Reportage: Ett obarmhärtigt skyfall i september fick följder i hela landet: Både företag och terminaler fick tänka om och tänka snabbt när Stambanan, Ådalsbanan och Botniabanan, plus 42 vägar, fick stängas av, och godsflödet mellan norra och södra Sverige ströps.
Artikel ur Dagens Logistik nummer 4 2025 – Nytt nummer ute nu!
Natten mot den sjunde september öppnade sig himlens portar över Västernorrlands län.
Det obevekliga ovädret slog hårt och ledde till att både Stambanan, Ådalsbanan och Botniabanan, plus 42 vägar, fick stängas av.
– Det ströp hela godsflödet mellan norra och södra Sverige, konstaterar Peter Jonsson, presskommunikatör på Trafikverket.
Skyfallet fick följder i hela landet. I Göteborg drabbades till exempel Gothenburg Roro Terminal (GRT).
– När tågen inte längre rullade blev flera tågset stående här, vi fick inte heller till oss gods, berättar Emma Meltin, planeringschef för järnväg på GRT.
Terminalen tvingades tänka om snabbt.
– Då ledtidskänsligt gods fortsatt behöver rulla, fick kunderna ställa om och förflytta sitt gods på bland annat lastbil i stället. Det blev en omfattande hantering både för oss och för speditörerna som fick börja köra tur och retur till Umeå.
Även om järnvägsterminalen i skrivande stund tar emot 30 lastbilar per dag är behoven betydligt större, noterar hon.
– Kunderna hade kanske behövt 75–80 bilar per dag.
Samarbete och respekt
Pappersjätten SCA påverkades också. Koncernen har två fabriker för kraftliner, en utanför Piteå, en utanför Umeå. Båda skickar sina produkter till hamnen i Holmsund, den större delen går sedan med båt ut i världen.
Men det som ska till nordiska kunder lastas istället på järnväg med slutdestination Falköping, där man via en terminal tar varorna vidare till slutkund.
– Vi kör tre svängar i veckan till Falköping, berättar Ida Lundqvist, flödesplanerare på SCA Containerboard.
Denna rutin revs upp akut när järnvägen söderut stängdes av.
– Vi blev tvungna att leverera direkt till kund per bil, något vi helst vill undvika.
– Vi måste se vilka rullar som var viktigast att få ner till Falköping och SCA Logistics lyckades få fram de bilar vi behövde, vi började med åtta stycken.
Hon noterar att man måste tänka bortom sin egen näsa i dessa lägen.
– Man måste ha respekt för varandra, och inte boka upp varje bil som finns. Norr om Sundsvall är antalet lastbilar begränsat och vi är många som behöver samsas om dem.
Styrde om via Inlandsbanan
SCA hittade även alternativa lösningar.
– Vi hade den stora turen att vår tågoperatör Hector Rail, som även kör våra skogståg, kunde hjälpa till, förklarar Ida Lundqvist.
Skogstågen rullade inte just då och deras väl utbildade lokförare, med god lokalkännedom, kunde lotsa linertågen, fortsätter hon.
– Vi kunde därför köra en sträcka på Inlandsbanan.
Peter Jonsson uppger också att en mindre del av transporterna kunde dirigeras om till den privatägda Inlandsbanan.
– Men den är inte optimerad för tunga laster, den är inte heller elektrifierad, och det visar ju hur sårbart systemet kan vara.
Har de drabbade företagen efterlyst fler banor?
– Egentligen inte, det skulle ju innebära att man måste bygga nya och det snyter man ju inte ur näsan på några år.
– Däremot finns det en diskussion om att Inlandsbanan kanske borde säkras för tyngre transporter, så att den kan användas i större utsträckning när något sånt här händer, säger Peter Jonsson.
Känsligt för störningar
Han konstaterar att översvämningarna inträffade i en känslig del av landet där Trafikverket i många år försökt stärka infrastrukturen för att underlätta avrinning vid höga flöden.
Ändå blev det så här?
– Det här var ett extremt skyfall! Det var som att tömma ut en hink och det är svårt att sia om sånt i förväg.
Under reparationsarbetet har man dock sett till att även förbättra på vissa ställen.
– Vi har valt att återställa som det var, eller att lägga ner större trummor eller fler trummor.
Underhållet på järnväg i Sverige har varit för dåligt länge
Både Emma Meltin och Ida Lundqvist är envetna tågförespråkare.
– Kan vi köra på järnväg gör vi det, säger Ida Lundqvist.
– Men det händer ju grejer med tåg, det är lövhalka, solkurvor, urspårningar …
Hon ser dock allvarligt på det som hänt och efterlyser förändring.
– Underhållet på järnväg i Sverige har varit för dåligt länge, det här visar att otroligt många använder järnvägen, inte minst industrin i norra Sverige.
Emma Meltin beskriver också underhållet som eftersatt.
– Vi är inte förberedda för klimatförändringarna oavsett om det handlar om extremväder eller inte, konstaterar hon.
– Det är beklagligt att det ska ta så lång tid, att det inte finns bättre reservplaner för hur trafiken ska läggas om. Jag ser ju den svenska järnvägen som ryggraden för vår basindustri och det är riktigt tråkigt att det inte finns bättre förutsättningar i sådana situationer.
Av Ulrika Andersson
