KRÖNIKA Vissa ideér kräver sin tid i marinaden för att bli tillräckligt möra och aptitliga, skriver Per Olof Arnäs i en krönika hos Dagens Logistik.
Transport- och logistikbranschen lyder under en kraftig ”path dependence”, alltså att alla lösningar som utvecklas bygger på tidigare saker och följer samma ”path”. Minsta motståndets lag helt enkelt. Detta stigberoende har jag skrivit om tidigare i termer av ett ”immunförsvar” mot alltför snabb förändring. Så när en idé presenteras, som förvisso skulle fungera, är lite för wild and crazy för sin samtid så kickar immunförsvaret in och säkerställer att systemet håller sig till den välkända stigen.
För 13 år sedan, 2011, skrev jag ett blogginlägg där jag utforskade möjligheten att använda strukturen och funktionaliteten hos Twitter för att hantera operationell information i ett transport- och logistiksystem. Konceptet är enkelt – ge varje pall, fordon, terminal och lastbärare ett konto. Så fort de är med om någon händelse så postar de detta i ett flöde likt det vi (i alla fall 2011) gjorde på Twitter. Istället för att posta bilder av vår lunch postar lastpallen om statusändringar såsom att den lastas på en bil eller att den ställs i ett lager. Systemet låter dig sedan följa de konton som du är intresserad av. Givetvis behöver du behörighet att göra detta. Det är ju såklart inte ett ”öppet” system som sociala medier, men den grundläggande arkitekturen är densamma.
Mina tankeexperiment resulterade i ett ramverk som nog hade kunnat funka alldeles utmärkt. Det grundläggande konceptet var att istället för att bygga upp informationsstrukturen runt tabeller och kalkylblad så blev de centrala komponenterna dataströmmar som kunde leva sina egna liv och där värde skapades när dessa dataströmmar kombinerades med varandra i realtid.
Nu har det gått 13 år. En kvarts karriär för vissa, en blinkning för andra. Eoner i digital utveckling. Nu har vi mogna tjänster som IFTTT (If This, Then That) som låter användare sy ihop olika oberoende system och tjänster utan att dessa i sig är medvetna om varandra. När du kör fram till din garageport så sätts strömmen till din bastu på eftersom det är fredag. Dessutom drar din ljudanläggning i vardagsrummet igång spellistan med Monster Magnet och en order läggs till Uber Eats på din favoriträtt från den där koreanska krogen. Inget av dessa system har med varandra att göra, men eftersom du har digital kontroll över dem så kan du själv sy ihop logiken via IFTTT.
Det som jag inte tänkte på för 13 år sedan var hur mycket bättre vi skulle komma att bli på att använda data för att fatta avancerade beslut. AI var då mest teoretisk science fiction och den mentala modellen av logistiksystemet var fortfarande ett spreadsheet. Nu gäller helt andra spelregler. Nu – eller väldigt snart – har vi nått en slags plattformsnivå där kostnaden och svårigheten att integrera och bygga upp helt andra typer av digitala arkitekturer kraftigt minskar.
Nu skulle vi utan större svårighet kunna bygga mitt twittrande transportsystem från 2011. Vi skulle dessutom kunna boosta det med AI och kraftfulla modeller som inte bara har förmågan att fatta bättre beslut utan också ge oss ett transport- och logistiksystem med högre inre och yttre effektivitet, mindre slöseri och som är betydligt mer hållbart. Jag överlåter åt andra att avgöra om just detta är en bra idé eller ej, det jag är ute och far efter är att vi nu har både den praktiska och ekonomiska möjligheten att bygga något helt nytt, som inte beror på historik och den hittills gångna stigen.
Det jag nu ser är hur befintliga systemleverantörer, som alla vandrat på stigen i minst 10-20 år, utmanas av helt nya aktörer. Dessa aktörer ser på systemet vi byggt upp, bryter ner dess funktion och syfte och skapar sedan helt nya typer av modeller och verktyg baserade på dagens teknologinivå. Att vi andra vandrar i cirklar på en allt smalare och allt långsammare stig har de varken förståelse eller respekt för.
Och de vita blodkropparna bekämpar såklart denna utveckling, precis som de alltid gjort.
”Kan vi verkligen lita på en leverantör som inte har jobbat i branschen lika länge som vi?”
”Vi känner våra kunder och vet vad de vill ha”
Men när kostnaden för att ta steget till ett nytt och överlägset paradigm sjunker tillräckligt mycket kommer förändringen snabbt. 20 års erfarenhet är kanske numera en nackdel som kedjar fast oss i en gammal struktur. Det kanske är som en av mina favoritförfattare William Gibson sa redan 2003: ”The future is already here – it’s just not evenly distributed.”
Frågan är var någonstans denna framtid kommer att visa sig först. Hos de som vandrar på stigen eller hos de som befinner sig utanför? Jag vet vad jag tror.
Vilka av alla företag därute kommer att ha modet och insikten att lämna den trygga, långsamma och ganska så fantasilösa stigen för att slå in en ny väg, i en annan och kanske bättre riktning? Där är det mycket möjligt att vi hittar framtidens vinnare.
Per Olof Arnäs
__________________________________
Per Olof Arnäs är en senior rådgivare som hjälper företag att förstå och möta ny teknik. Han är även generalsekreterare i Game Changing Alliance som accelererar omställningen i branschen. Han har bakgrund från både näringsliv och akademi och driver sedan 2014 Logistikpodden som nu gör sitt tionde och sista år.
