I september fick den svenska fordonsindustrin testutrustning i världsklass, när Seels tre nya elektromobilitetslabb i Göteborg, Borås och Nykvarn invigdes. “Elektrifieringen är en jättestor utmaning för fordonsindustrin och konkurrensen är hård, men tekniskt ligger vi i framkant” sa Volvo Cars batteriexpert Annika Ahlberg Tidblad vid invigningen i Nykvarn.
I september invigde Chalmers och Rise-ägda Seel sina tre nya testlabb för elektromobilitet, som ligger strategiskt placerade nära fordonsindustrin i Säve utanför Göteborg, Borås och i Nykvarn nära Södertälje. Annika Ahlberg Tidblad, batteriexpert på Volvo Cars, talade vid invigningen av anläggningen i Nykvarn, och hon menar att närheten till Volvo Cars, Scanias och CEVTs anläggningar är superviktig hos labben, där tillverkarna kan komma för test av battericeller, batteripack och drivlinor.
– Det är dyra anläggningar som inte varje företag kan stå för själva. Vi inom svensk fordonsindustri får utrustning i världsklass, konstaterar hon.
– Unikt för oss i Sverige är också vårt sätt att samarbeta mellan företagen, vilket Seel är ett gott exempel på, säger Volvo Cars batteriexpert Annika Ahlberg Tidblad, som talade på invigningen av anläggningen i Nykvarn, i en intervju med DL.
Spurt på slutet
Att fordonsindustrin måste och ska elektrifieras är fordonstillverkarna överens om. Det är bakgrunden till att de första initiativen till Seel togs för sju år sedan, eftersom kapaciteten för den här typen av provning var begränsad och huvudsakligen var koncentrerad till Centraleuropa. Det var samtidigt som Annika Ahlberg Tidblad börjande jobba på Volvo Cars efter att tidigare ha arbetat med elektrifiering hos lastbilstillverkaren Scania.
Trodde du då att de tunga vägtransporterna skulle gå på el? Det var väl inte uppfattningen då hos den svenska fordonsindustrin?
– Jo, den tunga sidan satsade redan då på elektrifiering, men utmaningarna för lastbilar är delvis annorlunda än för personbilar och därför har utvecklingen gått olika fort. Men det du säger visar på en av utmaningarna, att det finns ett motstånd mot teknikförändring både i branschen och på marknaden.
Förutom batteriexpert på Volvo Cars är Annika Ahlberg Tidblad docent i oorganisk kemi vid Uppsala universitet, och arbetar med standardiseringsfrågor för elfordon och batterier på svensk och internationell nivå. Hon ser att behovet av Seel är stort, och kommer att innebära en konkurrensfördel för svensk fordonsindustri.
– Behovet handlar om att testa batterier och drivlinor för att se att de uppfyller kapacitets- och säkerhetskrav. Från början var det bilar, sedan även lastbilar, men nu elektrifieras även fartyg och flygplan och vill in och testa här, det är häftigt!
Så många batterifrågor
Elektrifieringen innebär beslut som ska tas gällande framtida affärsmodeller, sourcing av nya råvaror och komponenter, och omställningen till cirkulär produktion. Många frågor finns också kring utmaningarna och batteriernas roll i omställningen.
Hur viktigt är det att vi inom EU sourcar regionalt, och till exempel tillåter nya gruvor?
– På sikt tror jag blir det mer och mer viktigt. Här i Sverige skulle vi dessutom kunna visa att mineralutvinning kan ske på ett ansvarsfullt sätt. Det skulle också göra oss mindre sårbara: inom Norden finns alla de ämnen som man ser som kritiska, så att vi skulle kunna vara självförsörjande på dessa.
Även återvinning, s k ”urban mining”, kommer bli en betydande källa för dessa material, men även där finns utmaningar:
– Dels kommer efterfrågan fortsätta öka exponentiellt under lång tid, vilket gör att det är obalans mellan tillgången på återvunnet batterimaterial och behovet av nya batterier. Dels har återvunnet material andra spårämnen i sig, och eftersom batteriers processer sker i ytskikt spelar detta en stor roll: man får råmaterial med lite andra egenskaper, och processerna måste anpassas efter det.
Varför satsar inte vi i Europa på batteribyte i stället för att sätta in jättebatterier i fordonen?
– Det passar inte den nuvarande affärsmodellen hos fordonstillverkarna: batteriet är optimerat i kombination med drivlinan och är det man utvecklar och konkurrerar med. Batteriutvecklingen har inte nått ett skede där det är möjligt att standardisera batterier så att de kan delas mellan olika tillverkare och fordon utan att körprestandan blir lidande. Varje tillverkare skulle behöva bygga upp egen infrastruktur för batteribyte och det är både kostsamt och resurskrävande.
Batterierna står för 30-40 procent av värdet i ett elfordon, och i framtiden kommer de att återvinnas och användas för att tillverka nya batterier, menar hon.
– Batteriutvecklingen går snabbt framåt, där en del handlar om att byta ut material som är sällsynta och/eller miljöfarliga mot andra. Ett sådant är kobolt, där brytningen är problematisk. Problemet är att alla batteriämnen fyller en funktion och det är utmanande byta ut dem utan att påverka batteriets funktion eller livslängd.
Text och foto Klara Eriksson
