordon. Och nu ställs nästan alla regler på ända. Det som tidigare var en commodity är inte längre självklart. Nu spelar det roll vilken lastbilstillverkare man väljer. Fordonen har olika kapacitet, olika räckvidd, olika prestanda i övrigt. Priserna varierar kraftigt. Termen Software Defined Vehicle introduceras. Fordonet blir en mjukvaruplattform som kan konfigureras och uppgraderas med mjukvara, något som alla vi som kör Tesla är vana vid men som traditionella fordonstillverkare kämpar med.
Och den stora handelsvaran diesel är nu ersatt av el. Man kan tycka att det är en ännu mer standardiserad energibärare, och på ett plan är det såklart så. En kWh kan användas på oändligt många fler sätt än en liter bränsle. Men för transportbranschen är det inte lika enkelt. Elektrifieringen för med sig en komplexitet som branschen inte har skådat tidigare. De stora, sedan länge avskrivna, infrastrukturer som under mer än 100 år har byggts runt flytande bränslen har på mycket kort tid ersatts av helt andra strukturer.
Fordonet får nya spelregler. Räckvidd blir kostnads- och kapitaldrivande. Åkeriet behöver bli sin egen energiförsörjare. Planering och styrning ökar i komplexitet så till den milda grad att vi kommer att behöva AI för att kunna operera elektriska flottor över en viss storlek. Det kommer helt enkelt att vara för komplext för oss stackars människor.
För de transportföretag som vill innebär detta en fundamentalt ny roll, från passiv konsument av energi till aktiv aktör och ibland till och med producent.
I takt med att elektrifieringen av transportsystemet accelererar blir det allt tydligare att vi inte bara ser en teknisk utveckling – vi bevittnar också en rejäl förskjutning av maktbalansen i energisystemet. För de transportföretag som vill innebär detta en fundamentalt ny roll, från passiv konsument av energi till aktiv aktör och ibland till och med producent.
För en ”kommoditiserad” bransch, där den enda konkurrensparametern som återstår är pris, är en utveckling som detta ett gyllene tillfälle. Det är dags för åkerier och transportörer att återta makten över fler av de komponenter som utgör deras kostnadsbas och deras förmågor. Det kommer att krävas nya affärsmodeller och en hel del digital utveckling. Alla kommer inte att klara av det, vissa kommer inte ens att förstå vad som hände, och befintliga aktörer i energisystemet kommer att kämpa emot med näbbar och klor.
Men några av transportörerna kommer att frodas, de kommer att bli de som vi tittar tillbaka på och lär oss av och som framtida krönikörer kommer att använda som exempel på hur en bransch kunde ställa om genom att några gick före. Det handlar om att våga, om att se lite runt hörnet och om att inse att även det vi tror att vi kan och vet ibland måste revideras för att vi ska kunna utvecklas.
Per Olof Arnäs, Senior rådgivare inom ny teknik
